INSÄNDARE
Befria IK Oskarshamn från huvudtränaren, Björn Karlsson, och ordföranden, Johan Franzén.
Fredagens match mot AIK var det ultimata beviset för en klubb i totalt sammanbrott.
Det finns en irriterande nidbild av oss smålänningar att vi är som Åsa-Nisse och Klabbarparn och att Småland är lite av Knohult – om ni minns filmerna.
”Tvärtom”
Till vårt försvar så kan vi ju hävda att de två ändå var rätt fiffiga.
IKO har tyvärr inte precis hjälpt oss att få bort den bonniga nidstämpeln. Tvärtom.
”IK Oskarshamn är som dålig buskis”
”IKO:s samvete”
IK Oskarshamn är som dålig buskis.
Dråpliga inslag, mycket överdrivet snack som visar sig vara nära clowneri och utan självinsikt.
Överdrivna förhoppningar om att allt ändå blir bra om man inte gör någonting.
”Meningslöst”
Det känns idag meningslöst att gå in på någon specifik och konstruktiv kritik om detaljer i spelsystemet, tränarna och klubbledningen.
Allt sådant har så många andra redan tidigare gjort på ett konstruktivt och kunnigt sätt, utan att klubben på något sätt visat någon lyhördhet, respekt, kompetens, förmåga eller självinsikt.
Vad kan styrelsen och den sportsliga ledningen? Egentligen?
Så, jag lämnar nyanserna åt sidan. De är tyvärr inte av någon som helst betydelse just nu.
Vi har redan, steg för steg, passerat det stadiet med råge.
Aldrig tidigare har det varit så tydligt som i fredags mot AIK, som ärligt talat inte är ett särskilt bra lag och heller inte spelade överdrivet bra i fredags heller.
”IKO var ånyo ett ”lag” utan struktur och organisation”
IKO var ånyo ett ”lag” utan struktur och organisation, utan ledare vare sig på isen eller i båset – och med spelare som blivit sämre och sämre för varje match och som nu helt saknar motivation och spelglädje.
IKO är antagligen den klubb i det svenska seriesystemet som under de senaste två säsongerna har den absolut sämsta utvecklingen under respektive series gång.
Man hade nu senast haft en hel vecka utan matcher och Björn Karlsson talade till och med i tv om att man använt denna tid för träning på spel i special teams, det vill säga i numerära över- och underläge.
IKO hade ett enda överläge i fredags och lyckades bara hålla pucken i anfallszon i några sekunder under dessa två minuter…
”Helt bortblåst”
Spel i numerära överlägen var under seriens första två månader en av IKO:s styrkor. Den är nu helt bortblåst.
Vad var det som man tränade på i en vecka och vad har man tränat på under säsongens gång när prestationerna kontinuerligt försämrats?
Å andra sidan så blev IKO-spelarna utvisade titt som tätt i fredags och två av AIK:s tre mål kom till med en man kort hos IKO…
Så var det med den veckolånga träningen…
Ett typexempel på spelare som vare sig har de fysiska förutsättningarna eller motivationen.
Då blir det alltid bara halvhjärtade och tafatta ingripanden som ständigt resulterar i onödiga men utslagsgivande utvisningar.
Så här har det sett ut under lång tid nu och ju mer man uppenbarligen tränar på just special teams, desto sämre blir det.
Det kunnande som spelarna visade upp i början och som de skaffat sig i andra klubbar före ankomsten till IKO, har Björn Karlsson tränat bort.
”Han har huvudansvaret för den miserabla nivå som klubben nu nått under hans träning”
Björn Karlsson hade ingen del i IKO:s bra spel i special teams under säsongens upptakt, för det var ett kunnande som spelarna hade med sig när de anslöt till laget, men han har huvudansvaret för den miserabla nivå som klubben nu nått under hans träning.
För övrigt, IKO torde också vara det lag i Hockeyallsvanskan som släppt in mål flest gånger under matchernas första två minuterna. Många fler gånger än de absoluta bottenlagen gjort till och med.
Det hände (naturligtvis) ytterligare en gång i fredags…
Alla lag vet om denna svaghet och tränarstaben och spelarna vet i förväg exakt hur matcherna kommer att börja.
Ändå lyckas man inte dra ner på motståndarnas tempo eller själva undvika en räddhågad och tempofattig egen inledning.
”Intellektuellt haveri”
Att inte kunna coacha laget och lägga upp en initial matchplan när man som tränare VET hur inledningen av varje match kommer att bli, är så förvånansvärt att det närmar sig intellektuellt haveri.
Jag ska inte ödsla mer tid på Björn Karlsson mer än att det nu är uppenbart för alla att han INTE är en tränare som är färdig för den nivå som han nu är tränare på.
