TIMMERNABBEN

Carina Holmberg Olofsson berättar att skarvar invaderar holme efter holme i Timmernabbeviken.

– Ja, det låter nästan som i en skräckfilm av Alfred Hitchcock (han gjorde skräckfilmen ”Fåglarna” 1963), säger riksdagskandidaten Stihna Johansson Evertsson (C) under ett besök i Timmernabben, tillsammans med Mönsterås kommunalråd Anders Johansson (C) och riksdagsledamoten Anders Åkesson (C), på onsdagsförmiddagen.

– De flesta är ute och fiskar nu. Vid 16–17-tiden kommer de tillbaka – och då är det kolsvart i trädtopparna. Då är det Hitchcock. Då blir man rädd, säger Carina Holmberg Olofsson, som bor precis intill viken.

För många är den fredade skarven, som häckar i kolonier, ett skadedjur – för andra är den en del av ekosystemet. Benrester visar att de har funnits i området kring Östersjön i tusentals år (källa: Yle Nyheter, Finland).

En del kallar den för dödens fågel, på grund av att den bajsar ammoniak och därmed dödar allt liv på öarna där den slår sig ner.

En skarv äter dessutom mellan 350 och 550 gram fisk per dygn.

Carina Holmberg Olofsson säger att hon inte vill att de omdebatterade fåglarna ska utrotas – men i Timmernabbeviken finns det på tok för många, och de blir bara fler och fler, betonar hon.

Centerpartiet, som inte heller vill se någon utrotning av skarven, har lyft fram två åtgärdsförslag under en längre tid:

• Allmän jakt på skarv.
• Störningsåtgärder mot skarv

Mönsterås kommun har, återigen, skickat in en ansökan till länsstyrelsen – om att få utföra störningsåtgärder riktade mot storskarv och gråhäger på öarna Gissemåla-Landsholm och Nyemåla-Landsholm samt på fastlandet vid Nabbevägen i Timmernabben. Och detta vill kommunen göra under en treårsperiod, med start under våren nästa år, för att förhindra häckning av skarv.

Kommunen vill använda rovfågelattrapper samt ljud- och rörelseskrämmor.

– Vi har skarvproblem längs med hela kusten i länet. Och vi som kommun har jobbat mycket med Timmernabben. Vi har försökt att få tillstånd att skrämma skarv här under flera års tid. Första gången fick vi tillstånd. Som bonde är jag van vid att skrämma gäss och duvor – och då använder man en gasolkanon. Och det fungerade jättebra. Men länsstyrelsens beslut överklagades. Och då fick de rätt, vi hade inte kunnat visa att fåglarna störde Timmernabben så mycket som de skulle göra. Kanonen påverkade dessutom det övriga fågellivet. Därför var vi tvungna att ta bort den, säger Anders Johansson, som konstaterar att kommunen har en helt annan tyngd i ansökan den här gången.

“Skillnaden var markant”

– Nu kan vi luta oss mot den genomförda medborgardialogen som gjordes i samband med ortsanalysen i Timmernabben, där invånarna lyfter upp skarvproblemet, betonar han.

– Ja, jag kan garantera att det verkligen fungerade att skrämma dem. Skillnaden var markant. Då häckade de inte här, säger Carina Holmberg Olofsson.

Hon fortsätter:

– Men i våras drev stora flockar in här. Och de etablerade sig på en holme till. Det bara ökar och ökar. Man kan inte stoppa det. Jag har aldrig sett något liknande. Det var svarta stråk inåt landet när de flög och hämtade material i björkarna till sina nya bon. Det var hemskt. Det var svart på himlen varenda morgon.

“Väldigt bra”

– Ja, hade vi allmän jakt på skarven, så skulle vi kunna få en annan acceptans för ett normalstort bestånd. Jag har läst Anders Åkessons motion i frågan – den är väldigt bra och jag lovar att plocka med mig den stafettpinnen, säger Stihna Johansson Evertsson.

