OSKARSHAMN

ON har tidigare berättat om Carina Lindestål, i Oskarshamn, som sa att hon inte fick något tack från kommunen när hon gick i pension efter drygt 20 år som fastanställd – och totalt 33 år – inom omsorgen.

Nu har hon dock fått en ursäkt av kommunen – den framfördes av personalchefen Monica Bergh.

– Hon gör så gott hon kan. Det är inte hennes fel. Men jag ringde upp henne och hon berättade att kommunen ska se över rutinerna kring pensionsavgångar, säger Carina Lindestål på torsdagen.

– Jag berättade också att det finns många fler som inte har fått sin pensionsgåva av kommunen. De har själva fått fråga efter den. Då menade hon på att det har varit lite dumt i kommunen – det verkar som att de olika enheterna har fått göra lite som de vill. Det verkar som att allt går på lösa boliner i Oskarshamns kommun. Problemet finns bland cheferna på tjänstemannasidan, som jag ser det, säger Carina Lindestål.

Vilka rutiner har kommunen när det gäller pensionsgåvor? Behandlas alla på samma sätt? Är ett presentkort på 500 kronor standard? Och är det standard att inte tacka medarbetaren i fråga för insatsen i Oskarshamns kommun? De frågorna ställde ON till Monica Bergh förra veckan.

– Det finns en grund – 500 kronor som kan användas till en present, eller som i detta fall till ett presentkort. Jag tänker att presentkort blev det vanliga under pandemin. Jag vet att det kan se lite olika ut i förvaltningarna, men inom förvaltningarna gör man lika. Pandemin gjorde dock att man inte bjöd på middag, men det tänker jag att alla förstår. Vi tackar alla för deras insats i kommunen – vare sig man slutar med pension eller går till en annan arbetsgivare. Det finns personer som inte vill bli avtackade av olika orsaker, svarade hon.

– Jag gick i pension förra året. När jag umgicks med mina före detta jobbarkompisar, så brukade de fråga om jag hade fått något av kommunen efter att jag hade gått i pension. ”Nej, jag har inte fått något”, svarade jag, sa Carina Lindestål, som efter nästan ett år bestämde sig för att ringa till servicecenter i stadshuset och fråga hur kommunen gör med dem som har gått i pension.

– ”Ja, jag vet inte – jag får väl skriva till din chef”, fick jag till svar. ”Hon har slutat”, sa jag. Ja, men då skulle de ringa till den nya chefen – och de skulle även kontakta personalavdelningen i kommunen.

“Blev så arg”

För ett par veckor sedan kom det ett brev från kommunen, med handskriven text utanpå.

– Då hade det gått ett par veckor. Det var ett presentkort på 500 kronor, med koppling till Handel Oskarshamn – men inget annat. Det stod bara ”pensionsgåva” och mitt namn. Men de hade inte skickat med någon lapp där Oskarshamns kommun tackar mig för att jag har jobbat för dem.

– Jag blev så arg! Hur ska de få fler att vilja jobba för Oskarshamns kommun när de behandlar sin personal på det här sättet? Jag får inte ens ett ”tack så mycket” efter drygt 20 år som fastanställd.

– Om jag så hade fått 5 000 kronor, så hade det kvittat. Jag var inte ute efter pengar. Jag ville ha ett gediget ”tack så mycket för att du har jobbat för Oskarshamns kommun”. De ska inte behandla en dåligt bara för att man har varit en sådan som har haft åsikter om både det ena och det andra.

– Jag tycker att Oskarshamns kommun sköter personalen inom omsorgen jävligt dåligt. Kommunen sätter inte värde på sina medarbetare. Jag tar gärna emot ett samtal från någon av de ansvariga inom kommunen, sa Carina Lindestål till vår tidning förra veckan.

Varför dröjde det nästan ett år innan Carina Lindestål fick en pensionsgåva? Varför var hon själv tvungen att påminna/fråga kommunen? Den frågorna ställde vår tidning till Monica Bergh.

“De ljuger”

– Jag har frågat i verksamheten och fått beskedet att hon först tackade nej till avtackning. Tyvärr missade kommunen att skicka med ett kort när hon hörde av sig/ångrade sig och ville ha avtackningspresent, svarade hon.

– Men för i helvete – de ljuger! Jag har inte sagt att jag inte vill bli avtackad – vad är det för dumheter? Jag vet inte varifrån de har fått det här, sa Carina Lindestål när vår tidning bad om en kommentar.

– Jag har inte sagt att jag inte vill bli ihågkommen. Det är absolut inte sant. Är de inte kloka? Vill de svartmåla mig? Det här är ett fult spel. Jag vet dessutom att det finns fler som har tvingats efterfråga sina pensionsgåvor. De har blivit bortglömda, de har inte fått dem – de kommer inte automatiskt.

Har kommunen tänkt ringa, alternativt skriva, till Carina Lindestål och tacka henne för alla åren inom omsorgen? Den frågan ställde vi till Monica Bergh.

– Den frågan har jag inte svaret på – men vi är givetvis oerhört tacksamma för alla medarbetare som jobbat hos oss. Det tänker och hoppas jag att alla medarbetare känner och vet – inte bara när man går i pension, svarade Monica Bergh.

Det kom inget samtal. Carina Lindestål fick ringa upp själv.

– Jag kan inte fatta att inte någon vill ta i det här. Ingen vill ringa och prata med mig. ”Jag ringer till dig nu, Monica, för du har ju inte ringt till mig. Och jag måste bara fråga dig – vem har sagt att jag har avsagt mig min pensionsgåva?”, sa jag. ”Ja, det kom från din chef”, svarade hon – och hon tyckte att det var min chef som skulle ringa till mig. Men den chefen har slutat.

– Och det är inte sant – jag har inte sagt att jag inte vill ha någon pensionsgåva, betonar Carina Lindestål, som också berättar att hon inte ens får gå in och jobba på timmar efter att hon gick i pension.

– Det talade jag också om för Monica. ”Fick du inte? Vi är väldigt måna om att behålla dem som går i pension”, svarade hon. Men jag fick inte jobba – vilket kanske beror på att jag har haft en massa åsikter om saker och ting. Kommunen gillar inte visselblåsare. Det gör mig förbannad, rent ut sagt. Och jag vet att det finns många som känner sig dåligt behandlade av kommunen. Och det blir inte bättre av att de gör så här. Jag kände mig avpolletterad.

Men enligt henne så skulle du kunna hoppa in och jobba framöver?

– Ja.

Skulle du vilja hoppa in om du fick frågan?

– Ja, inom det palliativa, där vi sitter hos dem som ligger för döden. Det skulle jag absolut tacka ja till. Det är ett perfekt jobb för mig, med mina onda knän, för där får man både sitta, stå och gå. Det är omväxlande. Och man får vara med och ta hand om de anhöriga. Jag var med och startade det palliativa teamet, säger Carina Lindestål.

Foto: Privat

Peter A Rosén

Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.

peter@oskarshamns-nytt.se