LÖRDAGSKRÖNIKAN
Irriterande småsaker…
I förra veckans text nämnde jag ju det här med parkeringsappar som man ska ladda ner till sin telefon.
Det finns ju en massa olika sådana, kolla gärna där ni laddar ner appar.
“Och när man kommer till ett nytt ställe kan man ge sig den på att appen som ska användas är en av dem man INTE har…”
Thomas Wennerklint, lärare och krönikör
Och när man kommer till ett nytt ställe kan man ge sig den på att appen som ska användas är en av dem man INTE har…
Sjukt irriterande.
Man ska ladda ner den nya appen, ange en massa uppgifter, skapa lösenord, lägga in betalningsuppgifter och bekräfta, och godkänna – det tar ju en evinnerlig tid.
När man är klar är det ju i princip dags att åka igen.
Irriterande i-landsproblem
Visst är det ett så kallat i-landsproblem men ändå; i-r-r-i-t-e-r-a-n-d-e.
Under veckan har jag noterat lite andra saker som också irriterar mig.
Vem kom till exempel på det här med de nya korkarna på PET? Ni vet de där som ska sitta kvar när man skruvar av dem. Den personen skulle jag vilja prata med.
Hur tänkte man där? Har folk svårt att hålla reda på sina korkar när man skruvar av dem för att dricka, eller vad är anledningen?
Är det miljömässigt? Att man tänker att korkarna hamnar på vift ute i naturen?
Oklart känner jag.
Hur som helst tycker jag att det är helt värdelöst. Det är ju mycket svårare att skruva åt korken, det är ju så att säga lätt att hamna utanför spåret.
“Riktigt blött”
Jag märkte detta när jag upptäckte att det runnit ut en hel del ur en PET-flaska i kylskåpet. Det var riktigt blött. Naturligtvis hade jag skruvat åt korken ordentligt – trodde jag, men icke – korken hade så att säga hamnat “ur gängorna” och höll inte tätt. Irriterande – jajamen.
Dessutom så är det svårt att dricka ur flaskan när man hela tiden får korken i näsan…
Jo, jag vet att jag är kinkig, men det är min upplevelse – och som ni alla vet så är det hur man känner som är viktigt i dagens samhälle.
“Häromdagen upptäckte jag att förpackningen till den Bregott jag köper har krympt”
Häromdagen upptäckte jag att förpackningen till den Bregott jag köper har krympt. Det var visserligen extrapris, men eftersom förpackningen krympte från 600 till 500 gram så var “vinsten” högst tveksam.
Tydligen så har även förpackningen på 300 gram krympt till 250 och samtidigt har en ny förpackning på 750 gram introducerats.
Enligt företaget har avsikten varit att detta ska kommuniceras tydligt i butik så att konsumenterna blir uppmärksammade på de förändrade storlekarna på förpackningarna. Anledningen till förändringen ska tydligen vara att möta upp nya krav från konsumenterna, men tillåt mig tvivla.
Samma “trick” har använts förr – kommer ni ihåg när kaffet, som alltid varit i halvkilosförpackningar, helt plötsligt bara innehöll 450 gram. Priset förändrades däremot inte.
Det finns många fler exempel, bland annat glassförpackningar, där företagen minskat innehållet i sina förpackningar men inte justerat priset.
För mig är detta helt enkelt bara ett sätt att blåsa konsumenter.
“Superirriterande”
En fjärde irriterande sak är egentligen två, den ena har jag nämnt många gånger tidigare och det är ju ofoget att bilister inte kan använda sina färdriktningsvisare. Superirriterande.
Det andra är att många kör runt utan baklysen över huvud taget. Jag vet inte om det är nya, moderna bilar som inte automatiskt tänder lysena både fram och bak. Verkar som många kör runt med bara varselljus typ. Direkt farligt i skymning och mörker.
“Min frisyr är grymt bångstyrig”
En sista irriterande sak i veckan är rent personlig. Min “frisyr” är grymt bångstyrig. Eller jag vet inte om man ens kan kalla det för frisyr.
Det lilla hår jag har kvar på huvudet handlar det om i alla fall. Det är inte mycket och hårfästet är rätt högt – mycket panna alltså – men jäklar vad det här lilla rufset kan spreta åt olika håll.
På jobbet sprider min lilla kalufs i alla fall viss munterhet bland mina kollegor.
I söndags kväll hade jag lagt mig med lite fuktigt hår efter kvällsduschen och eftersom jag inte piffar till mig så mycket på morgonen såg jag ut som jag gjorde.
Lite förvirrad professor a la Einstein om ni förstår.
Och även om det någon gång är okej på morgonen så kan hårstatusen förändras radikalt under dagen. Är det mycket att göra och stressnivån stiger tenderar rufsigheten att tillta exponentiellt.
“Inte stora problem”
Nåja, även om det är lite irriterande så är det ju så att säga ett övergående problem, om ett antal år behöver jag förmodligen inte bekymra mig alls.
Som avslutning måste jag bara säga att jag självklart vet att det jag tagit upp inte är stora problem – det finns riktiga bekymmer här i livet.
Men ni vet vad jag menar, vi har alla en del småsaker som vi går runt och retar oss på. Så är det bara.
Men nu släpper vi det och tar helg!
Ha det gott!
/Thomas
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
