LÄNET
En självmordsbenägen kvinna hör av sig till Oskarshamns-Nytt och ropar förtvivlat på hjälp.
Hon säger att hon inte får adekvat vård av sjukvården och psykiatrin i Kalmar län.
Kvinnan berättar att problemen i kontakten med sjukvården har eskalerat under de senaste 20 åren.
Hon säger att det hela förvärrades rejält för cirka tio år sedan.
– Och trots att jag inte trodde att det var möjligt, så blev det faktiskt ännu värre i början av förra året. Det var senaste gången som min psykiatriker, som jag har haft i omkring 15 år, pratade med mig under ett personligt möte.
“Totalt ignorerad”
– Sedan dess har han sagt nej till all slags kommunikation med mig. Och jag blir totalt ignorerad av personalen på den psykiatriska mottagningen. Till saken hör att jag under tio års tid har bett om en annan psykiatriker. Som jag ser det, så har han gjort sitt bästa för att driva mig till att begå självmord. Och nu har han lyckats. Jag varken kan, eller vill, överleva längre. Inte sedan medicineringen ändrades förra året.
– Jag kommer snart att hänga mig på balkongen. Det är det enda sättet som jag klarar av rent fysiskt, på grund av att jag har svår smärta i hela kroppen och inte längre får någon fungerande smärtlindring. Tyvärr blir jag bara sämre och sämre – i snabb takt. Så jag kan inte vänta så länge…
– Den här gången tänker jag verkligen inte misslyckas med mitt självmordsförsök. All vård, behandling och medicinering har i stort sett uteblivit helt och hållet. Någon gång måste ju till och med en sådan värdelös sopa som jag lyckas med någonting i stället för att misslyckas ytterligare en gång.
“Oerhört kränkande”
Kvinnan säger att hon inte är den enda patienten som har behandlats på ett ”oerhört kränkande sätt” inom psykiatrin i Kalmar län.
– Vem tror på oss patienter? Vi är hysteriska och ljugande kvinnor, som i en del fall har eller har haft en missbruksproblematik.
– Jag har varit en kronisk smärtpatient under hela mitt liv, på grund av att jag bland annat är född med olika syndrom. Men sjukvården har förvandlat mig till en ljugande knarkare. Jag är inte längre en smärtpatient. Ingen vårdpersonal tror på mig. Livsnödvändig behandling och medicin har därför uteblivit på både vårdcentralerna och akutsjukhusen i länet. Jag har försökt byta vårdcentral, men ingen vill ha mig som patient.
“Har förlorat allt”
– Jag orkar inte längre kämpa för att överleva. Jag har förlorat allt, inklusive det lilla hopp som jag hade kvar om att få hjälp med mina obotliga genetiska diagnoser. Jag blir snart bara ännu en siffra i någon tabell över hur många som begick självmord år 2022. För ingen bryr sig, säger kvinnan.
Regionrådet Lena Granath (V) är, bland annat, ansvarig för psykiatrin i Region Kalmar län.
ON pratar med henne på lördagseftermiddagen.
Hon kan inte – och får inte – uttala sig om enskilda fall.
Vi ber därför om en kommentar på det generella planet.
– Vi hör och ser att det finns ett enormt lidande inom gruppen som lever med psykisk ohälsa. Siffrorna har ökat – särskilt under pandemin. Därför är psykiatrin ett av de områden som vi inom regionmajoriteten prioriterar mest. Det handlar bland annat om en utveckling av självvald inläggning – det rör sig också om nya lokaler i hela länet och om en utökning av digitala hjälpmedel. Men det handlar särskilt om stora insatser inom det självmordsförebyggande arbetet. Det handlar om utbildningsinsatser för vår egen personal och om bred samverkan med kommunerna. Där har regionen ett länsövergripande handlingsprogram – just för att förebygga självmord – ett arbete för en mer sammanhållen vårdkedja genom Vårdförlopp suicidprevention, där man arbetar med en mer sammanhållen vårdkedja genom vårdförloppet, men också för bättre möjligheter att upptäcka och ett förbättrat förebyggande arbete när det gäller suicidnära personer, säger Lena Granath.
