HÖGSBY
Är ni intresserade av lokalhistoria? Tycker ni om att vara ute och vandra i vårt vackra landskap?
Ja, då är vandringsleden ”Jonas Stolts kyrkväg” något som kan rekommenderas.
Jonas Stolt föddes 1812 på torpet Stenkullen under Basebo i Högsby Socken. Han har beskrivit sin hembygd under tiden från cirka 1820 fram till 1880 och texterna finns idag samlade i ”Byskomakaren Jonas Stolts minnen” utgiven av Kalmar Läns museum.
Det är en unik dokumentation som präglas av hans positiva livssyn, levande iakttagelseförmåga och ett stort sinne för detaljer i en tid av stor förändring.
Fantastisk bygdeskildrare
Det finns mycket intressant att läsa i Jonas Stolts skrifter och det var en man med många strängar på sin lyra. Han var byskomakare, men också under en tid spelman då han var en sällsynt fioltalang. Framför allt var han en fantastisk bygdeskildrare.
Vandringsleden ”Jonas Stolts kyrkväg” tillkom år 2004 och det var eldsjälar i Berga som tillsammans med dåvarande projektanställda Liselott Jarnerup på Högsby kommun som låg bakom initiativet.
Skyltningen blev dock eftersatt med åren, men för några år sedan tog Stellan Häggbrink tag i saken och gjorde det möjligt att gå denna uppskattade led, utan att hamna på villovägar. Han har gjort ett digert arbete med att uppdatera skyltar på ett 15-tal platser längs leden.
– Det var av två orsaker; dels är jag intresserad av lokal hembygd och dess historia men också för att min far Bengt Häggbrink var med och gjorde denna led möjlig, berättar Stellan.
Texterna på informationstavlorna gick inte längre att läsa och att hitta originaltexterna visade sig bli ett detektivarbete, men gav till slut resultat och hittades i säkert förvar på ett tryckeri i Vimmerby.
”Bygdens störste son”
– Det var bland annat min far och Anna-Lisa Anderson som var med och tog fram underlaget och gick upp denna led som Jonas en gång gick. Min far tyckte att Jonas var bygdens störste son och jag ville vara med och se till att leden inte faller i glömska, säger Stellan.
Leden börjar i Stenkullen där Stolt föddes, och följer sedan den väg han själv beskriver till kyrkan i Högsby dit man naturligtvis gick varje söndag. Tack vare hans noggranna skildringar blir det en intressant vandring om man tar sig tid att stanna upp vid de nyss nämnda informationstavlorna som är utplacerade längs vägen.
Har man, som undertecknad, turen att få en personlig guidning av Stellan Häggbrink, blir den dryga milen stor underhållning med mycket ”bonusmaterial”.
Man passerar bland annat Katt-Karis stuga, Basebo skola (där faktiskt Albert Engström gick i skolan), Kaggemåla grind, Carl Stenholms trädgård, Mossen med Orrekojorna och fattigstugan innan man kommer fram till Jonas Stolts stuga och Hallakullebacke med en magnifik utsikt över Högsby.
– Varje plats har sin egen unika historia och det Jonas Stolt beskriver säger oss mycket om hur det faktiskt var under hans levnadstid, berättar Stellan Häggbrink.
– Han uttrycker bland annat sin förvåning över att vissa fågelarter som han var van vid när han var ung helt hade försvunnit när han blev äldre – kanske en följd av den stora förändring av landskapet som genomfördes på 1850-talet när man skiftade jordbruksmarken.
Istället för små utspridda jordlappar fick man större sammanhängande åkrar och dessutom dikade man ut marker så att de naturliga våtmarkerna blev färre.
Människan påverkade alltså sin omgivning då likaväl som nu.
Att landskapet förändrats sedan Stolts dagar, ser man också när man passerar över ”mossen”.
Där fanns spänger utlagda så att man kunde ta sig över torrskodd på vägen till kyrkan. Trots att man hade hjälp av långa pinnar för att hålla balansen blev det ett och annat missöde med nedblötta finkläder.
