SÖNDAGSKRÖNIKAN
– Mata inte min matte – men bjud gärna mig på en bit.
Om vår hund kunde tala skulle de orden rulla av hans tunga lika fort som köttbullarna rullade in.
Och, ja, matte behöver nog fundera lite på vad som slinker ner.
Efter julens frossande finns bara mörk choklad med mintcreme kvar.
”Migränframkallande”
Gott, men migränframkallande tyvärr.
Två dagar i rad har jag ätit mer av chokladen än rekommenderat och två dagar i rad slocknat sittande i fåtöljen framför teven.
För att timmar senare känna en välbekant smärta i höger tinning.
Att man lär sig av sina misstag är uppenbarligen inte sant för min del i alla fall.
”Jag är benägen att göra om samma dumheter gång på gång”
Caroline Andersson, krönikör
Jag är benägen att göra om samma dumheter gång på gång.
Hoppar ofta i samma galna tunna.
Oftast handlar det om choklad eller en missbedömning av hur mycket jag orkar med.
Och de två brukar följas åt.
Har jag pressat mig själv hårdare än vad jag borde kopplar jag av med choklad, får migrän och tvingas till vilan jag borde valt istället för godiset.
”Smärtsam vila”
Välbehövlig, men smärtsam vila.
Jag måste verkligen hitta ett bättre sätt att koppla av.
Nisse har börjat så smått att leda mig i rätt riktning.
”Det bästa med människan är hunden, sägs det ibland”
Inte med promenaderna, för de är en prövning sedan han blev könsmogen.
Nej, det är när vi kommer hem som han tar initiativ till att koppla av.
Då ska jag sätta mig bekvämt tillrätta i fåtöljen vid vardagsrumsfönstret och han sträcka ut sig på dynan vid balkongdörren.
Där kan vi sedan bli kvar i timmar.
Kanske han tuggar lite ben och jag kastar lite boll, men mest tar vi det bara lugnt.
Det bästa med människan är hunden, sägs det ibland.
Jag är benägen att hålla med.
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
