TIMMERNABBEN

I Sverige är Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna ungefär som hund och katt.

Men i Danmark driver Mette Frederiksen (S) en mycket hårdare retorik i flyktingfrågor än självaste Jimmie Åkesson (SD).

Vår tidning åker till Timmernabben och hälsar på hemma hos Anni Juhl Nielsen, som är etta på SD:s kommunfullmäktigevalsedel i höstens val i Mönsterås kommun. Och hon hyllar Mette Frederiksen.

Man brukar säga att Danmark ligger ungefär 20 år före Sverige inom flera politiska områden – flyktingfrågan brukar lyftas fram som det tydligaste exemplet.

Den stora migrationsdebatten i Danmark hölls kring millennieskiftet.

20 år senare vill de danska socialdemokraterna att flyktingantalet ska ner till noll personer – och Mette Frederiksen och hennes parti vill outsourca asylmottagandet till Rwanda.

Hur ser du på det?

– Det var den retoriken hon vann valet på. Jag tycker om Mette Frederiksen. Hon är klok och begåvad, svarar Anni Juhl Nielsen.

“Förändring i grunden”

– Jag tror att Socialdemokraterna hade analyserat situationen noggrant och kommit fram till att de aldrig skulle återfå makten i Danmark igen om inte partiet svänger i migrationspolitiken. Det var borgerliga regeringar som förändrade den danska migrationspolitiken. Många befarade att Socialdemokraterna bara använde sig av en hårdare retorik för att ta sig tillbaka till makten. Skulle den leda till praktisk handling? Det var den stora frågan. Och, ja, det handlar faktiskt om en förändring i grunden. Mette Frederiksen håller linjen.

Anni Juhl Nielsen berättar att hon och hennes familj har bott i Timmernabben sedan 1989.

– Både jag och min man är utbildade läkare. På den tiden fanns det ett läkaröverskott i Danmark – det var svårt att få fasta jobb. Därför valde vi att flytta till Sverige. Min man hade hoppat in och jobbat på vårdcentralen i Mönsterås året innan – därför tittade vi på hus i Mönsteråstrakten. Och det är så vackert här i Timmernabben. Barnen fick gå i en bra skola och området påminner om den danska landsbygden, med den skillnaden att Sverige är ett mycket större land än Danmark – med allt vad det innebär, säger Anni Juhl Nielsen, som är uppvuxen på Jylland.

– Vi bodde även i Köpenhamn under en tid – men vi kände oss inte hemma där. Vi är inga storstadsmänniskor.

Hur var det att utvandra till Sverige?

– Det gick väldigt bra. På den tiden kom vi till ett svenskt sjukvårdssystem som verkligen fungerade. Arbetsmiljön var bra, man hjälptes åt och vi träffade överläkare som faktiskt tyckte att det var viktigt att stötta underläkare i deras fortbildning. Vi kom till ett mindre hierarkiskt system, jämfört med hur det såg ut i Danmark. Det fungerade bra även under 90-talet. Men sedan hände det saker som förklarar varför jag inte tycker att det fungerar lika bra längre.

– Efter en tid blev det tydligt att vårt yngsta barn inte utvecklades som förväntat – och under vårt första år här utreddes hon och fick diagnosen utvecklingsstörning och autism. Så vi hade det väldigt tufft inledningsvis, rent privat. Samtidigt som det fungerade optimalt på jobbfronten. På arbetsplatsen tog man hänsyn till vår familjesituation – det var väldigt fint. Ett väldigt gott betyg till det svenska samhället – och nu sitter jag här och representerar ett parti som kritiserar utvecklingen. Men Sverige har förändrats.

Låt oss jämföra Danmark och Sverige. Hur ser du på likheterna och olikheterna?

– Det finns stora likheter. Sedan finns det några skillnader som är svåra att beskriva om man inte själv har sett dem. Den svenska konsensuskulturen finns, exempelvis, inte i Danmark. På gott och på ont. I Danmark är det väldigt högt i tak. Man säger vad man tycker, vilket också är på gott och ont. Debatt- och samtalsklimatet är ett helt annat. Det kan vara lite hårt och tufft. Det är en stor skillnad. Det har också påverkat hela migrationsdebatten – där man faktiskt tog debatten i Danmark i ett tidigt skede. Man sade det som behövde sägas för att åstadkomma en nödvändig politisk förändring.

“En dansk ifrågasätter allt”

– En dansk ifrågasätter allt, man har inte någon större respekt för auktoriteter i Danmark. Det är ett väldigt liberalt land. Det gillar jag. Man får tänka fritt och säga vad man vill. Under min uppväxttid på Jylland diskuterades det väldigt mycket om politik och religion i min familj. Jag lyssnade och tyckte att det var jättehäftigt.

