DEBATTARTIKEL
Vi människor har en unik förmåga att förstå orsak och verkan på ett ganska abstrakt plan.
Vi kan till exempel förstå att om vi släpper ut en massa koldioxid, så kommer också vårt klimat att bli varmare, eftersom koldioxid har den egenskapen att den stänger inne den värme som annars skulle avges mot rymden från jordens yta.
Och eftersom vi vet att den mänskliga kulturen bara kan frodas inom det ganska smala värmespektrum som naturen vi lever i är anpassad till, så förstår vi också att en skenande temperaturökning inte bara är en fara för människor i redan varma länder, utan också för mänskligheten som sådan.
Inte nu, här i vårt land, kanske inte ens senare för oss som är lite äldre, men för kommande generationer är det definitivt så, och i utsatta länder är krisen redan ett faktum.
Eller förstår vi inte det?
Varför tar vi inte åt oss av det som mänskligheten redan vet?
Det är ju ett faktum att det är vårt sätt att leva som har fångat oss i en fälla.
“E22 för bövelen”
Ändå pratar våra politiker mer om sysselsättning och vikten av snabba kommunikationer (E22 för bövelen!), än den brännande frågan om vad vi ska sysselsätta oss med i värld som är ohållbar på så många sätt, eller att vårt idogna transporterande av oss själva står för 25-30% av våra utsläpp.
Varför ser inte de och vi att förändring börjar med oss själva, inte med andra?
Här i Oskarshamn var vi ändå bland de mest utsatta för torkan under den extremt torra och varma sommaren 2018 som dödade ett stort antal tallar och björkar i vår stad och fick våra sydsvenska bönder att ta till nödslakt för att de inte fick nog med foder till sina djur.
“Blir värre och värre”
Den sommaren var ett av de mest tydliga, tidiga tecknen på ett förändrat klimat i våra trakter.
Det värsta är att klimatkrisen bara blir värre och värre om vi inte gör allt för att stoppa den.
Jag behöver säkert inte påminna om följderna, men måste ändå få säga det:
Det blir värre än ni tror, mycket värre.
Vi måste helt enkelt göra allt för att undvika de värsta följderna, och det skulle jag inte upprepa som en envis papegoja, varje vecka, året om, om det inte vore för att det både är sant, livsviktigt och fullständigt möjligt att göra.
Människor i gemen förstår faran, men kanske inte hur vi ska undvika den, och det är bara så otroligt sorgligt att våra politiker inte heller verkar göra det eller vågar ta de beslut som behövs för att vi ska kunna se framtiden an.
“Har försökt”
Men det är svårt att ens upprätta någon fungerande kommunikation med enskilda politiker i den frågan.
Jag vet, jag har försökt.
Vi har alltså ledare som inte förmår leda oss rätt, och inte ens verkar vilja göra det heller.
Varför det är på det viset kan man tvista om, men det betyder att vi inte heller har någon anledning att ta det de säger på allvar i den här frågan (i vilken annan fråga?).
“Trolig katastrof”
Om de demokratiska besluten vi (=de) fattar, med 100 % säkerhet inte leder oss mot en bättre värld utan tvärtom mot en trolig katastrof, då skyddar demokratin oss inte mer än vad vargen skyddar fårskocken.
Jag har till exempel inte sett eller hört någon enda politiker föreslå den självklara lösningen på våra transporters stora miljö- och klimatpåverkan, nämligen att avskaffa dem så långt det är möjligt.
För hur ska vi lösa svåra och komplicerade problem om vi inte går till botten med dem?
Vi befinner oss på ett sluttande plan, och kommer aldrig att ta oss upp om vi fortsätter att gräva oss nedåt istället för att tänka om.
Gunnar Westling
Oskarshamn
ARKIVFOTO
PETER A ROSÉN
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.