LÖRDAGSKRÖNIKAN
Det blir skoltema även denna gång i krönikan, men det är inte så konstigt när man är mitt uppe i den intensiva betygssättningsperioden.
Nu ska elevernas insatser summeras och mynna ut i en bokstav.
Efter att ha arbetat som lärare sedan 1995 så är man ju ganska van vid bedömning och att sätta betyg.
Första åren jag jobbade hade gymnasieeleverna kvar sifferbetygen, 1-5 – det system som jag själv bedömdes efter.
Sedan kom IG (icke godkänd) – MVG (mycket väl godkänd) för att ersättas av det nuvarande bokstavssystemet F-A.
Oavsett system är det en process och ett ansvar som ska tas på största allvar.
”Att sätta betyg är inget som är direkt svårt längre, man har ju lärt sig med åren.
Däremot är det långt ifrån det roligaste i mitt arbete”
THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR
Betygen kan ju påverka elevernas framtida möjligheter, framför allt på gymnasiet.
Det gäller att göra en rättvis bedömning utifrån de komplexa kunskapskrav som kursen innehåller och sedan kunna motivera detta för eleven.
Nu får ju eleverna information om hur de ligger till under kursens gång och vad de behöver utveckla så slutbetyget ska inte komma som en blixt från klar himmel.
Att sätta betyg är inget som är direkt svårt längre, man har ju lärt sig med åren.
Däremot är det långt ifrån det roligaste i mitt arbete.
Hos många, ja de flesta, elever finns det en strävan efter att nå så höga betyg som möjligt och det är inte konstigt om man siktar på att komma in på en attraktiv universitetsutbildning.
”Väldigt bra betyg”
Tyvärr går ibland jakten på betyg ut över både kunskaper och mående.
För övrigt så är ett C ett väldigt bra betyg.
Det är inget ”medelbetyg” och går inte att jämföra med de äldre betygssystemen.
I kunskapskraven ligger det mycket bakom ett C.
Jag upplever också att det förekommer en betygsinflation och här finns det ju siffror på att en del friskolor varit drivande genom att sätta väldigt höga betyg.
”Att sätta ”glädjebetyg” är den största björntjänst du kan göra en elev”
Betyg som eleverna egentligen kanske inte har täckning för.
För en tid sedan så läste jag en undersökning som visade att studenter som gått på kommunala gymnasieskolor klarade sina universitets- och högskolestudier bättre än studenter som gått på en gymnasial friskola.
Att sätta ”glädjebetyg” är den största björntjänst du kan göra en elev.
För det du gör då är att tala om för eleven att den har kunskaper som den egentligen inte alls har.
Risken är att eleven kommer att bli ”avslöjad” i ett senare skede när den ska bekänna färg och visa sina färdigheter.
Det gäller oavsett om det är på en högskoleutbildning eller i ett yrke.
Ändå förekommer detta på många håll.
”Kan bli ödesdigert”
När man känner mycket folk inom läraryrket så får man höra ett och annat från olika skolor runt om i landet.
En del lärare kan tycka synd om elever som kämpar och sliter och kan sätta ett godkänt betyg även om eleven inte nått målen.
Kan tyckas hyggligt, men i förlängningen kan det bli ödesdigert.
Det finns exempel på elever som fått ”snälla” E i grundskolan och därför inte fått rätt till hjälp i ett senare skede i början av gymnasiet.
”Betygssystemet är rätt tufft nu.
Ett F är så definitivt. Förr kunde elever få en etta eller tvåa men ändå gå vidare”
Betygssystemet är rätt tufft nu.
Ett F är så definitivt. Förr kunde elever få en etta eller tvåa men ändå gå vidare.
Nu ska alla elever coachas, dras eller till och med tvingas över E-gränsen oavsett om de vill eller inte.
Att alla ska kunna nå E i alla kurser är en fin tanke, men den fungerar inte i praktiken.
Vi människor är alla olika och vi har inte samma förutsättningar – det är ju så det är.
Jag lägger ingen värdering i det. För mig är alla elever lika mycket värda oavsett vilket betyg jag sätter på dem.
När jag sätter ett betyg så ska jag göra det i förhållande till kunskapskraven. Punkt.
Om eleven har varit sjuk mycket, har en jobbig hemsituation eller en diagnos eller råkat ut för andra saker måste lämnas därhän – även om jag kan känna för och med eleven. Jag ska bedöma det eleven har presterat. Inget annat.
Tyvärr är det inte helt ovanligt att en del elever inte gör vad de ska under kurstiden. Spelar ingen roll om man påminner, delar ut kompletteringar eller ordnar omprov, skriftliga eller muntliga. Det händer liksom inget.
Ändå blir eleven förvånad att ett F är nära förestående när kursslutet närmar sig.
På en del håll blir både elev och föräldrar upprörda och klagar hos rektor – det kan man tyvärr läsa om i olika fackliga lärartidningar. Det förekommer till och med att föräldrar hotar lärare.
En del elever förstår inte att det krävs arbete för att klara saker.
”In absurdum”
Sedan har ju skolan skyldigheter in absurdum att hjälpa eleven att nå ett godkänt betyg.
Man får extrahjälp, anpassade uppgifter och man får anstånd att lämna in saker sent.
Det är till och med så att allt som en elev lämnar in innan kursens slut måste läraren ta med i bedömningen.
I praktiken innebär det att en elev kan strunta i deadlines hela året för att lämna in allt sista veckan. Det är i och för sig inte så vanligt att det är så, men ändå.
”Om skolan inte gör allt i sin makt för att få eleven på rätt sida gränsen så är risken stor att man kan få bannor av Skolinspektionen (Skolinkvisitionen passar bättre)”
Om skolan inte gör allt i sin makt för att få eleven på rätt sida gränsen så är risken stor att man kan få bannor av Skolinspektionen (Skolinkvisitionen passar bättre).
Skolinspektionen åker land och rike runt och talar om vilka fel som begås på skolorna – men det ingår inte i deras uppdrag att tala om hur skolorna ska åtgärda bristerna…
Till sist har jag reflekterat över en sak som blivit allt vanligare, antagligen beroende på betygsinflationen, och det är att elever har fått för sig att det är en rättighet att i slutet av kursen ”komplettera” sig till ett högre betyg.
Har man haft en kurs på hundra timmar har man som lärare ganska bra koll på vilket betyg eleven ska ha och det är inte troligt att man då på några få dagar kan höja sig ett par betygssnäpp.
”Alla kan ha en dålig dag”
Om en elev har presterat på en hög nivå men fallerat på enstaka moment så kan det vara befogat att få visa att man hämtat in kunskaperna. Alla kan ju ha en dålig dag.
Vissa kurser har nationella prov och man kan ju har egna kursprov för att undvika detta.
Men i skolan är det enklast att man gör som i det ”riktiga” livet. Gör saker i rätt tid, på rätt plats och på rätt sätt så slipper man bli stressad.
Annars är risken stor att det inte blir något alls.
Ha en fortsatt bra helg!
/Thomas
FOTO: FREEPIK
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
