DEBATT
För att stad och land, och för den delen EU och Sverige, ska stå enade krävs lokal acceptans för den politik som fattas i maktens högborg. Så hade inte blivit fallet med Centerns överenskommelse med Socialdemokraterna.
Idag presenterar Miljömålsberedningen sitt slutbetänkande. Uppgiften har varit att hitta samsyn kring EU:s skogsförordning och strategier. En inte helt enkel uppgift, eftersom Kristdemokraterna inte vill att EU ska ha inflytande alls i dessa frågor.
EU:s förordning LULUCF ställde krav på att Sverige ska öka sin årliga koldioxidsänka inom jord- och skogsbruk med 4 miljoner ton. Ett mål som mer än fyrdubblades retroaktivt så sent som i julas, efter att Naturvårdsverket presenterade nya referensvärden som baseras på redan stora framgångar.
Denna överdimensionerade målsättning för jord- och skogsbruket kan liknas vid att elitidrottaren Armand Duplantis, efter ett världsrekord på 6 meter, plötsligt skulle tvingas höja ribban till 24 meter – med vite om han inte klarar det.
Hög skogstillväxt
De flesta är överens om att Sverige, liksom övriga Europa, inte styr över vädret, vilket påverkar fotosyntesen, som är avgörande för koldioxidinbindning och skogstillväxt.
Sverige har haft en hög skogstillväxt de senaste decennierna, vilket beror på att skogarna aldrig varit så stora och virkesrika som nu. Detta har skett genom lokalt engagemang och övergången från hyggesfria skogsbruk för nästan hundra år sedan, till en föryngring med rätt träd på rätt plats, så kallad ståndortsanpassning.
Föryngringsavverkning har som modell minskat missväxten och ökat tillväxten samtidigt som variation skapats och hänsyn tagits. Modellen har tjänat både Sverige och den enskilde väl, samtidigt som man på gårdsnivå tagit ett enormt ansvar för både miljön och kolsänkan – utan statlig ersättning.
Orealistiskt
Miljömålsberedningens uppgift om att öka kolsänkan med 19 miljoner ton årligen till år 2030 blir orealistisk. För att beskriva konsekvensen ur ytterligare ett perspektiv skulle Sveriges markägare behöva avstå från avverkning på en yta större än Värmland och Småland tillsammans. Det är inte förenligt med sunt förnuft.
EU vill också att staten ska frånta den enskilde ägandet och skötseln av all urskog och gammal skog. Allt som definieras enligt dessa kategorier ska skyddas genom reservatsbildning eller biotopskydd.
Inom Miljömålsberedningen har det pågått en dragkamp mellan höger- och vänsterblocket. Det so(c)ialistiska blocket, med Miljöpartiet i spetsen, har velat inkludera miljontals hektar i begreppet “Old Growth Forests” (Gammal skog) genom att istället definiera det som Naturskogar, med argumentet att mer skog måste skyddas.
Familjeskogsbruk
Vi i högerblocket har istället enats om att se till Sveriges intressen och därför inte överimplementera strategin.
Kristdemokraterna litar nämligen mer på ett långsiktigt familjeskogsbruk än på kortsiktiga politiska beslut. Dessutom är Sverige redan nära målen om 10 % strikt skyddad natur och 30 % skyddad natur.
Istället för mer överstatlighet och byråkrati litar KD på Sveriges bönder och skogsbrukare. Det är vår uppfattning att Sveriges miljöpolitik behöver mer av deras lokala förnuft, inte mindre.
Det är dessa landskapsvårdare och klimathjältar som i praktiken gör jobbet, för detta arbete ska de hyllas och inte straffas!
Carl-Wiktor Svensson (KD), Ledamot i Miljömålsberedningen
Kjell-Arne Ottosson (KD), Vice ordförande i Miljö- och Jordbruksutskottet
Alice Teodorescu Måwe (KD), Europaparlamentariker
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
