HOCKEYKRÖNIKA
Hit, men inte längre, känns det som när höstens resultat ska summeras.
Matchen borta mot Malmö blev ett pyttelitet trendbrott för IK Oskarshamn, som tog 1 poäng efter förlust i förlängningen.
Fick man pusselbitarna i spelet att gå ihop under den tredje perioden, då laget gick från 0–3 underläge till 3–3 – eller var det bara nåt tillfälligt?
På lördag kommer Frölunda till Be-Ge Hockey Center i Oskarshamn.
Då får vi se om pusselbitarna har fallit på plats.
Kommer vändningen då – eller fortsätter kräftgången?
Hur som helst tycker jag att IK Oskarshamn, med huvudtränaren Martin Filander i spetsen, har gjort ett stort jobb när laget likt David mot Goliat har hållit ställningarna i fyra år mot alla tungviktare i SHL.
Där många av lagen har flera gånger bättre budget än IK Oskarshamn.
När det går dåligt för ett lag så brukar tränaren få bära hundhuvudet.
Jag tycker i det här fallet att det är mer än orättvist.
“Har bjudit på underhållning”
Bara en mycket skicklig tränare skulle kunna hålla kvar ett lag flera säsonger i högsta serien med de resurser IK Oskarshamn har rört sig med.
Skulle kräftgången fortsätta och IK Oskarshamn åka ur SHL så är det bara att inse att denna gång räckte materialet inte riktigt till.
Tränaren Filander kommer inte att behöva stå i kö för nya jobb. Alla i Hockeysverige vet vem han är nu.
Visst har IK Oskarshamn bjudit på underhållning.
Som under förra säsongen, exempelvis, där laget hade fyra spelare på topp-tio i poängligan.
Plats nummer ett och två tog IKO:s Antti Suomela och Patrik Karlkvist.
Plats sex tog Jiri Smejkal och Ahti Oksanen landade på åttondeplatsen.
Ändå slutade IKO “bara” på en sjundeplats i tabellen.
Detta visar på ett lag som inte backade hem utan som hela tiden spelade för att vinna.
Året innan hade man Patrik Karlkvist som fyra i poängligan och som nummer två i skytteligan.
Även då stod de för underhållande hockey under större delen av säsongen.
Spelare som Fredrik Olofsson, Cam Brace och bröderna Tomas och Hynek Zohorna bjöd på stor underhållning.
Målvakterna Tim Juel och Joe Cannata täppte till bakåt med den äran.
Andra spelare som stått för minnesvärda stunder är ju den mycket stabila trotjänaren Johannes Salmonsson.
Har han gjort en dålig match?
Ingen som jag såg.
Lagkaptenen Jonas Engström skötte ju sitt uppdrag utmärkt tills han inför den här säsongen byttes ut mot Oscar Engsund.
Andra viktiga kuggar i laget har ju varit Kim Rosdahl och Brian Cooper.
Tyler Kelleher gjorde ju avtryck de första säsongerna som Oskarshamn spelade i SHL.
Det tråkiga med små resurser är ju att ett lag som IKO får svårt med kontinuiteten.
När man lyckats med att spelat ihop ett bra lag så flyttar de bästa spelarna till andra klubbar i SHL, NHL eller till klubbar ute i Europa.
Varje säsong börjar med ett i princip nytt lag.
Jag gissar att de två senaste säsongerna innan denna så hade man lag som skulle kunnat gå hela vägen till final om man fått behålla de viktigaste spelarna några säsonger.
Hur ser vi på resten av säsongen?
“Skrällarnas lag”
Har Oskarshamn någon chans?
Självklart har de det.
De kan till och med nå slutspel.
Skrällarnas lag kan slå vilket lag som helst om de vill och inte funderar för mycket på tabelläget.
Arkivfoto: Peter A Rosén (överst)
Krönikör & fotograf. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.