VIRSTAD
Den lilla, sårbara, människans kamp för att överleva löper som en röd tråd genom Cissi Svärdströms konstverk.
Oskarshamns-Nytt besöker henne i Virstad, utanför Högsby, där hon bor i den gamla fina skolbyggnaden, som byggdes 1872 och fungerade som småskola fram till 1947.
Hon har sin ateljé i den stora skolsalen.
Kampen för överlevnaden känns förstås extra aktuell i dessa dagar, då hela världen brottas med en pandemi.
Men merparten av alla människor som har levt en stund på denna jord har alltid varit utsatta – och de har hela tiden varit tvungna att kämpa hårt, på olika sätt, betonar bildkonstnären och skulptören Cissi Svärdström när vi sitter och fikar och pratar om hennes verk.
Jag och fotografen, Pierre Stjernfeldt, tittar nyfiket på de 22 bronsskulpturerna som hon har ställt på köksbordet. De har väldigt uttrycksfulla ansikten. Många av dem ser plågade ut.
Cissi Svärdström berättar att hon aldrig bestämmer sig för att skapa en specifik individ på förhand. De blir till under processens gång – och hon slutar inte arbeta med figuren ifråga förrän hon känner att hon verkligen har fått fram en unik varelse och kan tänka att ”jaha, där är du”. Figuren ska ha en själ. Det räcker inte bara med ett snyggt ansikte.
– Det blir alltid olika människor. Det ser jag efteråt. Jag jobbar upp ett ansiktsuttryck med fingrarna och naglarna. Jag använder ytterst få verktyg.
Både dåtid och nutid genomsyrar figurerna, som representerar människor i världens alla hörn.
– En av mina kompisar är chef för butikerna på världskulturmuseerna i Sverige – Medelhavsmuseet och östasiatiska, med flera. När jag hälsar på hos henne i Stockholm, så går jag alltid runt på Medelhavsmuseet, och tittar på de små lerfigurerna. Här finns etruskerna, exempelvis. Och utan att veta om det, har jag tagit in jättemycket från de här figurerna. När hon såg mina figurer, så sa hon: ”ja, men det här är ju en egyptisk sådan och sådan”. Sedan har jag andra sorters figurer också, som är mer åt allmogehållet.
Det finns en otäck herre som sticker ut i Cissi Svärdströms grupp. Han är mycket större, och betydligt längre, än de andra.
“Alla möjliga idioter”
– Han symboliserar kapitalismen och imperialismen genom alla tider. Han kan vara en symbol för Erdogan, Bush och Trump också. Ja, för alla möjliga idioter, säger Cissi Svärdström och går och hämtar de allra senaste konstverken.
Det är ett antal katt- och rovdjursmänniskor i figurform.
– Jag vet inte om de är döda eller levande – men de lider och de är besjälade. Jag såg en mumifierad katt på Medelhavsmuseet. Jag tittade på den, fotograferade den och tecknade den. Nu finns den djupt i mitt medvetande.
– Jag googlade på ämnet djurmumier nyligen – och det var jättehemskt. För flera tusen år sedan fanns det en kommers i Egypten, som gick ut på att man födde upp flera tusen djur, främst katter, som man sedan dödade och mumifierade – och sålde till pilgrimer. Det hade jag inte en aning om.
– Det var en storindustri. Pilgrimerna skänkte katterna till gudarna. Det var då jag kopplade ihop det med människans situation. Det är ju precis så här vi gör med människor hela tiden. Utländsk arbetskraft, slavar och mycket annat som man håller på med. Man föder upp människor och använder dem i gruvor och fabriker.
– På de flera tusen år gamla kattskeletten har man sett att det var unga djur, som inte hade självdött. De hade inte dött av ålder. Man hade slaktat dem och mumifierat dem. Så barbariskt. Och så håller människor på fortfarande, på olika sätt. Med gästarbetare och slavarbete överallt.
Cissi Svärdströms kommande utställning på Ölands Museum, Himmelsberga, handlar om allt detta – om människornas och djurens utsatthet och om hur vi tänker på allt liv på jorden. Tanken var att den skulle öppnas, med vernissage, den 10 april – men utställningen har flyttats fram till i höst, på grund av coronasmittan. I höst kommer den att visas under ”Ljus på Kultur”.