Idag finns inga spänger och man behöver inte vara rädd för att bli blöt, mossen är idag skogsmark där bara en del växter påminner om dess blötare förflutna.
Tiggeriet var utbrett
Tiggeriet var utbrett och skylten vid fattigstugan ”Nybygget” som uppfördes 1870 minner oss om den tidens ”åldringsvård”
Redan 1811 ville prosten i Högsby socken lösa saken på följande sätt: ”En stuga uppsättes med en vind och ett större rum, där 10, 12 av de skröpligaste uslingarna kunde rymmas, samt ett rum för fattigt, men någorlunda rörligt hjonelag, som kunde sköta de övriga, hugga ved, bära vatten, koka och tvätta.”
Historierna är som sagt många och fascinerande och inte minst viktiga för de påminner oss om en tid som var så oerhört annorlunda mot idag, men som faktiskt inte ligger mer än 150-200 år bakom oss. Det ger oss sannerligen lite perspektiv på livet.
Det mest intressanta stället längs kyrkvägen är ”Mor Lottens stuga”. Mor Lotten, eller Maria Charlotta, föddes 1848 i Mörlunda socken och hennes levnadsöde är en fantastisk berättelse som bevarats ömt av barnbarnsbarnet Bengt Lundholm som visar oss runt i den lilla stugan.
– Lotten var min mormors mor och jag minns henne och stugan väl sedan min barndom, säger Bengt.
”Lotten” och hennes man köpte en liten stuga för 30 riksdaler i Söreberg, Släthults by. Stugan plockades ned och fönster, dörrar och karmar bars genom skogen till den plats i Kalvenäs utanför Berga där den står idag. De större stockarna transporterades förmodligen med häst och vagn.
”Lottens” make var klen och orkade stort inte mer än att sy, så på dagarna fick hon röja och gräva grund och på nätterna skötte hon vävstolen i den jordkula som familjen bodde i medan huset färdigställdes.
”Lotten” byggde alltså med egna händer upp stugan – en riktig bedrift i sig.
Gick till Stockholm
I sin ungdom gick hon ända till Stockholm för att försöka hitta jobb, den största delen av vägen gick hon barfota – för att inte slita för mycket på skorna.
Bengt Lundholm har gjort ett häfte där han sammanställt berättelser av ”Mor Lotten” själv och släktingar till henne, från tidningsartiklar om ”Mor Lottens” födelsedagar samt utdrag från Högsby Församlingsblad. Det är en fascinerande läsning om en fantastisk kvinna i en tid som faktiskt inte är helt avlägsen men ändå så annorlunda.
Bengt Lundholm berättar att han försökt bevara stugan i så ursprungligt skick som möjligt, dock med nödvändiga åtgärder för underhåll.
Ibland har Kalmar läns museum ordnat studiebesök för skolklasser och spelat upp scener ur ”Mor Lottens” liv vid stugan.
Bengt minns ett tillfälle då man iscensatte när äldste sonen Oskar skulle ge sig av till Amerika 1902.
-”Mor Lotten” säger då: ”Lova att du skriver ett brev till mig när du kommer fram” varvid ett av de närvarande små skolbarnen säger: –”Men han kan väl bara skicka ett sms!”
Som sagt var det andra tider…
Blev 107 år
”Mor Lotten” gick bort 1956 och var vid sin död Skandinaviens äldsta person, 107 år.
Vandringen längs kyrkvägen går genom ett landskap som byter karaktär från Stenkullen till Högsby, först är det nästan bara skog för att sedan övergå till böljande kullar och bördig mark ju närmre själva Emådalen man kommer.
Leden slutar vid Hallakullebacke, men man kan med fördel fortsätta ner till Hembygdsföreningen i Lanhagen och utställningen om Jonas Stolt samt besöka hans minnessten vid Högsby kyrka.
Har ni riktig tur kanske ni stöter på Stellan Häggbrink och får er ännu en fängslande historia till livs.
TEXT & FOTO
Thomas Wennerklint
Länk till en informationsfilm om Jonas Stolts kyrkväg:
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
