LÖRDAGSKRÖNIKAN
Hur har ni det på jobbet, då? Är det lugnt och allt rullar på som det ska? Slentrian eller fullt kaos?
Arbetet utgör en stor del av vår vakna tid, så det är ju en ganska central del av livet.
Våren är en intensiv tid i skolan, så det mesta av min tid går åt till skolrelaterade funderingar även utanför arbetstid, därav får ni ännu en text med skoltema.
Jag har tänkt på att det är lätt hänt att när andra frågar vad som händer på jobbet så tar man först upp de negativa eller jobbiga sakerna som händer, det är precis som att det är det första som dyker upp.
Lite som när vi gamla gubbar ska prata lumparminnen och bara drar upp jobbiga och långa marscher eller tuffa veckor i fält med lera upp till öronen.
De bra sakerna kommer sedan.
“Utan att förringa någon annan yrkeskår så är det numera ett väldigt komplext uppdrag att vara lärare eller skolpersonal”
Thomas Wennerklint, lärare och krönikör
På min arbetsplats möts vi dagligen av en hel del utmaningar. Utan att förringa någon annan yrkeskår så är det numera ett väldigt komplext uppdrag att vara lärare eller skolpersonal.
Samtidigt som man ska vara lärare och sköta elevernas utbildning så får man också vara extraförälder, medlare, lite halvt kurator och terapeut, ibland lite vaktmästare eller städpersonal och tyvärr emellanåt ordningsman och polis. Det är spännande men också tufft att räcka till för eleverna och att orka med de krav som ställs.
“Viss frustration”
Mitt första läsår på nya arbetsplatsen, Rödsleskolan, och som mentor i en klass i årskurs sju har inneburit mycket jobb och inte så sällan en viss frustration.
Väldigt många elever gör, vilket jag har varit inne på tidigare, inte speciellt mycket för att klara skolan. De orkar inte, eller ids inte.
Och eftersom vi då har det bedrövliga betygssystem vi har leder det till merarbete in absurdum för alla inblandade i form av omprov, kompletteringar och en stor dokumentationsbörda.
Sedan finns det elever som utmanar lite utöver det vanliga och därför förstås kräver lite mer. Mycket tid läggs på sådant som man, om man inte jobbar i skolan, kanske inte tror ingår i arbetsuppgifterna, men det visar sig att det är svårt att göra en ärlig arbetsbeskrivning för en lärartjänst idag – fråga facket (Sveriges Lärare) och arbetsgivarorganisationen SKR (Sveriges Kommuner och Regioner).
Ibland säger man att 10 procent av eleverna tar 90 procent av ens tid och tvärtom. Det är förstås bara något man säger, men det är inte helt taget ur luften.
“Hur ska du orka?”
Ibland när jag under året har berättat för andra vad som kan hända under en arbetsdag så säger de; “men så kan du inte ha det, hur ska du orka?”.
Det kan bero på att man kanske först berättar om det som händer som inte tillhör det vanliga, men även på att de inte jobbar inom skolans värld.
Det finns naturligtvis massor av bra saker att glädjas över, men de jobbiga tenderar att överskugga dessa. Tittar man i medierna hittar man mest negativa artiklar från skolvärlden.
“Visst är det tufft ibland, men jag har alltid känt en glädje över att gå till jobbet”
Visst är det tufft ibland, men jag har alltid känt en glädje över att gå till jobbet. Jag har fantastiska kollegor, härliga elever (som man också kan bli galen på förstås) och jag känner att jag gör något meningsfullt på min arbetstid.
Så även om det är kämpigt emellanåt så trivs jag mycket bra och jag känner att jag är på rätt ställe och faktiskt kan göra en insats för ungdomarna. Det sista kan låta lite förmätet kanske, men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Aktuellt på högstadiet just nu är att tillvaron domineras av NP – Nationella prov – i årskurs nio, som har prov i parti och minut i april/maj.
Förra fredagen var det NP i NO (fysik, kemi, eller biologi), den här veckan engelska (två dagar) och nästa vecka är det SO (också två dagar). Lite senare blir det NP i moderna språk och matematik.
Inte konstigt att eleverna känner sig stressade. De ska mentalt förbereda sig till sammanfattande prov i flera ämnen samtidigt som de vanliga lektionerna ska fortgå i de andra ämnena.
“Blir gärna rörigt”
Lärarna å sin sida ska planera prov- och vaktschema, hitta dagar för sambedömning och rättning av alla prov eller vikariera för kollegor som rättar prov. Det blir ganska mycket som ska administreras och blir gärna rörigt.
“Om man skulle räkna hur mycket arbetstid i mantimmar som läggs på all hantering av NP i Sverige skulle det bli sjuka siffror”
Om man skulle räkna hur mycket arbetstid i mantimmar som läggs på all hantering av NP i Sverige skulle det bli sjuka siffror. Jag kan förstå att man behöver ha en nationell måttstock för att se att bedömning och betygssättning blir någorlunda likvärdig, men det kanske kunde ha räckt med matematik, svenska och engelska?
Så igår satt jag “inlåst” med mina NO-kollegor och rättade prov, en fråga i taget så att vi kunde rådfråga varandra om bedömningen. Det var riktigt trevligt och en del elevsvar muntrade upp stämningen måste jag säga, men det får de bjuda på.
Det tar däremot sin tid. Vi har kommit halvvägs.
“Bidde ingenting”
Halvvägs kan vara bra ändå. Sveriges lärare (fackförbundet) skrev i veckan på ett nytt avtal som gjorde merparten av medlemmarna ganska ilskna. Om man ska se till de krav facket hade (lön, reglering av arbetstid, med mera) innan man gick in i avtalsförhandlingen nådde man, trots att medlare fick kallas in, inte längre än en tiondel av vägen. “Det bidde ingenting” skulle man nästan kunna säga. Där hade halvvägs varit bra.
Nähä, nu får vi försöka njuta av den här helgen tycker jag. Ta på er varmt bara om ni ska ut – våren har tryckt på pausknappen.
Ha det gott!
/Thomas
Genrebild: Freepik (överst)
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