Anders Åkesson, som lämnar riksdagen efter valet i höst, konstaterar att invånarna i Timmernabben inte behöver övertygas om att det vore bra med allmän jakt på skarv – men det gäller att få med sig övriga delar av landet också, särskilt Stockholm, understryker han.

– I Mönsterås kommun har vi haft problem med skarvarna i cirka 40 år. I början fanns det ingen förståelse alls när detta påtalades. Då fanns det de som, med en förhoppning om ökad förståelse, sa att de hoppades att skarven skulle etablera sig i Stockholms skärgård, säger Anders Johansson.

Och på sistone har skarven faktiskt börjat etablera sig i Stockholms skärgård, berättar Anders Åkesson.

– Nu behöver vi allmän jakt på skarv, precis som vi har på älg och rådjur – så att vi kan hålla stammen på en rimlig nivå. Det är inte tal om utrotning. Ökar känslan av att man inte kan freda sig, ja, då eroderas tilltron till lagstiftarna, säger han.

 – Ja, den slår ju ut småfåglarna. Jag kan känna att skarven är invasiv (vilket betyder att den finns utanför sitt ursprungliga område och börjar sprida sig snabbt och orsakar allvarlig skada). Jag menar inte att vi ska utrota den – men vi måste kunna hålla den på en rimlig nivå, så att även andra fåglar får chansen att överleva här i viken, säger Carina Holmberg Olofsson.

– Ja, när populationerna blir så här stora, så tränger de undan de andra fåglarna, säger Stihna Johansson Evertsson.

Turismen är en oerhört viktig näring för Mönsterås kommun, betonar Anders Johansson.

– Och det här är inte en trevlig miljö att turista i, helt enkelt. Skarvarna förfular miljön – ja, det är nästintill en sanitär olägenhet. Skarvarna slår dessutom mot yrkesfisket. Våra yrkesfiskare slåss för sin existens i dag. Det finns inte mycket kustnära fiske kvar, säger han.

Anders Johansson fortsätter:

– Det finns ganska stora möjligheter till omfattande skyddsjakt i dag – men det är skyddsjakt och den är reglerad. Man får jaga under väldigt speciella omständigheter – och vi har en särskild kvot för skyddsområde för abborre och en särskild kvot för skyddsområde för gädda. Sedan finns det någon allmän kvot. Med allmän jakt skulle det förstås bli enklare.

“Kinesiska mellanskarven”

– Det har diskuterats mycket om skarven är en ursprunglig fågel eller om den är invasiv. Det är nästan en hypotetisk fråga. Men för de allra flesta av oss är det den kinesiska mellanskarven som har importerats till Sverige – och därmed ingår den inte i vår ursprungliga fauna. Den har ingen naturlig fiende – örnarna plockar några skarvungar, det är allt. Och nu har vi sett hur skarven exploderar. Det är ett problem – och Timmernabben är ett tydligt exempel på det. Det är inte mindre synd om människor bara för att de inte är så många. Det är fortfarande en stor olägenhet att ha skarvarna inpå sig – och de påverkar verkligen fisket, säger Anders Johansson.

– Ja, jag är rädd att de ska sprida sig ännu längre in, säger Carina Holmberg Olofsson.

– Ja, nu litar vi på dig, Stihna. Vi sätter tilltro till dig när det kommer till det här Kalmar läns-problemet. Släpp inte taget. Inte en millimeter, säger Anders Johansson, som konstaterar att det här med att skrämma skarvarna är som att ta en Magnecyl mot en sjukdom.

Det kan dämpa smärtan för stunden, men grundproblemet försvinner inte, påpekar han.

Han gissar också att det förmodligen dröjer ungefär 100 år innan de döda öarna återigen ser ut som de gjorde innan skarvarna kom på besök.

Finska Yle Nyheter påpekar dock att den dag då skarvarna lämnar en ö, så omvandlas ammoniaken till nitrat, som fungerar som gödsel och öarna återfår snabbt sin växtlighet.

Men det är ingen större tröst för Timmernabbenborna här och nu.

