INSÄNDARE
Sobona och SKR står bakom stympningen av räddningstjänst och ambulansverksamhet.
Ambulans- och räddningstjänstpersonal utgör ryggraden i vårt samhälles trygghetssystem.
När olyckan är framme eller när livet hänger på en skör tråd, är det deras insatser som avgör.
Men vad händer när politiska beslut och en strikt tolkning av EU-direktiv underminerar deras förmåga att utföra sitt arbete?
I Kalmar län ser vi nu de fulla konsekvenserna av Sobonas och SKR:s agerande: ambulansstationer i glesbygd som står tomma, personal som lämnar sina jobb, och en ökad risk för medborgarna.
”Unika behov”
EU:s arbetstidsdirektiv (2003/88/EG) syftar till att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet genom att reglera dygnsvila och arbetstider. Direktivet kräver att arbetstagare ska ha minst 11 timmars sammanhängande vila under varje 24-timmarsperiod, men det innehåller även tydliga undantag för samhällskritiska funktioner, såsom räddningstjänst och ambulansverksamhet. Dessa undantag är till för att möjliggöra arbetsscheman som är anpassade till verksamheternas unika behov.
Trots detta har Sobona och SKR valt en extremt strikt tolkning av direktivet. Genom kollektivavtal och riktlinjer har de i praktiken avskaffat möjligheten till 24-timmars arbetspass, som långt för majoriteten av personalen varit det mest effektiva och uppskattade systemet.
Efter valet 2022 är Socialdemokraterna (S) det största partiet i SKR:s styrelse och har tillsammans med Centerpartiet (C) och Vänsterpartiet (V) en majoritet i organisationens politiska ledning. Dessa partier har ofta haft en dominerande roll i SKR:s beslutande organ. Det är under deras ledning som SKR:s och Sobonas policyval har utformats, vilket återigen visar hur den politiska styrningen leder till centraliserade och ibland verklighetsfrånvända beslut. Resultatet är en skadlig standardisering som inte tar hänsyn till samhällskritiska verksamheters behov.
”Kraftigt ökade kostnader”
Resultatet av denna tolkning är nu tydligt i Kalmar län. Ambulansstationer i glesbygden står alltför ofta tomma eftersom det inte finns tillräckligt med personal för att täcka de kortare arbetspassen. Personalomsättningen har ökat dramatiskt, då många väljer att lämna yrket på grund av försämrade arbetsvillkor och svårigheter att kombinera arbetet med privatlivet. Detta har dessutom medfört kraftigt ökade kostnader, då fler anställda behövs för att täcka samma antal arbetstimmar.
När ambulansverksamhetens kontinuitet brister är det de boende i glesbygd som drabbas hårdast. I ett område som Kalmar län, där avståndet till närmsta sjukhus ofta är stort, kan minuter vara skillnaden mellan liv och död.
När ambulansstationer är obemannade och räddningstjänsten inte kan rycka ut på grund av personalbrist är det medborgarna som får betala priset.
”Möjliga åtgärder”
Sobonas och SKR:s striktare tolkning av direktivet är inte det enda sättet att implementera EU:s krav. Det finns utrymme inom direktivet för en mer flexibel tillämpning som skulle kunna bevara dygnstjänstgöringen och samtidigt säkra personalens hälsa och säkerhet. Här är några möjliga åtgärder som Sobona och SKR hade kunnat vidta:
1. Lokala undantag: Direktivet tillåter att undantag görs för samhällskritiska funktioner. Genom att anpassa reglerna efter lokala behov hade man kunnat bevara dygnstjänstgöring på mindre stationer.
2. Opt-out-system: Arbetstagare kan frivilligt avstå från vissa krav på dygnsvila i utbyte mot längre sammanhängande arbetspass. Detta är redan tillåtet enligt EU-direktivet och har tillämpats i flera andra EU-länder.
3. Flexibla kollektivavtal: Istället för enhetliga regler för alla verksamheter hade Sobona och SKR kunnat förhandla fram avtal som är skräddarsydda för räddningstjänst och ambulansverksamhet.
4. Säkerhetsbedömningar: Genom att låta arbetsgivare och fack gemensamt utvärdera riskerna med längre arbetspass hade man kunnat skapa en balans mellan säkerhet och verksamhetsbehov.
”Missar en stor poäng”
Den striktare tolkningen av EU:s arbetstidsdirektiv är ett exempel på hur nationella aktörer ibland förvärrar konsekvenserna av ett redan problematiskt regelverk. Istället för att arbeta för lösningar som stärker samhällskritiska funktioner har Sobona och SKR valt en väg som stympar dem. Detta är inte bara ett svek mot de anställda som dagligen riskerar sina liv för att skydda andra – det är ett svek mot hela samhället.
Om vi ska kunna återupprätta förtroendet för ambulans- och räddningstjänsten och säkra en trygg framtid för våra medborgare, måste vi omedelbart ompröva dessa beslut. Sobona och SKR bör ta sitt ansvar och arbeta för att skapa flexibla, lokalt anpassade lösningar som stärker – inte försvagar – våra samhällsviktiga funktioner.
Det är möjligt att Sobona och SKR tror att de gör något bra när de i sina villfarelser tänker att alla ska ha det lika (dåligt), men de missar en stor poäng om att alla arbeten är inte likadana, särskilt inte beredskapsproducerande arbeten.
Blåljuspersonal
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
