HOCKEYKRÖNIKA
Luleåresan var helt underbar.
I fredags samlades vi – 14 personer – vid Sibylla utanför Be-Ge Hockey Center.
Vi skulle bila upp till Norrköping.
Resan var planerad sedan några veckor tillbaka.
Taggade
Alla var taggade.
I Norrköping skulle vi ta tåget till Stockholm för ett byte till tåg med sovkupé.
I Stockholm klev den 15:e personen på.
En från Oskarshamn – men som numera bor i Stockholm.
“Härligt att de flesta utsocknes fortfarande brinner för IK Oskarshamn – vilket är ett bevis på att idrott förenar folk”
JOHAN 81, JOHAN ANDERSSON
Härligt att de flesta utsocknes fortfarande brinner för IK Oskarshamn – vilket är ett bevis på att idrott förenar folk.
Tåget från Stockholm gick då alltså raka vägen till Boden – och sedan ner till Luleå.
Vi var framme runt 11:30.
När vi kom dit var det lite kul att se att de har IKO-bussar i Luleå!!!
Då tänkte vi nog alla, varför har vi inte såna fina färger på våra stadsbussar hemma???
Det hade ju varit det optimala!
Extra kul att det var bortamatchfärgerna. Vitt, rött och blått.
Vi tog sedan taxi till Scandic-hotellet.
I och med att vi anlände långt innan nedsläpp (klockan 18.00), så hade vi bokat både lunch och relax i förväg.
När vi väl kom dit, så kom vi på att om vi delar på ett rum där, så kan ju en del duscha och så, och göra sig i ordning.
“Duschen på tåget kunde ha varit bättre”
För duschen på tåget kunde ha varit bättre.
Inte jättetrångt, men flödet på vattnet var ingen höjdare, så det var i princip bara att lägga ner.
En nödlösning helt enkelt.
Stor uppmärksamhet
På vägen upp hade jag twittrat om att vi var på väg.
Vilket väckte stor uppmärksamhet bland Luleåfansen.
De är inte riktigt vana vid bortasupportrar.
Skellefteåfans är de vana vid, men inga andra.
Så det var säkert 30-40 personer som skrev att vi var väldigt välkomna.
“Det kallar jag fin hockeykultur”
Det kallar jag fin hockeykultur!
Och dessutom hade Cmore-reportern Lars Lindberg fått nys om vår resa och han tog kontakt med oss.
Så när vi var några som vilade i relaxen i badshorts, så kom han in och pratade med oss.
Han var påklädd ifall ni undrar.
Vi kom överens om en intervju innan matchen och att han önskade oss lycka till.
Som ni ser på bilden är vi rätt så lika eller så hade vi samma frisör. En kul parentes. Men vad jag vet så är vi inte bröder eller släkt på annat sätt.
Mat för smålänningar
Dagens lunch på Scandic var småländska köttbullar.
Frågan är om de valde just den rätten för att de visste att vi kom eller att det helt enkelt var en slump.
Vi föredrar det första alternativet. Väl på hotellet så dök fyra andra upp som hade rest med flyget.
Så nu var vi alltså 19 personer i Luleå. Inte illa!
En av de sista som anlände var brudgummen som vi, med matchtröjorna på oss, överraskade med att sjunga IK-låtar för på hans bröllop i Oskarshamn förra sommaren.
“Det visade sig att jag kände brudgummen, men jag hade totalt missat att han skulle gifta sig”
Minne för livet
Också en annan kul historia – det visade sig att jag kände brudgummen, men jag hade totalt missat att han skulle gifta sig.
Så det slutade med att jag själv höll ett spontant tal för brudparet. Ett mycket uppskattat sådant.
Och det blev enligt brudgummen själv ett kärt minne för livet.
Innan vi skulle käka så hade jag fått tips från Luleåsupportrarna om vilket matställe som var bäst.
De var till och med oense om vilket som var nummer ett.
Tyvärr kunde vi inte ta just det stället, för vi ville helt enkelt samlas allihop på Scandic för ordningens skull. Och den maten kan jag varmt rekommendera.
“Efter lite…alkoholfri öl i måttliga mängder, så var det dags att bege sig till Coop Norrbotten Arena som den numera heter”
Efter lite…alkoholfri öl i måttliga mängder, så var det dags att bege sig till Coop Norrbotten Arena som den numera heter.
Dyrare bensin
Luleå fansen kallar den fortfarande för Delfinen.
Vi marscherade samtliga 19 till arenan med tillhörande banderoll som visade att vi var från Oskarshamn.
På vägen dit märkte vi att vi var i norra Sverige.
Bensinpriserna var en krona dyrare och butiker sålde både scooters och MC.
När vi väl kom fram blev merparten förvånade över att vi kom dit. Många filmade oss, för det var ju inte så vanligt där med bortafans, som sagt var.
Vi sjöng glatt och Cmore var på plats och filmade.
Sedan tog vi ett lagfoto utanför:
Eftersom vi hade förvarnat Luleå innan om att vi skulle komma, så var de så snälla att de hade fixat ett omklädningsrum åt oss, där vi kunde ställa våra väskor.
För vi hade ju packning med oss för att tillbringa två nätter på tåget. Ett omklädningsrum som de låste under tiden vi var på plats.