Han har så stora brister taktiskt och som coach i båset så är han uppseendeväckande dålig.
Det finns inte längre någon av spelarna som vare sig tror på, eller har respekt för, Björn Karlsson.
Att vare sig han eller den assisterande tränaren, Albin Blomqvist (egentligen fystränare) har någon egentlig tränarbakgrund och dessutom att bägge bor långt ifrån Oskarshamn, gör hela lagbygget till något som aldrig kunde fungera.
Man måste leva i den miljö där laget verkar och vara en del av denna.
I så måtto är inte tränarsysslan ett vanligt jobb som man pendlar till.
Den tränare som inte hela tiden är tillgänglig för spelarna, klubben och supporterna kan aldrig få något verkligt förtroende.
Både Karlsson och Blomqvist var kompisar till den den före detta sportchefen Oscar Alsenfelt – som visade upp en brist på lojalitet med sin arbetsgivare som har få motsvarigheter.
Ett av hans beslut var också att rekrytera den ringrostige 36-åringen Carter Camper, som redan initialt visade att han inte längre höll måttet och som nu satts i terapiträning för att över huvud taget platsa i laget där de flesta är en skugga av vad de var i säsongens början.
Inte ens i jämförelse med dessa så platsar Carter Camper…
”Så gick det när Alsenfelt, bland mycket annat, brände kanske två miljoner kronor på ett bräde och på ingenting, för att sedan vända klubben ryggen”
Så gick det när Alsenfelt, bland mycket annat, brände kanske två miljoner kronor på ett bräde och på ingenting, för att sedan vända klubben ryggen.
Om man vill kan man ju lägga hela ansvaret för säsongens bedrövliga insats på tränarteamet och Alsenfelt (eller på ”otur” om man är benägen till verklighetsflykt).
Men som gäller för alla företag och organisationer så ligger det egentliga ansvaret i alla skeden och alltid hos styrelsen och i synnerhet dess ordförande.
Få positiva saker under de senaste 5-6 åren kan tillskrivas Johan Franzén.
Steget upp i SHL togs på sin tid bara genom att klubben hade Per Kenttä som sportchef, Håkan Åhlund som chefstränare och ett järngäng av spelare som Jonas Engström, Oskar Nilsson, John Dahlström, Arsi Piirpanen och Joakim Thelin.
Därefter kom epoken med sportchef Thomas Fröberg och spelarna Patrik Karlkvist, Fredrik Olofsson, Ahti Oksanen, Antti Suomela och Jiri Smejkal. Spelare som var tillräckligt bra för att inte inordna sig i ett tränarlett, destruktivt, spelsystem som till slut helt föll samman säsongen 2023/2024.
”Avsaknaden av avgörande beslut”
Om man är tillräckligt ärelysten som styrelse och ordförande så kan man ju otillbörligt ta åt sig äran av de formella beslut som man fattat, men som andra arbetat fram. Men alla ser till slut igenom att det inte var det formella besluten som var det viktiga och några avgörande, positiva, beslut har inte fattats under Johan Franzéns ledning. Det är i stället avsaknaden av avgörande beslut som präglar de senaste fem årens styrelsearbete.
Avslutningsvis, i en av Åsa-Nisse filmerna så försöker han att ersätta ett elektronrör i en radio med ett järnrör
Det är ungefär så IKO ”fungerar”. Man tar, från styrelsens sida, ett ”järnrör” när man skulle behöva ett elektronrör och givetvis så fungerar det inte.
Klubbdirektör Therése Elofssons uttalande för ett tag sedan, om att man ”har massor på gång”, kanske också kan hänföras till ”järnröret”?
Hallå, Therése!
Seriespelet är över om betydligt mindre än två månader!
”Djävligt dåligt och matchen mot Östersund idag kan inte ändra på någonting”
Kanske var det nytt godis som var ”på gång ” i kioskerna eller en ny sorts småkakor i caféet som avsågs, men för den verksamhet som betyder något, det vill säga IKO:s allsvenska lag, så är allt ”massor” för sent och vad styrelsen och ledningen sa sig ha på gång var bara BS, eller hur?
Inte ens Arsi Piispanen utnämning till sportchef inger hopp.
Visserligen så skedde utnämningen för kort tid sedan, men herregud, han har under lång tid varit både ställföreträdande och tillförordnad sportchef och varit verksam i klubben i åratal.
Han borde känna klubben och i synnerhet ishockeyverksamheten innan och utan.
Ändå behöver han mer tid och klarar inte av att direkt ta avgörande beslut när både ”väggarna och taket” är på väg att störta samman.
Det är dåligt.
Djävligt dåligt och matchen mot Östersund idag kan inte ändra på någonting.
IKO:s samvete
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
