SÖNDAGSKRÖNIKAN
“Visst gör det ont när knoppar brister…”
Vackra rader om vårens tvekan av Karin Boye.
För egen del har jag haft problem med en annan slags smärta.
En tredelad sådan.
Ekonomisk, fysisk och psykisk.
Allt på grund av en tand.
Det började så bra.
Jag hade räknat ut att visdomstanden som skulle bort passade bäst in i schemat i slutet av april.
I god tid innan valborg, första maj och min 50-årsdag.
Ett minne blott
Fem dagar innan valborgsmäss satte jag mig bekvämt tillrätta i tandläkarstolen och en kvart senare var tanden ett minne blott.
Fortfarande bedövad och vid gott mod betalade jag den saftiga räkningen och susade sedan hemåt.
Arbetsveckan fortsatte som tänkt dagen därpå och jag kände mig rätt fräsch.
Alla skräckhistorier jag hört om gruvliga smärtor och hemska blödningar kändes överdrivna.
Sen kom helgen.
Och med den kom smärtan.
En smärta jag aldrig upplevt tidigare tog mig i ett järngrepp.
“Natt och dag drog smärtan genom underkäken och hela vägen upp till örat”
Caroline Andersson, krönikör
Natt och dag drog smärtan genom underkäken och hela vägen upp till örat.
Jag knaprade smärtstillande och kunde snart avgöra bara på hur mycket det bultade i käken hur många minuter det var kvar till nästa dos.
Vad i hela helvete var det som hänt?
Vintern rasade ut, första maj kom och gick och på min stora dag var jag gråtfärdig när jag till slut fick penicillin utskrivet.
Elak bakterie
En elak bakterie hade lyckats få fäste i kratern som uppstod efter den eländiga tanden.
Så här knappt två veckor efter den där kvarten hos tandläkaren börjar jag äntligen se ljuset i tunneln.
Imorgon ska jag börja jobba igen och njuta i fulla drag av att vara tillbaka i rutinerna som arbetet innebär.
För visst gör det ont när knoppar brister och rötter spricker, men nu är både våren och jag på gång igen.
Genrebild: Freepik
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
