LÖRDAGSKRÖNIKAN

Vart är vi på väg?

Nej, det är inte ”På spåret”, i stället funderar jag över vart vårt land är på väg någonstans.

Känns det inte som att det svajar betänkligt i folkhemmets fundament? Och har det i ärlighetens namn inte gjort detta ett tag?

Nu känner jag att det är dags för lite gnäll igen i krönikan.

Vårt välfärdssystem fungerar inte längre som det var tänkt, kostnaderna för staten skenar och samtidigt läggs det stora pengar på tvivelaktiga områden.

Får skitpensioner

Våra äldre, sjuka och funktionsnedsatta får stå åt sidan när pengarna gödslas ut åt olika håll.

De som slitit ett helt liv i Sverige får skitpensioner.

Nu när det är valår tävlar ju partierna att komma fram med lösningar på allehanda problem, eller ännu hellre tala om att det är andras fel att det blivit som det blivit.

Vi har en utbredd ökande brottslighet med gängkriminalitet där ett liv inte längre är värt något. I alla andra länder sjunker antalet skjutningar, i Sverige ökar antalet sedan ett år tillbaka.

Vårt rykte är numera så skamfilat att en del flyktingar inte ville åka med hit när de fick erbjudandet när de kommit över gränsen från Ukraina. De hade hört att det var farligt i Sverige….

Tydlig underklass

Den ökade brottsligheten är en av spin off-effekterna av en fullkomligt havererad integrationspolitik. Vi har under många år inte insett (vi såg det inte komma) att vi skapat parallellsamhällen runt om i landet där svenska regler och normer av förklarliga skäl inte gäller längre.

Det finns numera en tydlig underklass som inte är i arbete och sannolikt inte heller kommer att komma dit.

I vårt välfärdssystem finns sedan länge ett utbrett bidragssystem som är tänkt att skydda de svagaste i samhället på olika sätt.

Fusket blir mer utbrett

Numera utnyttjas detta system till bristningsgränsen – fler och fler behöver bidrag samtidigt som fusket blir mer utbrett.

Sedan vet vi inte var folk bor, vi vet inte heller hur många människor som vistas illegalt i landet – det fuskas bland annat med bostadsbidragen.

I dagarna har nu också flerbarnstillägget diskuterats – kostnaderna för barnbidragen har skjutit i höjden under senare år. Inte så konstigt med tanke på hur demografin ser ut.

Det är ju i princip en inkomstkälla att skaffa många barn – inte så konstigt kanske när man inte får jobb. Detta såg en del komma redan för tjugo år sedan men då var det inte rumsrent att diskutera, nu har till och med vänstersidan insett att systemet inte håller för nuvarande belastning.

Vi har också en paradox när det gäller arbetslösheten. Det finns jobb och det finns arbetslösa, men de arbetslösa har ofta inte den kompetens som jobben kräver.

Vi utbildar en massa gymnasister till direkt arbetslöshet för att de valt en populär utbildning där behovet av arbetskraft är minimalt.

Fick skit för det

Dessutom har det på senare år kommit väldigt mycket människor som inte kommer att komma i arbete. Det är språkliga svårigheter och sociala och kulturella barriärer. Det är ju tyvärr fakta och ingen svartmålning av enskilda nyanlända.

Jag minns reportaget från Filipstad där en kvinna på arbetsförmedlingen sa att ”efterfrågan hos arbetsgivare på äldre analfabeter är låg” – oj vad hon fick skit för det – för så får man inte säga. Och kanske var det klumpigt uttryckt, men det ändrar ju inte det faktum att det faktiskt är alldeles sant.

I samma reportage intervjuade de en man i sextioårsåldern som inte kunde mer än något enstaka ord på svenska. Han ville inget hellre än att arbeta. Reportern undrade vad han hade gjort i sitt hemland. Svaret blev ”Jag odlade potatis”.

Den typen av jobb är ganska sällsynta i det här landet.

I veckan beslutade man dessutom att höja pensionsåldern. Om några år kommer man att höja den igen. Vi ska jobba längre och längre och den officiella förklaringen är att vi lever längre och det behövs mer pengar in i pensionssystemet.

Jag tror att sanningen är en annan – det är färre och färre som arbetar och då behöver de som verkligen har ett arbete jobba mer för att så att säga betala för alla andra.

Skolan i blåsväder

Skolan är också i blåsväder. Resultat och kunskaper går ner – elever behöver mer stöd – och får det inte. Friskolor väljer ut ”vinstgivande barn” och plockar ut vinster – en del religiösa friskolor skickar pengar till tvivelaktiga ändamål.

En friskolekoncern sponsrar i princip hela verksamheten för två elitlag i innebandy (Thoréngruppen).

Vi har extrema el- och drivmedelspriser som i sin tur trissar upp priser på varor och tjänster.

Räntorna är på väg upp och inflation är högre än på mycket länge.

Samtidigt sitter en del politiker på sina höga hästar och kräver att den enskilde svenska konsumenten ska rädda klimaaaaatet på i princip egen hand. Miljöpartiets Märta Stenevi har ju dessutom lovat att ”göra kaos” med alla klimatskeptiker. Herregud…

Men trots allt – ”Sverige är fantastiskt” är en gammal känd slogan och ja, jag tycker förstås fortfarande att det är ett mycket bra land att bo i – åtminstone i de delar jag rör mig.

Men vi har problem, det känns inte som att vi har kontroll på vad som händer och sker inom våra egna gränser längre.

Bananrepublik?

Andra länder lyssnar inte längre när Sverige talar – i stället ser de oss och hur vi hanterar olika saker som ett varnande exempel.

En del undrar till och med om vi vill vår egen befolkning illa.

Utvecklingen de senaste 10–15 åren har verkligen inte gått åt rätt håll. Hur ska vi vända detta? Hur ska Sverige återigen bli ett säkert, tryggt och rättvist land att leva i?

Tyvärr har jag inte svaren, men det har nog våra folkvalda på riksnivå. Hoppas de styr skutan rätt.

Om inte är vi på väg att bli, för att använda ett gammalt uttryck, en bananrepublik – utan styrsel på något.

Ha en fortsatt trevlig pingsthelg!

/Thomas

Foto: Miljöpartiet

Thomas Wennerklint

Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.

thomas@oskarshamns-nytt.se