Kommunen har alltså ansökt om dispens från artskyddsförordningen för att få utföra nämnda störningar mot skarvkolonierna.

Ljudstötar

Tanken är att man ska placera en ljudanläggning, som avger ljudstötar, på sydöstra sidan av Gissemåla-Landsholm. Den kommer att stängas av när önskad effekt har uppnåtts – det vill säga när en betydande del av skarvarna har lämnat ön.

”I anslutning till denna placeras en elektronisk ljudanläggning som sänder ut ljud som selektivt stör skarv och häger med varningsläten och havsörnsläte. En rovfågelattrapp placeras också här”, skriver kommunen i ansökan till länsstyrelsen.

”På Nyemåla-Landsholm och på fastlandet placeras en elektronisk ljudanläggning samt en rovfågelattrapp (rörelseskrämma). Åtgärderna kombineras med mänsklig vistelse vid och på öarna.”

”Vid utplacering av skrämselutrustning samt vid tillsyn av dessa kommer öarna att beträdas. Störningsåtgärderna avbryts när skarven lagt ägg, vilket sker i mitten av april”, skriver kommunen.

I ansökan konstaterar kommunen att skarvkolonierna ligger mycket nära och delvis inom Timmernabbens tätort.

Oro

”Under 2021 och våren 2022 har skarvar i stor omfattning hämtat bomaterial på fastlandet och det finns oro för att det ska etableras kolonier även på fastlandet. De kommer då väldigt nära bostäder. Idag beskriver boende stora problem med lukt och flugor från befintliga kolonier.”

”Skarvkolonin på Nyemåla-Landsholm ligger 140 meter från närmsta permanentbostad. Boende beskriver att det inte är möjligt att sitta ute på sommaren på grund av lukt och flugor”, skriver kommunen.

”I skarvkoloniernas närhet finns flera restaurangverksamheter med uteserveringar och tre småbåtshamnar med plats för cirka 250 båtar. Här finns också ställplatser för cirka 100 husbilar och områden för fritidsändamål med badplatser, camping och utflyktsöar. Nämnda verksamheter påverkas negativt av störningar i form av lukt och flugor från kolonierna.”

“Negativ påverkan”

”I området ligger även en gäddvåtmark, Kronobäck gäddfabrik. Våtmarken delfinansieras av dåvarande Fiskeriverket. Mönsterås kommun bedömer att det är stor risk att skarvkolonierna negativt påverkar gäddvåtmarkens huvudsakliga syfte som är att stärka gäddbeståndet längs kusten. Skarvens predation på fisk i området är hög. Under vissa perioder på året är tätheten av juvenila gäddor mycket hög i Timmernabbevikens inre delar. Då skarvarna födosöker i området under denna period har de sannolikt en negativ påverkan på gäddpopulationen. De inre delarna av viken är grunda och smala, vilket innebär att gäddorna har begränsad möjlighet att undkomma predation samtidigt som skarvarna är välanpassade till att jaga i denna miljö”, skriver kommunen.

”Timmernabbeviken är en långsmal vik som sträcker sig inåt landet, vattenomsättningen är mindre än i Kalmarsund. Skarvkolonierna riskerar att försämra vattenkvaliteten med en stark lokal påspädning av närsalter både på land och i vattnet.”

Drygt 70 000

”Kommunen får rapporter från verksamheter och boende i Timmernabben att de etablerade skarvkolonierna inte minskar i omfattning trots tidigare års skyddsjakt längs kuststräckan. Länsstyrelsen i Kalmar län uppskattar skarvpopulationen i Kalmar län skärgård till drygt 70 000 skarvar år 2020”, skriver kommunen, som betonar att störningsåtgärderna inte kommer att skada eller döda fåglarna.

Syftet är att få skarvarna att välja att häcka på andra öar i området.

”Samhället sträcker sig längs Timmernabbeviken och dess utveckling riskerar att ytterligare påverkas negativt om skarvkolonierna tillåts öka i omfattning och utbredning”, skriver kommunen.

Peter A Rosén

Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.

peter@oskarshamns-nytt.se