NYÅRSKRÖNIKA
En olycka kommer sällan ensam, enligt talesättet.
I min hemsnickrade version blir det: en uppskjuten olycka tas snart igen.
Som näst sista dagen på året då jag med nöd och näppe undgick en tarmrelaterad olycka för att bara timmar senare landa raklång och skrubba knäna.
Vi tar det från början.
Efter en förmiddag bestående av tevetittande och fortsatt frossande i choklad och juleskum bestämde jag mig för att åka och handla.
Man kan inte leva på choklad allena tyvärr så mat var vad som skulle inhandlas.
I butiken var trängseln stor och därför tog mina inköp lite längre än beräknat.
”Sällan har jag så snabbt låst upp en dörr och krängt av mig en jacka som idag”
Caroline Andersson, krönikör
Magen började mullra
Under min vandring mellan kundvagnar och varuhyllor började min mage mullra på ett oroväckande vis.
Väl ute på parkeringen blev min situation akut.
Blotta tanken på att köra hela vägen hem, bära tunga kassar från bilen för att sedan mötas av Nisses vilda glädjeutbrott vid ytterdörren avgjorde saken.
Här krävdes snabb lindring och jag tog mig så fort jag kunde till min arbetsplats och dess toalett.
Sällan har jag så snabbt låst upp en dörr och krängt av mig en jacka som idag.
Med en lätt magkänsla åkte jag därefter hem och bar med svikt i stegen mina kassar upp till lägenheten och mötte Nisse och hans vilda glädje vid min ankomst med ett brett leende.
Efter en hastig blick på klockan kunde jag konstatera att det var nog dags att rasta vårt yrväder till valp och så bar det iväg ut igen.
Min mage var lugn och Nisse hade snart fått göra det han behövde.
Det var i det ögonblicket jag fattade det ödesdigra beslutet att fortsätta promenera.
”Slet omkull mig”
Tyckte att vi båda behövde sträcka på benen och få lite frisk luft.
Vi hade så gott som klarat av vårt uppdrag när den uppskjutna olyckan var framme.
I ett ögonblick av valpaktig nyfikenhet och med en styrka som överrumplade mig slet Nisse omkull mig.
Jag landade framstupa i en lövhög och Nisse var blixtsnabbt framme vid den hund med matte som jag bara sekunder tidigare försökt förhindra ett möte med.
Såväl hund som hundägare tog det oväntade mötet med fattning medan min valp och jag framstod som en tölp och en klant.
Väl hemma kunde jag lägga ett par skitiga jeans i tvätten och badda två skrubbade knän med alsolsprit.
Som sagt: en uppskjuten olycka tas snart igen.
Men i ärlighetens namn tvättar jag hellre bort lera från jeansen än ren skit.
På återseende nästa år!
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
