SÖNDAGSKRÖNIKAN
Matte säger att det är dags för mig att låta tassarna ta plats på tangentbordet.
Och jag som inte ens kan hålla ett tuggben själv.
Eller rättare sagt, jag föredrar när matte håller och jag tuggar.
Å andra sidan agerar jag livvakt och lekkamrat när matte behöver beskyddas eller aktiveras.
”Vilken tur”
Och den uppgiften kräver en vovve med kraftfullt skall och mycket energi.
Vilken tur att jag har båda.
Aptiten på mat är inte på topp just nu.
Det får matte att lägga huvudet på sned och rynka pannan tills den liknar en nyplöjd åker.
Sen dyker hon huvudstupa in i kylen för att hitta något att reta min matlust med.
”Har jag tur blir det en bit skinka eller lite leverpastej”
Nisse, 10 månader
Har jag tur blir det en bit skinka eller lite leverpastej.
Min förtjusning i färsk gurka har överraskat både husse och matte.
Och jag kan käka hur mycket gurka som helst.
Matte brukar ha med det till jobbet och spara ett par bitar till hon kommer hem.
”Mumsigt!”
Mumsigt!
Hon har en del knasiga saker för sig också.
”Tassa lugnt!”
Som att säga ”surikat ” och belöna mig när jag reser mig på bakbenen och balanserar fint.
Men bäst av allt är ändå att jag får massor med mys, promenader när helst jag vill och att jag är ensam hund i huset.
Matte påstår att min status som ensamhund beror på att jag är mer hund än de flesta, men jag tror det handlar om min formidabla förmåga att få henne att må bra varje dag.
Och nu har jag dessutom bevisat att jag kan göra hennes jobb också.
Dags att lämna tangentbordet för tuggbenet, men räkna med att jag dyker upp här snart igen.
Tassa lugnt!
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
