INSÄNDARE
Jag läste insändarna om husbilar och husbilsägare.
Husbilen skapar möjligheter.
Vi äldre kan röra oss friare.
Jag har prostataproblem – då är husbilen perfekt, det är alltid nära till toaletten.
Har dessutom genomgått en stor magoperation – med slang från magen – men tack vare husbilen kan jag röra mig relativt fritt.
Men till och med vissa handlare nekar mig att köra nära butiken. Råkade ut för det i Marstrand, exempelvis, trots att min sex meter långa plåtis får plats på en parkeringsruta.
“Fallrisken är stor”
Egentligen behöver vi bara den bilen – min fru är handikappad, vänster hand och ben fungerar inte efter en högersidig propp. Fallrisken är stor.
Försökte få tillstånd att stå på handikapplats när jag kör henne till sjukhus och vårdcentral – men den svenska avundsjukan klassade bilen som onödig lyx.
Det är svårt att få in hennes fötter vid högerstolen, fram, på en Golf – men när vi har plåtisen använder vi ”stora ingången” och högerstolen är vändbar fram.
“Rasade direkt i pris”
Har haft flera husbilar som stigit i pris för varje år, men värdet på min gamla är ungefär som jag gav när den var ny.
Däremot rasade personbilen direkt i pris när jag tog den i bruk.
Min första husbil, 1990 års modell, kostade 268 000 kronor som ny. Om en sådan bil stått i garage mesta tiden och är välskött för övrigt, så får man nästan igen pengarna om den säljs i dag.
Husbilsägare
Arkivfoto: Peter A Rosén
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
