INSÄNDARE

När det uppdagas att säkerhetskänslig information kan ha varit tillgänglig för obehöriga förväntar sig allmänheten att regeringen agerar skyndsamt och resolut.

Men hanteringen av läckan vid Lantmäteriet visar snarare på motsatsen.

Trots att regeringskansliet informerades mer än två veckor före den slutgiltiga nedstängningen av arkivet vidtogs inga direkta åtgärder.

Detta väcker frågor om regeringens förmåga att upprätthålla säkerhet, legitimitet och tillit i statsförvaltningen.

Lantmäteriets arkiv innehåller uppgifter av hög säkerhetsklassning, inklusive information av betydelse för rikets försvar.

Att dessa uppgifter kan ha varit tillgängliga för privata aktörer med direktaccess borde ha utlöst omedelbara regeringsingripanden.

Istället visar den redogörelse som regeringskansliet lämnat till Konstitutionsutskottet (KU) att de lät tiden gå utan att vidta några som helst åtgärder.

Det var inte förrän media granskade frågan som regeringen tog sig an ärendet på allvar, vilket sätter ljuset på en oroande passivitet.

Förtroendet för offentliga institutioner bygger på transparens, ansvarstagande och handlingskraft.

Om regeringen får information om att säkerhetskänsliga uppgifter kan vara i fara förväntas de agera skyndsamt för att begränsa eventuella skador.

”Väcker frågor”

Istället tog det 17 dagar innan regeringen överhuvudtaget reagerade.

Detta väcker frågor om regeringens prioriteringar och dess förmåga att hantera kriser.

Ett av de mest anmärkningsvärda inslagen i hanteringen är att statsministern fick information om läckan först samma dag som arkivet stängdes ner.

Hur kan det komma sig att så pass allvarliga uppgifter inte nådde regeringschefen tidigare?

Antingen fungerade inte informationsflödet inom regeringen, eller så bedömde de inblandade att frågan inte var tillräckligt viktig för att eskalera.

Oavsett vilket skadar det förtroendet för regeringens krishantering.

För att en regering ska anses legitim krävs att den förmår att skydda landets säkerhet och försvara offentliga institutioners trovärdighet.

”Riskerar att skada”

I det här fallet verkar det som att regeringen varit mer upptagen med att reagera på den mediala uppmärksamheten än att faktiskt vidta konkreta säkerhetsåtgärder.

Detta underminerar tilliten till statens förmåga att hantera kriser, vilket i förlängningen riskerar att skada demokratins funktionssätt.

Den legitima frågan som många ställer sig nu är: Vad hade hänt om medierna aldrig hade granskat saken?

Hade regeringen då överhuvudtaget agerat?

En fungerande demokrati bygger på att regeringen tar sitt ansvar oberoende av om ett ärende uppmärksammas av journalister eller inte.

Att så inte verkar vara fallet i denna fråga ger en oroande signal om regeringens inställning till säkerhetsfrågor.

Regeringens förklaring att Lantmäteriet inte efterfrågade något stöd är heller inte övertygande.

Regeringen har ett övergripande ansvar för rikets säkerhet och kan inte enbart lita på att enskilda myndigheter hanterar situationer korrekt.

”Inte transparent”

I det här fallet är det tydligt att Lantmäteriets ledning inte har varit transparent gentemot regeringen.

Men det förminskar inte regeringens ansvar att själv ta initiativ och se till att nödvändiga åtgärder genomförs.

Om Sverige ska ha en regering som medborgarna har förtroende för måste den visa att den prioriterar säkerhet och handlingskraft.

Att passivt invänta att en kris löser sig själv, eller att media sätter press på regeringen att agera, är inte värdigt ett lands ledning.

Det här är en påminnelse om vikten av en vaken och ansvarsfull regering som tar säkerhetsfrågor på allvar.

Den pågående granskningen i Konstitutionsutskottet måste nu ge svar på vad som egentligen hände under dessa kritiska veckor.

Men framför allt behöver regeringen dra lärdom av detta fall och visa att den kan hantera framtida säkerhetshot med den skyndsamhet och seriositet som krävs för att behålla folkets tillit.

Mikael Bertilsson, statsvetenskap studerande och samhällsdebattör