TIMMERNABBEN
Stranda naturskyddsförening och Timmernabbens samhällsförening vill att tätortsnära skogsområden i Timmernabben ska skötas så att rekreation och naturvård prioriteras.
Renate Foks (Stranda naturskyddsförening) och Håkan Sjöborg (Timmernabbens samhällsförening) skriver om detta i ett brev till Mönsterås kommun.
De uppmanar kommunen att se till så att skogsbruksplanen ändras, så att skogsområdena får utvecklas till attraktiva rekreationsområden med höga naturvärden.
“Det är viktigt med tätortsnära naturområden för mera vardaglig rekreation”
RENATE FOKS (STRANDA NATURSKYDDSFÖRENING) OCH HÅKAN SJÖBORG (TIMMERNABBENS SAMHÄLLSFÖRENING)
”Inte minst under pandemin har vikten av varierad, artrik natur för rekreation, friluftsliv, svamp- och bärplockning, med mera, tydliggjorts genom att besöken i naturreservat, nationalparker och andra naturområden ökat dramatiskt, Det är också viktigt med tätortsnära naturområden för mera vardaglig rekreation”, skriver Renate Foks och Håkan Sjöborg.
“Produktionsskog”
”I Timmernabben förvaltar kommunen fyra skogsområden i nära anslutning till samhället. I skogsbruksplanen är områdena klassade som produktionsskog. Det innebär normalt kalhuggning, markberedning och plantering av tall eller gran när skogen är avverkningsmogen. I skogsbruksplanen har större delen av områdena markeringen ”mogen skog som bör slutavverkas” och ”äldre gallringsskog som uppnått lägsta ålder för slutavverkning”.
”Vid kalavverkning tillämpas generell naturhänsyn – som exempelvis innebär att enstaka högstubbar sparas, liksom enstaka lövträd. Små skyddszoner lämnas mot kärr och vattendrag”, skriver duon.
“Allmänt känt”
”Enligt uppgift från kommunen kommer inget av dessa fyra områden att kalhuggas inom de närmaste fem åren. Under hösten planerar kommunen att ha en dialog med Södra om avverkning i tätortsnära områden. Några uppgifter om att dessa områden kommer att behandlas på ett annat sätt än skogsbruksplanen anger längre fram i tiden har dock inte kommit fram.”
”Att folk generellt sett inte tycker om kalhyggen och ungskogar är allmänt känt och har påvisats i flera studier. Det är inte till kalhyggen eller planterade, likåldriga monokulturer av tall eller gran som människor söker sig, utan till skogar med lång kontinuitet och varierade trädslag i olika ålder. Vid kalhuggning förstörs möjligheterna till bär- och svampplockning för lång tid eftersom blåbärs- och lingonris dör liksom även svampfloran. Markberedning försvårar framkomligheten på hyggen”, skriver Renate Foks och Håkan Sjöborg.
