OSKARSHAMN
– Ä du hemme?
– Jahadu.
– Ska du mä opp te kiosken å köpe gutt?
– Hu´vale.
– Nähädu.
– Johodu.
Ovannämnda citat, på hårt skön lokaldialekt, finns med i Gösta Karlssons underbara Oskarshamnslåt (dock inte i den ordningen – här nedan kan du höra hans verk via Youtube):
Undertecknad har redan hunnit lyssna ett tiotal gånger – och refrängen har verkligen satt sig:
”ÅÅÅskesam – du man – ÅÅÅskesam – du man – där båååtar gååår på lann – minsann.”
Många underbara bilder från Gamla Oskarshamn förhöjer onekligen upplevelsen av sången och musiken.
Nostalgikern får sannerligen sitt lystmäte.
Obotlig nostalgiker
Varför är det så ont om Oskarshamnssånger?
Den frågan har Gösta Karlsson funderat på ett tag.
– För att i någon mån råda bot på detta kommer här äntligen sången om Oskarshamn, säger han.
Gösta Karlsson beskriver sig själv som ”en obotlig nostalgiker, gammal oskarshamnare och Svallidenbo i förskingringen”.
“I botten är jag en pojke från Oskarshamn och Svalliden”
GÖSTA KARLSSON
– Det här är min hyllning till mina föräldrar och till min uppväxtstad. Det är på tiden att det oskarshamnska 50- och 60-talet intar sin rättmätiga plats på den kulturella parnassen. Jag, som numera är pensionär, började grunna på varför det blev som det blev. De första 20 åren var viktiga – de lade grunden för den jag är. I botten är jag en pojke från Oskarshamn och Svalliden.
“Det går jättebra”
– Jag började med refrängen. Jag ville att den skulle bli klatschig, så att folk vill sjunga med i den. När jag var klar med den, så fortsatte jag med resten av texten. Sedan spelade jag in bakgrunderna. Det var klart strax innan jul.
– Jag ville dessutom illustrera låten på ett bra sätt – och jag tog kontakt med Föreningen Gamla Oskarshamn via Facebook. Jag ringde till Roberth Walve och frågade om det var möjligt att låna några fotografier. ”Det går jättebra”, sa han. Väldigt generöst. Gamla Oskarshamn ska ha ett stort tack. Jag är stolt över texten – det blev väldigt känslosamt när jag skrev den – men det hade inte blivit bra utan bilderna. De är mycket fina.
Har du fått några reaktioner från Oskarshamn?
– Ja, jag har fått oerhört många reaktioner redan. Det har kommit mejl och kommentarer via Facebook och Messenger.
På måndagskvällen hade låten kommit upp i närmare 7 000 visningar på Youtube (efter att ha legat ute i endast tre dygn).
Gösta Karlsson bor i Ekeby, utanför Helsingborg, och ON pratar med honom via telefon på måndagen.
Han berättar att han föddes i Stockholm 1950.
“Jag kom till ett kärleksfullt hem”
–Min biologiska mamma, som alltjämt lever och som jag har bra kontakt med, blev dock tvungen att lämna bort mig. Hon var så ung när hon fick barn. Det moraliserades mycket på den tiden, med barnavårdsnämnd och allt. Jag kom till Oskarshamn när jag var ett halvår. Först som fosterbarn – och något senare blev jag adopterad. Jag kom till ett kärleksfullt hem – jag fick det så bra hos Gunhild och Erik Karlsson. Pappa började som jordarbetare (dräng) och blev sedan en duktig byggnadssnickare. Min farfar var skomakare. Mamma jobbade som köksa. Sedan blev hon hemmafru när hon träffade pappa.
“Roligt”
Mamma Gunhild – som föddes 1919 – och pappa Erik, född 1910, gick dock bort tidigt – båda dog på 70-talet.
Hur vill du beskriva dina uppväxtår i Oskarshamn?
– Det var tryggt, roligt och spännande. Jag minns att vi bodde på Kungsgatan, Södra Långgatan, Länsmansängen och i Svalliden.
Gösta Karlsson berättar att han åkte fram och tillbaka mellan Oskarshamn, där han arbetade på Domus under en period, och studieorten Lund, där han läste och jobbade som varumottagare, under större delen av 70-talet.
