SÖNDAGSKRÖNIKAN
Min plan för semestern var att inte ha en plan.
Ta dagen som den kom och vara spontan.
Om det funkade?
Ja och nej.
Jag är en gång för alla en person som trivs med rutiner, så det där med att kasta ut regelboken och bli anarkist föll platt.
Emellertid ägnade jag mig till en början åt att äta när andan föll på och inte på regelbundna tider.
Här snackar vi avslappnad och tillbakalutad minsann.
Det dröjde dock inte länge innan ätandet återkom lika regelbundet som promenaderna med valpen.
Tyvärr var mitt ätande inte av typen färgglad fruktsallad eller en regnbågsfärgad grönsakstallrik.
Kakor, glass och godis…
Min meny gick i fyra nyanser av brunt.
Choklad på längden och tvären från morgon till kväll.
Det var kakor, glass och godis i mängder jag annars endast äter under julhelgen och knappt ens då.
Nu visste mitt frossande inga gränser och jag påminde nog inte så lite om Kakmonstret när jag inte kunde välja små stora eller mellanstora portioner utan slök allt jag kom över med glupande aptit.
“Veckorna krympte och midjemåttet ökade”
Caroline Andersson, krönikör
Veckorna krympte och midjemåttet ökade.
Till slut var dock både semestern och chokladen slut.
Resultatet av en veckas arbete visade på en viktnedgång av cirka sju hekto.
Jag kommer alltså behöva jobba åtta veckor för att gå ner vad jag gick upp på fyra veckors frossande.
Så vad har jag lärt mig av detta?
Förmodligen ingenting.
Ingen plan
Jag lär göra om det igen för ingenting smakar så gott som choklad och att ta bara en bit har aldrig funkat för mig.
Inte ens det faktum att priset på 100 gram choklad ligger på en nivå av vad en liter bensin kostar kan hålla mig borta från butikernas godishyllor.
Till nästa sommar gör jag ingen plan, men gör en notering att läsa den här krönikan igen.
Kanske jag kan lära av mina misstag trots allt?
Till alla som ser fram emot att höra mer om Nisse och mindre om mig lovar jag en uppdatering om valpens framfart och framsteg nästa vecka.