För mig var det första gången i Coop Norrbotten Arena. Och det var en mäktig upplevelse.
Riktigt bra ljudsystem och häftig bild med tillhörande ljusshow.
“Häftigaste jag skådat hittills”
Häftigaste jag skådat hittills.
Det sänktes ner en björn som spelarna skrinnade ut ur. Lägg då till lite rök och häftigt ljus.
“Nån som minns?”
Det är så man saknar den där örnen som hissades ner i våran egen arena.
Den som lyste i ögonen och så lite rök på det. Nån som minns?
Också en häftig grej som tyvärr försvann av olika anledningar.
Den jag har hört är att taket inte är dimensionerat för att hålla vikten av örnen och tillhörande saker.
Lite synd men det kanske blir ändring om vi får en ny hall. Om det nu blir av?
Men då är vi inne på politik. Och enligt mig ska man ju inte blanda ihop politik och idrott.
“Det parti som säger ja till att bygga en ny ishall tänker då jag rösta på!”
Men i detta fall är det ett undantag. Det parti som säger ja till att bygga en ny ishall tänker då jag rösta på!
“Fryser häcken av sig”
Bortastå i Luleå var helt okej.
Jag har stött på ett fåtal bättre – men ett flertal sämre.
Vill nog påstå att Växjö har den minst sevärda.
Man står precis bakom isen och fryser häcken av sig.
Och dåligt ser man också. Timrås är stark tvåa. Det berömda akvariet.
Där ser man iallafall bättre om man har kikare med sig. Men en glasbur känns så där…
Men nu var det Luleå vi skulle prata om.
Supporterbaren var öppen för alla.
Och eftersom det var fullsatt (6 150 personer) så var det långa köer i första och andra pausen.
Som jag skrev tidigare var de ju inte vana vid bortasupportrar.
Eftersom jag hade twittrat flitigt innan om att vi både var på väg och var på plats, så var det till och med Luleå-fans som vinkade från andra sidan vid sittplatserna.
De skrev på Twitter och sedan vinkade vi. Kul grej!
Trevligt folk!
Lite tråkigt att Oscar Engsund inte spelade i just den här matchen. Oskarshamnssonen.
Den ena av bröderna. Den andre är i Djurgården och prövar sina örnvingar.
Men man kan inte få allt och det kanske var bra att han inte spelade.
För han är ju riktigt duktig.
“En dröm”
En dröm om han kommer tillbaka någon gång.
En riktigt spännande match hela vägen.
Vinst med 4-2 till Oskarshamn. Välförtjänt.
Nu blev hemresan betydligt mycket lättare.
En annan var ju med uppe i Karlstad, borta mot Färjestad, senast. Fast förrförra säsongen då.
På grund av covid-19 blev det ju inga bortaresor förra säsongen.
De matcherna förlorade vi med stora siffror.
Men den här gången vann vi.
Vi tog taxi till tågstationen direkt efter matchen.
Inga småländska priser
Det fick räcka med att slänga i sig en hamburgare för 90 spänn, utan vare sig dryck eller pommes.
Inga småländska priser där inte!
På tåget och sedan samma väg tillbaka igen.
När vi var i Boden så stannade tåget ett litet tag enligt tidtabellen.
Och när tåget började rulla så var det två stackare utanför som dunkade ivrigt på fönstret.
Vi var några som satt i restaurangvagnen och såg detta.
Vi fick lite småpanik och började hojta på personalen om att de skulle stanna tåget eftersom två var kvar utanför.
Personalen bara log, småskrattade och sa:
– Jaja, det var ju otur för dom.
Varav paniken blev ännu större när vi insåg att tåget inte ville stanna.
Men då sa samma personal att vi kunde vara lugna.
– Vi ska bara backa på ett annat spår och stanna igen för att sedan åka.
“Det hela var ett prank som var iscensatt av konduktören och två av oss”
Det hela var ett prank (upptåg) som var iscensatt av konduktören och två av oss.
Nu skulle de faktiskt backa tåget på riktigt.
Men när de två som var utanför klev på och fick reda på det, så blev det ett prank som vi alla gick på!
Klockrent!
Så när tåget kom tillbaka gick de in igen och vi skrattade allihop.
“Härligt gäng”
Ja, stämningen på hela resan var riktigt fin!
Ett härligt gäng.
En del kände varandra redan innan medan en del var nya ansikten för andra.
På vägen hem var det stopp på ett ställe som heter Bastuträsk. Mäktigt namn! I Småland är vi vana vid hult och torp som slutnamn på byar och orter.
En liten paus på 40 minuter på centralstationen i Stockholm.
Vi sträckte lite på benen för att sedan ta ett annat tåg till Norrköping och så bil hem igen.
Vi var hemma runt 16-tiden. Lagom slitna men väldigt lyckliga.
Det är själva resan som räknas!
Lite fakta:
Avstånd till Luleå: 1240 kilometer.
Tidsavstånd enligt Google Maps: 14 timmar och 14 minuter med bil.
Tågtid från Norrköping: 15 timmar.
Bilfärd till Norrköping: 2 timmar. Alltså en restid på 34 timmar tur och retur.
Glädjenivå: Obeskrivligt stor.
IKO-fan & hockeykrönikör
