LÖRDAGSKRÖNIKAN
Sommaren och semestern börjar att lida mot sitt slut, även om det finns en hel del värme och ledighet kvar, mer för vissa än för andra.
Efter några veckor utan krönikeskrivande har jag nu satt mig ner vid köksbordet för att åter skrida till verket och jag måste erkänna att det är lite ringrostigt, vilket kanske märks i raderna.
Innan uppehållet handlade det mycket om regeringskrisen och huruvida vi skulle få en ny regering eller ett nyval, men som vi alla vet så blev det efter all palaver ingen förändring.
“Skönt”
Mycket riktigt så blev det sedan också ganska tyst i media när de flesta politiker tog sommarledigt.
Det var faktiskt rätt skönt.
Men det politiska spelet kommer att vara i full gång inom några veckor och jag kommer säkert att få anledning till att återkomma i dessa frågor i kommande lördagstexter.
“Några som inte har tagit ledigt är ju de kriminella och det skjuts hejvilt i Sverige. Hur många skjutningar har vi haft bara den senaste veckan? Man tappar räkningen”
THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR
Några som inte har tagit ledigt är ju de kriminella och det skjuts hejvilt i Sverige. Hur många skjutningar har vi haft bara den senaste veckan? Man tappar räkningen.
“Fel håll”
Och utvecklingen går åt fel håll.
Men istället för att fokusera på elände så får faktiskt den första lördagstexten för ”höstterminen” handla om något mer positivt, nämligen min hemester och då i synnerhet den underbara turen till Blå Jungfrun.
“Behöver inte åka långt”
Det finns så mycket vackert på nära håll, man behöver inte åka långt för att uppleva storslagen natur.
Man kan bada i Stångehamn, Havslätt och på Gunnarsö, i Skiren och i Fårbosjön – eller på någon av alla de andra fantastiska badställena i närheten.
Vilket smörgåsbord det finns, det är bara att ta för sig. Den ena platsen är vackrare än den andra.
Men det är så lätt att bli hemmablind.
Med ”Hitta ut” så kommer man också till platser dit man förmodligen inte skulle kommit annars, även om de ligger i den egna kommunen.
“Att det var så vackert i och runt Kristdala hade jag inte riktigt tänkt på tidigare”
Min vapendragare Dennis och jag tog bilen till Kristdala och gick sedan runt och tog alla kontrollerna – att det var så vackert i och runt Kristdala hade jag inte riktig tänkt på tidigare.
Stoppades inte av regnet
Förra veckan cyklade vi till Fårbo och tog alla checkpoints där. Det var också väldigt trevligt, inte ens ett tvåtimmars ösregn stoppade oss – då blev det lång lunchpaus istället.
Det har blivit många och långa promenader hemmavid och många gånger passerar jag Fallebo gård – vilken pärla det är! Fler och fler verkar dessutom hitta dit och utnyttjar lek- och grillplatsen under dagarna.
Det är också roligt att se att turisterna har hittat till stan, sedan kan man ha olika synpunkter på alla husbilar vid hamnen, men det är en annan fråga.
Så istället för att åka iväg och trängas med folk på så kallade populära resmål – corona finns faktiskt fortfarande kvar – så blev det hemester. Då kan man välja bland de smultronställen som finns på nära håll.
Det blev dock en organiserad utflykt också – till Blå Jungfrun, denna mytomspunna ö som jag ser i princip varje dag, men aldrig kommit till trots att jag bott i Oskarshamn i femton år.
Det var nära för några år sedan, men då spökade vädret och båtturen ställdes in. Även i år var det nära att det inte blev någon resa – det blåste mycket – men på morgonen hade vinden mojnat och jag kom faktiskt iväg. Äntligen.
“Har ni inte varit på Blå Jungfrun så se till att åka dit. Det var verkligen en häftig upplevelse”
Har ni inte varit på Blå Jungfrun så se till att åka dit. Det var verkligen en häftig upplevelse.
Jag tog förstås en del bilder, men det är ingen som gör naturens skönhet rättvisa. Inte på långa vägar.
“Så vackert”
När man går på ön så är det lätt att bli ödmjuk inför de geologiska processer som för oerhört länge sedan skapade det landskap som vi ser omkring oss idag. Så vackert.
Det är också häftigt att fundera över hur det var för de människor som faktiskt bodde här för länge sedan, alltså väldigt länge sedan. Tänk er vintrarna. Hu så kallt!
“Man har ju också brutit sten på Blå jungfrun och när man ser terrängen som stenen transporterats i så undrar man ju hur det ens varit möjligt. Vilket slitgöra”
Man har ju också brutit sten på Blå jungfrun och när man ser terrängen som stenen transporterats i så undrar man ju hur det ens varit möjligt. Vilket slitgöra.
Man har ju inte så många timmar på sig innan man ska vara tillbaka vid båten så om man vill se hela ön, vilket verkligen rekommenderas, så är det bara att börja vandra.
“Vilken utsikt”
Bra skor är ett måste, det är inga raka och plana stigar och det är brant. Väl uppe på toppen är det värt varenda svettdroppe – vilken utsikt.
Något som slog mig var hur mycket växtlighet det fanns på ön, något som man inte riktigt tänker sig.
Man tänker mest ”sten” när man hör om Blå Jungfrun, och visst finns det mycket sten, väldigt mycket.
När man har gått runt ön har man fått sig en naturupplevelse utöver det vanliga och på köpet en hel del motion. Inte så dumt.
Se bara till att inte få med dig några stenar från ön…
“Den som väntar på något gott…”
Återigen: har ni inte varit där så se till att ta er dit. Det kräver lite planering eftersom man måste boka platser och även ha lite tur med vädret så att båten verkligen kan gå.
Men det är det värt.
Så Blå Jungfrun är höjdpunkten bland utflykterna den här sommaren. Utan konkurrens. Det tog bara femton år, men den som väntar på något gott…
Ha en fortsatt bra helg!
Thomas
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
