DEBATTARTIKEL
För knappt 30 år sedan producerade Sveriges bönder 75 procent av Sveriges livsmedel. Sedan dess har andelen minskat till 50 procent.
Varannan tugga är alltså importerad och detta i kombination med att vårt livsmedelslager är avskaffat gör svensken sårbar vid långvariga samhällsstörningar.
Med en högre självförsörjning blir landet mer robust till exempel för att kunna hantera olika typer av kriser eller handelshinder. I fredstid skapar robustheten utrymme för mer hållbar produktion, större möjligheter till konsumtion men också export av bra livsmedel med lägre klimatpåverkan och fler, mera, stabila arbetstillfällen. En ökad handel inom Europa och globalt är något positivt för Sverige ekonomiskt och ligger inte i motsättning till en ökad självförsörjning.
“Stora skillnader”
Ett variationsrikt landskap med potential i vårt avlånga land med stora skillnader gör förutsättningarna för lantbruk helt olika beroende på var du befinner dig. I norr finns fördelar med många soltimmar per dygn och långa kalla vintrar som håller efter sjukdomar och skadegörare.
Perfekt för potatis och ger fina jordgubbar. Svensk trädgårdsnäring är koncentrerad till Skåne där mer än 70 procent av grönsaker, frukt och bär odlas. Bara på Gotland, Öland och i Kalmartrakten odlas det bönor – där många soltimmar och kalkrika jordar gör det möjligt. Spannmålsodlingen är stor i Skåne, Västra Götaland och Östergötland. Där spannmål odlas, bland annat till foder, finns också grisar, kycklingar och äggproduktion.
Jord, sol och odlingssäsong sätter ramen för vad vi kan producera var. God tillgång till mark och vatten och långa kalla vintrar i stora delar av landet är några av landets fördelar. Runt 90 procent av all livsmedelsproduktion, och människor, finns i Götaland och Svealand. Störst produktion, cirka 64 procent, har Götaland. I södra Sverige är jordarna bördigare och säsongen längre medan i norr kan kargare jordar och kortare odlingssäsong göra odlingen mer utmanande. Det påverkar i sin tur vilka djur man kan ha där. Kor, får och lamm är smarta omvandlare av gräs till kött och mjölk från marker där annat är svårt att odla.
Potatis- och grönsaksodling, frukt- och bärodling, uppfödning av gris och kyckling liksom uppfödning av kor, får och lamm har en stor potential att öka produktionsmässigt.
På grönsakssidan har Sverige gott om ytor lämpliga för energismarta växthus som kan ge skjuts till tomat och gurka, nya spännande grödor och växtbaserade proteiner kan utvecklas och mer betor, rotfrukter och potatis kan odlas på många platser i Sverige. På alla platser där det finns spannmålsodling kan man föda upp mer gris, kyckling och producera mer ägg. Ytterligare ca 600 000 ha, idag obrukad åkermark, skulle kunna odlas och mycket igenvuxen betesmark skulle kunna restaureras. Relativt sett är andelen outnyttjad mark högst i Norrland och Svealand men även i Södra Sverige finns potential i ett bättre markutnyttjande.
Vissa saker kan vi inte ändra på. Som var den brukbara jorden finns i landet, mängden mark, antal soltimmar, säsongslängd eller regnmängd.
“Garanter för en levande landsbygd”
Andra saker kan vi med politisk vilja och beslut påverka. Som företagares förutsättningar och lönsamhet genom lägre skatter och avgifter, enklare regelverk och smidigare tillämpningar, andelen brukbar mark, andelen statligt ägande och intrång, infrastrukturens utbyggnad och vägnät mm.
Sveriges bönder är med deras brukande och djur en av få garanter för en levande landsbygd och möjlighet till konsumtion – låt oss inte enbart påminnas om detta i tider av kris – låt oss skapa långsiktiga förutsättningar till att utveckla svenskt lantbruk och samtidigt öka den inhemska livsmedelsproduktionen.
Sverige behöver en strategi och handlingsplan för en ökad och uthållig livsmedelsförsörjning.
Carl-Wiktor Svensson
Ers. Sveriges Riksdag
Moderaterna i Hultsfred