Cissi Svärdström har även en film på gång, med den öländska ödebyn Dröstorp som utgångspunkt. Den kommer att vara mellan sju och åtta minuter lång.
– Nu har vi – inom Experimentellt kulturarv på Öland, där jag är med – kommit så långt att vi ska börja söka pengar.
Bilder på hennes bronsskulpturer kommer att kombineras med dikter från olika tidsepoker och olika länder. Den äldsta dikten, som är med, skrevs i Kina – 2 300 år före vår tidräkning.
“Stod utanför samhället”
– Vi vill visa hur det var i Dröstorp, där folk levde och dog på 1700-talet. Människorna som bodde där var väldigt fattiga – de stod utanför samhället helt och hållet.
– Jag har försökt lyfta upp problematiken på ett allmänmänskligt plan, där Dröstorp fungerar som ett exempel. Men så här har världen alltid sett ut – och det gör den fortfarande. Just så här ser det ut nu i Grekland och på gränsen mellan Turkiet och Kurdistan. Jag försöker binda ihop det här. Det handlar om människans kamp för överlevnaden.
Filmen – där även landskapsbilder från området kommer att finnas med, tillsammans med tuschmålningar och abstrakta bilder – ska dessutom tonsättas, under ledning av tonsättaren och arkeologen Hans Gurstad-Nilsson, som bor i Kalmar. När det gäller manus och regi, så samarbetar Hans Gurstad-Nilsson och Cissi Svärdström – och Hans Gurstad-Nilsson står för klipparbetet.
Filmen beräknas vara klar någon gång under våren – och den ska vara med på Världsarvsveckan på södra Öland mellan 13 och 19 juli.
– Sedan kommer filmen förhoppningsvis att vandra runt på skolorna och biblioteken i de två kommunerna på Öland, Borgholm och Mörbylånga.
Cissi Svärdström har filmerfarenhet sedan tidigare. För ett par år sedan gjorde hon den drygt halvtimmeslånga filmen ”Tom Mulkerrins, Wittgenstein and I”.
Hon bodde i den västra delen av Irland som 18-åring 1968.
– Vandrarhemmet var fullbokat – och då blev jag hänvisad till Tom Mulkerrins. Jag bodde hos honom under en längre tid – och efteråt fick jag reda på att självaste Wittgenstein hade bott där på 40-talet.
Cissi Svärdström återvände 50 år senare för att göra ovannämnda film. Gården stod öde och Tom Mulkerrins var borta sedan länge – han avled 1988, 86 år gammal.
– Jag intervjuade grannar och barn, med flera.
Vill du kolla på filmen? Ja, då kan du gå in på Youtube och använda sökorden Cissi Svärdström. Då kommer både den filmen och hennes andra film, ”Musikmåleri i en verkstad på landet”, upp.
Under årens lopp har Cissi Svärdström kombinerat det konstnärliga med pedagogik. Hon är utbildad bildlärare.
– Jag har jobbat med pedagogik och eget konstnärligt arbete sedan 1974.
Har bott på många platser
Hennes offentliga gestaltningsuppdrag hittar vi exempelvis i Högsby, Mörlunda, på Länssjukhuset i Kalmar och på Rödsleskolan i Oskarshamn, där hon har en hel korridor med målningar.
Cissi Svärdström föddes i Stockholm – men hon är uppvuxen i Göteborg. Hon har bott på en rad olika platser – som Kalmar, Rockneby, Nybro och på flera ställen utomlands, för att nämna några exempel.
– Jag kan inte säga att jag har rötterna någonstans. Det är väl det här huset som är mitt hem, säger hon.
– Vi köpte det 1983.
En intressant notering är att hennes morfar, Tor Mann (1894–1974) är en av de kändaste dirigenterna som Sverige har haft i modern tid.
Hennes mormor, Lisa Mann – som finns avbildad på en vacker tavla i Cissi Svärdströms hem – var en duktig musiker, men hon dog ganska tidigt.
TEXT
Peter A Rosén
FOTO
Pierre Stjernfeldt
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.
