SÖNDAGSKRÖNIKAN

Det hängde på håret.

Klippningen alltså.

Ända in i det sista var jag osäker på om det här verkligen var det jag ville.

Men efter mycket våndan och vridande på alla argument för och emot slog jag till.

Med darrande hand bokade jag en tid via mobilen och bara timmar senare satt jag i stolen.

Jag kunde inte varit mer nervös om det handlat om ett tandläkarbesök.

När man inte gjort något mer äventyrligt än att klippa bort slitna toppar de senaste femton åren, ja då känns trettio centimeter som en mil.

Min i vuxen ålder längsta relation var slut.

Relationen till mitt långa hår.

Inte så fånigt

Chefredaktören och jag firade tolv år tillsammans i början av månaden.

Nalle har varit en del av mitt liv i elva år.

Lägenheten vi bor i flyttade vi in i för tio år sedan.

Mitt nuvarande arbete har jag haft i nio år.

När man tänker på det är min vånda över klippningen alltså inte så fånig som man först kan tycka.

Fråga vilken man eller kvinna som helst som identifierar sig med sin frisyr.

Fråga Donald Trump som ägnar timmar varje dag åt att forma sina glesa strån till en frisyr vi aldrig tidigare sett.

Min mamma brukar säga att min styrka sitter i mitt hår, likt en nutida kvinnlig Simson.

Hans styrka försvann när man klippte av hans långa lockar.

Jag hoppas det inte händer mig.

Kanske min styrka växer med klippet?

Det skulle verkligen behövas just nu.

Hur ska jag annars orka med annalkande pollensäsong, rehabträning av min onda axel och utdragning av en visdomstand?

Googla…

Jo, så är det så klart.

Där en klippning försvagar en man från förr stärker den en kvinna i nuet.

Och till dem som tvivlar på det säger jag bara: googla.

Läs om den bibliske Simson och de nutida kvinnorna i Iran som klipper av sig sitt hår i sin kamp för frihet.

Foto: Peter A Rosén

Caroline Andersson

Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.

caroline@oskarshamns-nytt.se