LÖRDAGSKRÖNIKAN
Jag skulle kunna skriva en hel del om det som hände på en del platser i Sverige den gångna påskhelgen.
Upplopp alltså.
Stenkastning mot polis och blåljuspersonal.
De scener som utspelade sig hade jag aldrig trott skulle hända i det här landet.
Det har dock redan skrivits spaltmetrar om detta från alla olika synvinklar så jag tänker inte göra det. Men jag konstaterar kallt att vi har ett stort problem i Sverige – oavsett om många som inte verkar vilja erkänna det.
“Vem vill jobba som polis? Vem vill utbilda sig till ambulansförare?”
THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR
I stället funderar jag, mot bakgrund av händelserna, på hur det ska bli i framtiden. Vem vill jobba som polis? Vem vill utbilda sig till ambulansförare?
Alla som tänker sig en framtid inom polisyrket är säkert väl medvetna om att risker ingår i jobbet. Det är många kriminella idag som inte verkar dra sig för att ha ihjäl folk. Ni minns väl polisen som blev skjuten på öppen gata i Biskopsgården i Göteborg i slutet av juni förra året.
Ordning och reda
Visst har polisen resurser och befogenheter, men frågan är hur ledningen fungerar när man hör polisernas frustration över hur upploppen förra helgen hanterades. Förtroendet för polisens ledningsorganisation fick sig en ordentlig törn.
Sådant spelar säkert också roll för unga som funderar på en yrkesbana inom ordningsmakten.
Vi hör också i medier titt som tätt att det behövs fler poliser. Då behöver man nog också se till att få ordning och reda inom polisen. Vilka strategier ska man egentligen använda? Har ledningsfunktionerna hängt med i utvecklingen av kriminaliteteten? Hur hanterar man den nya situationen med upplopp? Det är ju tyvärr inte osannolikt att det händer igen.
“Förhoppningsvis är det många unga kvinnor och män som känner att de kan göra skillnad genom att arbeta som polis, men jag tänker mig att många funderar ett extra varv innan de söker till utbildningen och några låter nog helt enkelt bli att söka”
Förhoppningsvis är det många unga kvinnor och män som känner att de kan göra skillnad genom att arbeta som polis, men jag kan tänka mig att många funderar ett extra varv innan de söker till utbildningen och några låter nog helt enkelt bli att söka.
Det är ju en liknande situation med övrig så kallad blåljuspersonal. Ambulans, brandkår och räddningstjänst utsattes också för våld. Det har ju hänt förr och lagarna för att skydda den typen av personal har vad jag förstår stärkts, men det verkar ju tyvärr inte ha avsedd effekt.
Att angripa blåljuspersonal som har till uppgift att hjälpa och skydda är så intelligensbefriat och fegt och det gör mig förbannad.
Tur att de finns
Tur att det finns folk som gör detta viktiga arbete – hoppas de som finns fortsätter trots den tragiska utvecklingen.
Att vi behöver poliser och blåljuspersonal i landet är ju i högsta grad tydligt, men det är många yrkesgrupper som är nödvändiga och där nyrekryteringen går trögt.
Man kan titta på hur Sveriges niondeklassare har gjort sina gymnasieval. Då får man en lite indikation på vad som ”trendar” just nu.
Alla ska ju få läsa vad de vill på gymnasiet, det står ju var och en fritt att välja program så länge man är behörig.
Det är i grunden en bra tanke, man bör ju läsa det man är intresserad av. I ett större perspektiv kan det däremot bli problematiskt eftersom gymnasieskolan, och i förlängningen universitet, ska förse samhället med kompetent arbetskraft.
“Är det verkligen den kompetens som efterfrågas av arbetslivet som systemet utbildar?”
Men är det verkligen den kompetens som efterfrågas av arbetslivet som systemet utbildar?
I år är det oerhört få sökande till Industritekniska programmet i landet. Jag har hört siffror runt 1200–1300. I hela landet. Det har sett nästan likadant ut i ett antal år nu.
Gör man en sökning på nätet får man upp många rubriker om att flera skolor lägger programmet i malpåse på grund av för få sökande.
Då ska man veta att dessa skolor står där med dyra lokaler och dyr utrustning som inte kommer till användning.
Bekymrad bransch
Samma sökning ger också information om att industribranschen är oerhört bekymrad över utvecklingen – var ska de hitta kompetenta medarbetare i framtiden?
Tittar man i vårt närområde, där jag som gymnasielärare har hyfsad koll på söksiffror, så kan man se en liknande utveckling. Det är väldigt få sökande till Industritekniska programmet.
Bygg-och anläggningsprogrammet och till viss del El- och energiprogrammet har bättre siffor.
Det är däremot väldigt många som vill gå Ekonomiprogrammet. I Kalmar har man under många år nu kört både fyra, fem och ibland till och med sex klasser per årskurs. Man har utökat antal platser för att kunna ta in alla som sökt. Rätt eller fel?
“Man kan i alla fall konstatera att Ekonomiprogrammet har varit och är väldigt populärt bland högstadieeleverna. Frågan är varför?”
Man kan i alla fall konstatera att Ekonomiprogrammet har varit och är väldigt populärt bland högstadieeleverna. Frågan är varför? Det är överhuvudtaget svårt att förutsäga hur eleverna väljer och hur de tänker när de gör det.
Har svårt för Matematik
Signalerna är också att väldigt många inte riktigt verkar veta vad de har valt för program. Många elever på Ekonomiprogrammet har svårt för matematik och är inte intresserade av varken företagsekonomi eller juridik.
Kanske hade det ändå varit bra med någon typ av ”tak” i hur många man tar in på programmet?
Nu raljerar jag lite igen, men saken är den att under de senaste åren så är det oerhört många som gått ut Ekonomiprogrammet, med eller utan examen. Tanken är ju att man ska studera vidare, men hur många gör det? Var hamnar de i så fall?
“Det torde i alla fall finnas ett rejält överskott på (arbetslösa?) ekonomer i länet för tillfället”
Det torde i alla fall finnas ett rejält överskott på (arbetslösa?) ekonomer i länet för tillfället.
Inom industrin kommer det att behövas folk. Frågan är hur man ska få högstadieelever intresserade av den sektorn. Det låter kanske inte lika sexigt med industri som ekonomi, men industrin idag är ju inte vad den var förr i tiden.
Så fröna tidigt
Branschen har ett tufft rekryteringsuppdrag framför sig. Man måste göra industriarbete mer attraktivt. Företagen måste visa sig ute på skolorna – redan på mellanstadiet. Det gäller att så fröna tidigt så att säga.
Det arbetas också från myndighetshåll med att se över antagning och antal utbildningsplatser i gymnasieskolan. Någon sorts samordning mellan skolor och kommuner i vilket utbud och hur många platser som ska erbjudas på de olika programmen kommer säkerligen att ske.
Sedan behöver Sverige mer vårdpersonal och fler lärare också – där finns det också en stor utmaning. Hur lockar vi folk till dessa yrken?
Ha en fortsatt trevlig helg!
/Thomas
Arkivfoto: Peter A Rosén
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