De svenska socialdemokraterna har varit på studiebesök i Danmark. De är uppenbarligen på väg åt det danska hållet…

– Ja, jag ser framför mig att de kommer att svänga – men jag litar inte på dem förrän jag har sett det. Den politiken kan de inte få igenom tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet, vilket exempelvis Expressens ledarskribent Anna Dahlberg har påpekat. Hon vill i stället se ett samarbete mellan Socialdemokraterna och Moderaterna, så att Sverige kan ta tag i de stora problemen.

– Jag skulle inte tycka att det var fel. Jag vill naturligtvis att mitt parti ska få chansen att genomföra sin politik – men för oss spelar det ingen roll om det är vi eller någon annan som genomför vår politik. Det viktiga är att vi får till en förändring – en ny kurs, en ny väg för Sverige, så att vi får tillbaka framtidshoppet.

När och varför gick du med i Sverigedemokraterna?

– Jag hade varit missnöjd med utvecklingen, och den förda migrationspolitiken, under en längre tid, svarar Anni Juhl Nielsen, som berättar att flyktingvågen under hösten 2015 ledde fram till ett beslut om att gå med i Sverigedemokraterna året därpå.

– Det är ju helt orealistiskt, och korkat, att öppna gränserna på det sättet. Det kändes helt verklighetsfrämmande när den dåvarande statsministern Stefan Löfven (S) sa att ”mitt Europa bygger inga murar”. Jag tänkte att jag måste hjälpa till i arbetet med att få till en förändring. Sedan stramade man åt och sa att ”vi såg det inte komma” när man insåg att situationen var ohållbar. Det var så oerhört naivt.

Vill rädda landet

– Annars tyckte jag nog att jag hade bidragit med mitt i samhället, egentligen, i och med att jag var aktiv inom funktionshinderrörelsen, med ordförande- och andra styrelseuppdrag, under 20 år. Jag såg fram emot tiden som pensionär. Jag gick i pension när jag var 62 år. Men jag hade inte kunnat se mig själv i ögonen om jag inte hade gått in och engagerat mig inom politiken. Det fanns inte tillräckligt många som engagerade sig. Om nästan ingen annan vill göra det, så får jag göra det, tänkte jag. Vi måste rädda det här landet, säger 63-åriga Anni Juhl Nielsen, som ganska omgående fick en plats i socialnämnden – vilket passade väldigt bra, med tanke på hennes yrkesbakgrund.

I förra valet, 2018, kom hon in i fullmäktigeförsamlingen.

Anni Juhl Nielsen påpekar också att det alltjämt inte är helt riskfritt att representera Sverigedemokraterna.

– Vi är på väg mot en normalisering, men vi har fortfarande en bit kvar.

Att Sverigedemokraterna behövs, det råder det inget tvivel om, fastslår Anni Juhl Nielsen.

– Några måste våga säga det obekväma, som de andra partierna inte vågar stå för. Politikerna i de andra partierna vill vara de goda människorna som kommer med det goda budskapet om att alla ska få hjälp. Vi säger något annat. Vi kan inte hjälpa alla. Det kan inte något land göra. Tyvärr tog vi in så många utifrån att det skapade problem i vårt eget land. De gamla, de funktionshindrade och de med sämre ekonomi har det tufft. Man vill hjälpa hela världen samtidigt som man glömmer sin egen befolkning. Det är ingen snäll politik. Varför vill man inte förbättra livskvaliteten för dem som har en utvecklingsstörning, exempelvis? Och varför får inte de som lider av psykisk ohälsa mer hjälp? Vi har dessutom många gamla människor som sitter ensamma och mår dåligt. Varför vill man inte förbättra livet för dem? I stället pratar man om Sverigedemokraternas rötter. Det är inget som vi är stolta över – därför tog vi fram vitboken. Jag kan bara konstatera att de problematiska personerna som var med och startade partiet för drygt 30 år sedan inte längre är med i partiet. Det finns ingen rasism i vårt parti i dag. Vi är – precis som många vanliga Svenssons – oroliga för utvecklingen i vårt samhälle. Socialdemokraterna, och de andra partierna, står inför ett dilemma när de gör sverigedemokratisk politik till sin egen, samtidigt som de fortsätter att kalla oss för rasister.

Var stod du politiskt innan du blev sverigedemokrat?

– Jag var väldigt liberal. Min pappa var medlem i partiet som i dag heter Radikale Venstre. Det är ett socialliberalt parti.

