INSÄNDARE
Jag är far till ett barn som går i grundskolan.
Nyligen, vid lunchtid, satt tydligen sonen inte på sin plats – han stod och pratade med kompisar under matrasten.
En pedagog/lärare på skolan skrek på sonen och en av hans kompisar:
”Sluta bete er som apor!”
– Sluta bete er som apor!
– Sluta säg så, fick han till svar.
Då skrek pedagogen/läraren ännu mer (oklart vad).
Sedan tog pedagogen/läraren ett hårt tag om sonen med sina händer och skrek:
– Sätt dig på stjärten!
Hen drog honom till stolen.
Enligt sonen så drog pedagogen/läraren även den andra eleven.
Sonen var ledsen när han kom hem och han vill inte gå till skolan på grund av pedagogens/lärarens beteende.
Sonen har knappt någon frånvaro och han går till skolan även när han är trött eller när han har en lättare förkylning.
”Allvarligt”
Att han inte vill gå till skolan är allvarligt, anser jag.
Han upplever att läraren/pedagogen har kränkt hans värdighet genom att kalla honom för apa eller likställa honom med en apa!
Utifrån skolans behandlingsplan så skulle jag se det som diskriminering utifrån diskrimineringsgrunderna att en pedagog/lärare beskriver ett barn som en apa!
Dessvärre så använde hen våld i en situation där man kunde ha löst situationen med lågaffektivt bemötande i stället för att skrika, kränka och använda våld mot ett barn som inte satt på sin plats.
Jag vill förtydliga att jag är djupt oroad över att en lärare/pedagog kallar ett barn för ”apa”.
Jag kan förstå att läraren kan ha haft en dålig dag på grund av stress och trötthet – eller på grund av dålig arbetsmiljö, etcetera, men man ska kunna vara så professionell att man inte sjunker så lågt i sitt agerande.
Besviken vårdnadshavare
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