“Jag har hela tiden haft kontakt med min hemstad och mina gamla kompisar”
– Var skulle jag bo? Jag kunde inte riktigt bestämma mig. Men i slutet av 70-talet bestämde jag mig för att stanna kvar i Lund. När jag var färdig med lärarutbildningen flyttade jag först till Helsingborg. Där bodde jag fram till 1989. Därefter gick flytten till Ekeby.
Svallidengänget
– Så jag har varit skåning sedan drygt 40 år tillbaka. Men jag har hela tiden haft kontakt med min hemstad och mina gamla kompisar. Svallidengänget som vi säger. Vi har träffats kontinuerligt under alla år. Jag åker till Oskarshamn då och då – men under pandemiåren har det förstås varit lite knepigare.
– Och jag har sjungit i olika grupper ända sedan början av 70-talet – men det har mest handlat om covers, med allt från pop och rock till jazz. Jag kan inte spela några instrument, men nu kan man ta hjälp av smarta instrument via datorn – vilket jag har gjort under de senaste åren.
“I vårt lag spelade exempelvis bröderna Jerry och Conny Karlsson”
Under tiden i Oskarshamn hann Gösta Karlsson även med att arbeta på sågverket i Bockara.
Första lärarjobbet fick han i Helsingborg.
Lirade i Svallidens IF
– Där jobbade jag som lärare under 80-talet – sedan blev jag rektor. Därefter blev jag uppfångad av Skolverket – och där jobbade jag som inspektör i tio år. Sista tio-tolv åren jobbade jag på Skolinspektionen. Jag tog ut pension lite tidigare, då jag var 62 år, så jag har varit pensionär i tio år.
Fritiden har mestadels genomsyrats av musik – och fotboll.
Hemma i Oskarshamn lirade han boll i Svallidens IF och Rödsle BK.
– Om jag minns rätt så spelade jag i dåtidens bästa juniorlag i Kalmar län. Vi slog till och med Kalmar FF. I vårt lag spelade exempelvis bröderna Jerry och Conny Karlsson, som sedan gick till IFK Oskarshamn och IFK Göteborg. De blev stora grabbar. Vi var ett bra gäng. Jag var vänsterback under en längre tid – sedan var jag vänsterhalv, i det gamla systemet. När de moderna formationerna kom in i bilden så blev jag offensiv mittfältare. Det var en rolig och härlig position.
“Jag spelar fortfarande fotboll”
– Och jag spelar fortfarande fotboll. Jag har tur som alltjämt kan spela. Rygg, knän och ben fungerar. Vi är ett kamratgäng i Ekeby som spelar utomhus när det går. Jag är äldst. Men snittåldern ligger kring 35-strecket. De yngsta är omkring 17 år. Jag tycker att det är väldigt roligt att spela – och det är fortfarande fruktansvärt roligt att göra mål.
Gjorde du några A-lagsmatcher i Svalliden och Rödsle?
– Jag tror inte det. Det stannade nog vid B-laget, säger Gösta Karlsson, som även tränade och spelade med Oskarshamns Handbollsklubb under en period.
Oskarshamnsidrotten beskrivs på ett bra sätt i din låt. Följer du stadens stolthet IK Oskarshamn i SHL-hockeyn?
– Ja, jag följer dem – och jag vet att de slog Malmö nu senast (3–1 i söndags). Och jag ser till att skåningarna här nere får höra hur bra Oskarshamn är. Och Malmö, rikets tredje största stad, är chanslöst.
“Människorna är det absolut bästa med stan”
Vad är det bästa med staden Oskarshamn?
– Människorna är det absolut bästa med stan. Jag har alltid känt mig välkommen när jag har kommit tillbaka. Folk är precis som de alltid har varit mot mig.
– När jag lämnade Oskarshamn var det en arbetarstad i kris. Varvet lades ned och så vidare. Många blev arbetslösa. Sedan kom OKG och annat. I dag, när jag kör bil genom Svalliden och ser alla fina träkåkar, så kan jag konstatera att det mer eller mindre är en välmående medelklasstad. Staden har gått igenom en enorm utveckling. Oskarshamn reste sig ur en ganska svår situation. Det måste bero på människorna och politiken. En oskarshamnare ger sig inte, säger Gösta Karlsson.
Personligt / Gösta Karlsson
Född i: Stockholm 1950.
Uppvuxen i: Oskarshamn.
Bor i: Ekeby, utanför Helsingborg.
Familj: Fru, två barn, fyra barnbarn och tre barnbarnsbarn.
Foto: Marianne Rönnberg Galmor/Privat
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.