– När vi kom till Sverige, så gick jag och min man med i Folkpartiet. Men vi var bara medlemmar, vi var inte aktiva, svarar Anni Juhl Nielsen, som för närvarande är ordförande i Sverigedemokraterna i Mönsterås kommun.

– Jag kommer att fortsätta att arbeta för en förändring – att bli ordförande var dock inget mål för mig, men jag såg heller inte att det fanns någon som kunde göra det bättre än vad jag kunde göra. Jag är ordförande tills det dyker upp någon bättre som vill ta över efter mig.

När jag intervjuade oppositionsrådet Robert Rapakko (S), så påpekade han bland annat att Sverigedemokraterna har haft en del bekymmer med att fylla sina stolar i Mönsterås kommun. Hur ser du på det?

– Socialdemokraterna pratar ofta om det – och det finns ju en förklaring. I en liten kommun som Mönsterås, så är det förstås extra svårt att hitta personer som vill engagera sig. Speciellt när det handlar om ett parti som är så stigmatiserat i många människors ögon. Jag har träffat många som sympatiserar med Sverigedemokraterna, men som inte vågar företräda oss. Är man exempelvis butiksinnehavare, så är man rädd för att förlora kunder.

– Men vi var faktiskt 15 personer på fullmäktigelistan i förra valet, 2018. Bara sex av dem är kvar. Fem personer har flyttat till andra kommuner, tre stycken har hoppat av på grund av att det var svårt att kombinera det politiska engagemanget med jobbet – och en person hoppade över till Moderaterna.

“Bra gäng”

– Nu har vi återigen 15 personer på fullmäktigevalsedeln. Och jag tror på den här gruppen. Det är ett bra gäng.

Sverigedemokraterna har åtta platser i fullmäktige i Mönsterås kommun.

– Det är klart att man alltid hoppas på en ökning, säger Anni Juhl Nielsen när undertecknad frågar om förhoppningarna inför valet i september.

Vilket block kan ni tänka er att stödja efter valet – det borgerliga (med Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna) eller det socialistiska (Socialdemokraterna och Vänsterpartiet)?

– Vi kan prata med alla partier. I vissa frågor ligger vi närmare Socialdemokraterna – och i andra frågor håller vi med alliansen.

– När det gäller äldreomsorgen och skolan, exempelvis, har vi och Socialdemokraterna en samsyn i en del frågor. Vi är ju ett socialkonservativt parti som ligger i mitten när det kommer till den ekonomiska politiken. När Socialdemokraterna ville höja skatten ännu mer, jämfört med vad den borgerliga majoriteten föreslog när vi hade så dålig ekonomi 2018–2019, så stöttade vi alliansen. Det är framför allt skattehöjningar som oroar mig när det gäller Socialdemokraterna. Jag tycker att alliansen har varit bra på god ekonomisk hushållning.

Socialdemokraterna tror inte på ett samarbete med Sverigedemokraterna. Hur ser du på det?

– Det har jag svårt att förstå, med tanke på att vi har en samsyn i flera frågor. Jag har haft bra samtal med flera socialdemokrater och jag kan prata med alla.

Om den borgerliga alliansen är beroende av ert stöd för att få majoritet efter valet, kan ni då tänka er att stödja dem?

– Ja, absolut – vi är beredda att prata och förhandla med alla partier.

Alliansen har i dag 25 mandat – Centerpartiet är överlägset störst med 19 platser i fullmäktige, Moderaterna har tre platser, Kristdemokraterna två och Liberalerna har en ledamot.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna landar tillsammans på 24 mandat – Socialdemokraterna har 15 av dem, Sverigedemokraterna har åtta som sagt var, och Vänsterpartiet har en plats i fullmäktige.

Har ni några vallöften?

– Ja, vi motsätter oss exempelvis nybyggnationer av vindkraftparker som uppförs trots invånarnas motstånd. Vi anser att man ska lyssna på dem som bor närmast den föreslagna vindkraftparken. Finns det ett motstånd, så ska man inte bygga en vindkraftpark på den aktuella platsen.

– Sedan fokuserar vi även på trygghetsfrågan. Det handlar ju om trygghet både på gator och torg. Men också i skolan, i hemmet och på arbetsplatsen. Det är också viktigt att våra företag får ha sina saker i fred. Vi vill se en utökad bemanning på polisstationen i Mönsterås. Vi vill att en patrull ska vara snabbt på plats när det händer något. Det ska finna poliser på plats i kommunen dygnet runt, betonar Anni Juhl Nielsen, som bland annat nämner knarkproblematiken och körkortslösa trafikanter som kör omkring med alkohol eller droger i blodet. Hon vill satsa mer på ett proaktivt arbete, så att så få som möjligt hamnar i narkotikaträsket.

