KRÖNIKA
Så har det gått ytterligare ett år!
Och så är det – år efter år.
I dag är det en månad sedan julafton, tomte, tindrande barnbarn, god mat och dryck samt umgänge med familj som kanske inte setts på länge.
Inte över
Pandemin är inte över.
Själva fick vi covid i början av december trots att vi varit oerhört noggranna och bestämt oss för att inte få skiten.
De flesta verkar ha släppt virusgarden och börjat umgås närmare med varandra.
“Det var påfrestande – viruset”
Wolter Stackelberg, krönikör
Det var påfrestande – viruset.
”Krisen” följde i stort sett det mönster vi människor maximalt verkar klara av – först superkris med munskydd, isolering, pressträffar, förnumstiga politiker och hela konkarongen – sen vare slut och alla släpptes som kor på bete.
Hur skulle en utomjording tänka?
Detta trots att viruset fortfarande härjar hos oss och formligen frodas i ursprungslandet Kina.
För ett år sedan fantiserade jag lite om mina kompisar utomjordingarna och den tanke som brytt mig enda sedan jag var liten:
Hur skulle en utomjording tänka om de såg oss nu?
Vi tog oss en tur runt norra halvklotet och stötte på långa lastbilskonvojer i Canada som blockerade vägarna i protest mot covidpass och andra virusrelaterade restriktioner.
Hur det gick följer resonemanget ovan.
Vi fortsatte medsols hemåt och dröjde oss kvar lite över Rysslands uppmarsch öster och norr om Ukraina.
Utomjordingarna undrade naturligtvis vad som pågick där nere.
“Det vore väl dumt”
– Vill det sig illa kan han (Putin) börja kasta bomber på dom redan i morron, förklarade jag.
– Det vore väl dumt, replikerade varelserna.
Vi vet alla hur det gick – det blev mycket värre och det är etter värre i vardande.
Varelserna, som jag kallar dom, var redan då inne på vårt elsystem som vi havererat alldeles på egen hand.
– Hur kunde det gå så illa?, undrade dom.
– Nja, det har väl kommit in människor med andra visioner, svarade jag.
Putins fel
Vi vet alla hur det gick. Det blev Putins fel!
Konstigt, det var ju kört i botten länge innan Putin började skramla vapen visavi Ukraina.
Helgen har varit exceptionell, i Stockholm, hävdar justitieministern.
Näh, det har den inte!
Det är bara många års underlåtenhet som visar sitt fula tryne.
“Börjar bli jobbigt”
Vad som har hänt är att bomber briserar i wokevänsterns Mecca Södermalm och runt huvudstaden i söder, väster och norr.
Klart att det börjar bli jobbigt, för alla förståsigpåare som i tydliga, mindre begåvade, ordalag gjort ner alla som faktiskt påtalat risken med den situation som skapats.
Nu, när man lyckats finka ett icke obetydligt antal gängbossar, tack vare utländskt polisarbete med skurkarnas kommunikationssystem, har de ersatts av tonåringar.
“Barnsoldater är livsfarliga”
Barnsoldater är livsfarliga eftersom de inte förstår vidden avsina handlingar. Barnkriminella är livsfarliga av samma skäl – de har inget konsekvenstänk och de förstår inte varken sitt eget eller andras bästa.
I helgen jagade polisen en bil som körde av vägen.
Den framfördes av tonåringar och var fylld med vapen!
Frufridagen i dag
– Vad gör ni åt det här? hade nog varelserna frågat.
– Jag vet inte, hade jag nog ärligt varit tvungen att svara.
Vad värre är att de som verkligen borde kunnat svara skulle säga samma sak, om de vore ärliga.
Nåväl, nu tar vi oss an vardagen med lite längre och ljusare dagar. Det är det bästa vi kan göra.
I dag är det Frufridagen så det är bara att börja skura, diska och tvätta grabbar!
Krönikör. Senior boendes i nordligaste delen av länet vars liv kretsar mycket runt livet på landet. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
