SÖNDAGSKRÖNIKAN
Hur är det möjligt?
Att kunna sova sig igenom åskoväder och nyårsfirande, men vakna av valpens ulkande?
På det har jag inget svar, känner bara stor tacksamhet.
För nu hann jag hysta ner honom på golvet och vi kunde efter att ha torkat upp på golvet ta en kort promenad i morgonkylan och sedan sova ett par timmar till.
Min förmåga att anpassa mig till valpens behov överraskar faktiskt.
Jag har inte haft nio månaders väntan att förbereda mig.
Ändå sover jag lika lätt som en nybliven mor och känner mig lika lycklig över minsta framsteg han gör.
“Börjar bli stor”
Som nu när han börjar tappa sina valptänder och en liten glugg kan ses i överkäken.
Min lille kille börjar bli stor.
Men den bristfälliga sömnen börjar synas i mitt ansikte.
När jag mötte mitt urlakade ansikte i spegeln vid kvart i fem på morgonen ryggade jag tillbaka och undrade för ett ögonblick vem kärringen jag stirrade i vitögat var.
“Med påsar och mörka ringar under ögonen, håret på ända och ett fult utslag i tinningen var hon ingen skönhet”
Caroline Andersson, krönikör
Med påsar och mörka ringar under ögonen, håret på ända och ett fult utslag i tinningen var hon ingen skönhet.
Men det var trots allt något bekant med de breda ögonbrynen och den gröna blicken bakom glasögonen, så till slut fick jag acceptera att det var min egen slitna nuna jag såg.
I veckan var det stora rubriker efter att ett känt företag inom skönhetsindustrin utlovat fina presentpåsar till ett antal hundra personer som kom först igenom dörrarna till deras nyöppnade butik i centrala Stockholm.
Tonårsflickor övernattade på Sergels torg i hopp om att vara en av de lyckliga som fick en sån där påse.
Om de som campade utanför butiken varit i min ålder och haft en tro på skönhet förpackad på burk hade jag inte blivit förvånad.
Men vad har unga flickor med persikohy, blankt hår och långa ögonfransar för behov av dyra krämer och kamouflage av fläckar och fett hår?
“Odla min egen päls”
Den lätt hysteriska debatt som sedan uppstod fick mig att undra om det inte är dags att anamma det jag nyss påbörjat fullt ut.
Släppa lös min inre grottkvinna och låta ögonbrynen växa fritt, odla min egen päls på ben och haka och komplettera underhudsfettet som jag har så gott av med en läderartad hy som får klara sig utan mjukgörande krämer och väldoftande tvålar.
“En tanke jag aldrig ens vågat tänka som tonåring, men vid fyllda femtio vågar man mer”
Gå tillbaka till ursprunget och ge fan i allt vad influenser och påverkan heter.
En tanke jag aldrig ens vågat tänka som tonåring, men vid fyllda femtio vågar man mer.
Jag menar lite mer isolering innanför vinterjackan kan väl vara bra att ha?
Tänk så mycket tankar som kan släppas lösa av en trött hjärna.
Hoppas få sova lite längre imorgon.
Lite skönhetssömn är precis vad jag behöver just nu.
Annars lär det snart bli verklighet av grottkvinnan trots allt.
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