– Säger någon att han eller hon ska ta livet av sig, så är rutinen att en orosanmälan omgående ska göras till akutpsykiatrin, så att personen i fråga snabbt kommer i kontakt med vården och får hjälp.
Lena Granaths parti, Vänsterpartiet, styr regionen tillsammans med Socialdemokraterna och Centerpartiet.
Hon berättar också om digital utbildning för blåljuspersonal, och den handlar om mötet med suicidnära personer.
“Görs väldigt mycket”
– Sedan 2016 pågår en omfattande utbildningssatsning via MHFA (Mental Health First Aid – Första hjälpen till psykisk hälsa). Vi har också ett projekt inom barn- och ungdomshälsan, där man samverkar med YAM-Youth Aware of Mental health. Där kan man utbilda sig till medhjälpare genom ett evidensbaserat skolprogram för elever i åldern 13–17 år. Så det görs väldigt mycket inom utbildningsområdet – dels för att rusta vår egen personal, dels för att rusta kommuner och organisationer och så vidare.
Vad ska den göra som upplever att han eller hon inte får adekvat hjälp av sjukvården och psykiatrin?
– I sista hand får man göra en anmälan till patientnämnden. Där granskas allt som finns dokumenterat. De kan gå in på individnivå – jag varken kan eller ska göra det, svarar Lena Granath.
Vad kan ni politiker göra om ni får signaler om att det finns problem inom sjukvården och psykiatrin på det generella planet? Har ni några riktlinjer som kan vässas, exempelvis?
– Ja, vi har väldigt många olika riktlinjer, handlingsplaner och verksamhetsplaner för alla verksamheter – oavsett om det rör sig om psykiatrin, kulturen eller något annat. Där är politiken med och påverkar, både när vi beslutar om verksamhetsplaner och om olika riktningar framåt. Men vi fastställer även hur vi vill arbeta när vi tar vår regionplan.
Fast egentligen ska man väl som enskild individ även kunna vända sig till de folkvalda regionråden? Folket har valt er…
– Ja, man kan absolut komma med synpunkter och inspel och så vidare. Men vi som politiker kan inte gå in i enskilda fall.
Nej, nu tänker jag generellt. Om några har upptäckt en problematik på det generella planet…
– Ja, då ska man vända sig till oss politiker.
Och min bild är att ni inom den nya rödgröna regionmajoriteten prioriterar den psykiska ohälsan…
– Ja, absolut – det gör vi.
Går det att säga något, på det generella planet, om hur den satsningen kommer att se ut framöver. Tar ni ett steg till, eller?
– Ja, vi jobbar vidare med de digitala hjälpmedelen och utvecklingen av den självvalda inläggningen. Det har också lagts mycket pengar på att få ändamålsenliga lokaler. Lokalerna har tidigare varit eftersatta under en längre tid. Det här handlar om en trygghet för patienterna – det ska finnas olika behandlingsmöjligheter, svarar Lena Granath.
Den psykiska ohälsan är prioriterad, helt enkelt…
– Ja, det är den, svarar Lena Granath, som lovar att komma med ett fylligare svar vid ett intervjutillfälle på måndag.
”Om du har självmordstankar ska du inte hålla det för dig själv, utan då behöver du söka hjälp. Prata med någon du har förtroende för, kontakta en stödlinje eller sök hjälp i vården. Det är vanligt att tänka på självmord som en utväg, men de flesta agerar inte på sina tankar. Självmordstankar ska alltid tas på allvar, oavsett vad som orsakar dem. Oftast vill man egentligen inte dö, utan behöver hjälp med att orka leva”, skriver 1177 på sin hemsida.
Foto: Freepik (översta bilden)
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.