SÖNDAGSKRÖNIKAN
Avslappnad?
Nej, mitt naturliga tillstånd präglas av spänning, mycket likt en fiolsträng.
Tyvärr även nattetid.
Och det var häromnatten när jag låg vaken med värkande muskler och leder jag kom ihåg något som fick mig att skratta gott.
För många år sedan, vid en period av sjukskrivning, gick jag på en kurs i avslappning.
Vid en av träffarna tilldelades deltagarna varsin matta och kudde och uppmanades att lägga sig bekvämt tillrätta.
“Obekväma”
Lätt stela och obekväma, som det brukar vara när människor samlas i grupp utan något gemensamt.
Men vi gjorde som vi uppmanats och strax började kursledaren tala.
Vi vägleddes med början vid tårna att slappna av, en kroppsdel i taget.
Allt gick enligt plan tills vi nådde den bredaste och för de flesta mjukaste delen.
Så fort kvinnan som ledde kursen uttalade orden: “låt baken bli bred och bekväm” bröts den meditativa stämning vi trots inledande stelhet uppnått.
Tanken på bakdelar som flöt ut över golvet vi låg på fick oss att frusta av skratt.
Den enda meningen gav mer avslappning än kursen som helhet.
Och faktum är att minnet av de orden i kombination med en kort promenad i sällskap med Nisse fick mig att sedan sova sött resten av natten.
“Mer för värmen i färgen”
Att leta i minnet efter sådant som får smilbanden att tänjas och axlarna att sänkas kan ibland göra mer nytta än en värktablett.
Nu när november nalkas med mörker och kyla känns det lite extra skönt att till raggsockor och ljus att värma sig med kunna lägga glada minnen att ge livet lite extra glöd.
Och tycker ni julen känns alltför avlägsen så passa på att fira novent.
Här åker de röda gardinerna upp till nästa helg, men det är mer för värmen i färgen än för firande i förtid.
På återseende nästa söndag.
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