Sparade 700 000 kronor

– Vi vill dessutom återgå till det tidigare träffpunktsupplägget. Träffpunkterna anordnas i anslutning till särskilda boenden i kommunen – och tidigare hade man anställda personer som hade som sin huvudsakliga sysselsättning att, med gott om förberedelsetid, anordna regelbundna aktiviteter. Det fungerade mycket bra och det var väldigt uppskattat. Men när socialförvaltningen behövde spara pengar, så tittade man på träffpunktsverksamheten – som inte är lagstadgad. Det gjorde man genom att de personer som ansvarar för träffpunkterna även hjälper till med det övriga arbetet på det särskilda boendet. Man sparade därmed 700 000 kronor. Det är småpengar i sammanhanget. Men det är en viktig verksamhet för de äldre. Vi anser att man ska spara på den politiska organisationen och lägga de pengarna på träffpunktsverksamheten i stället. Vi har föreslagit att kommunen ska dra ned på antalet fullmäktigledamöter, från dagens 49 till 31, vilket håller sig inom vad lagen säger. Demokratin försämras inte av en sådan neddragning. Politiken kan man fortfarande påverka inom sitt eget parti. Det blir inte mer demokratiskt bara för att man är 100 ledamöter, eller 1 000. Så fungerar det inte. Däremot har vi påpekat att det är ett demokratiskt problem att Sverigedemokraterna inte får annonsera i tidningen Kommunkollen i Mönsterås kommun. Den har en privat utgivare, som väljer vem som får annonsera i den, men samtidigt fungerar den som en halvkommunal tidning.

Anni Juhl Nielsen konstaterar att Sverigedemokraterna har skrivit en motion och en interpellation i frågan.

– Vi anser att det är ett demokratiproblem – och vi föreslog därför att kommunen skulle avstå från att annonsera i tidningen, i och med att den inte tar emot annonser från alla partier som sitter i fullmäktige. Men vi fick inget gehör för det. De andra partierna accepterar således att en halvofficiell kommuntidning nekar kommunens tredje största parti att annonsera i tidningen.

“Väldigt viktigt”

Anni Juhl Nielsen berättar vidare att Sverigedemokraterna vill se ett språkkrav för personalen inom omsorgsverksamheterna.

– Och vi vill ha utbildad personal, så att de gamla känner sig trygga. Det är väldigt viktigt.

På Sverigedemokraternas önskelista hittar vi dessutom en krog – som säljer lokalproducerade drycker – samt ett kallbadhus i hamnen i Mönsterås.

Har ni fler tankar när det gäller äldreomsorgen?

 – Ja, hemtjänsttagarna får träffa många personalpersoner i dag – och det är ett stort problem. Där måste vi få till en bättre kontinuitet. Vi vill se en översyn. Emmabodamodellen har lyfts fram som ett föredöme inom det området. Nu väntar vi på att kommunen ska gå från ord till verkstad – något förändringsarbete har ännu inte implementerats. Vi vill se något som liknar Emmabodamodellen.

– Jag har lång erfarenhet av vården och handikappomsorgen – och jag kan konstatera att bra vård och bra omsorg inte nödvändigtvis behöver bli dyrare än dålig omsorg. Det gäller att organisera sig på rätt sätt. På riksnivå driver vi även frågan om att omsorgspersonalen inte ska ha någon karensdag. Förbättrade arbetsvillkor och högre löner är avgörande för att vi ska få personal att stanna kvar i verksamheterna. Och jag tycker absolut att utbildad personal ska slippa städa, laga mat och tvätta – man kan anställa andra för det. Utbildad personal ska i stället fokusera på omvårdnaden av de gamla. Personalen ska också få vara med och planera sina scheman. Vi vill även att de ska slippa delade turer. Vi måste höja statusen på yrket.

Annie Juhl Nielsen konstaterar också att SD skrev en motion om att omsorgspersonal skulle kunna välja arbetsskor i de fall där friskvårdsbidraget inte används. Men majoriteten röstade ner det förslaget.

Några speciella funderingar när det gäller skolområdet?

– Ja, pojkarna halkar efter med sina skolresultat. Man måste genomföra förändringar som hjälper dem. Dagens undervisningssätt favoriserar flickors hjärnor. Det är ett samhällsproblem som leder till att många pojkar misslyckas i skolan och lämnar den med ofullständiga betyg – vilket innebär att de inte tar sig vidare till gymnasiet. De riskerar därför att hamna utanför samhället – och det kan sluta med brottslighet. Det finns kriminella gäng som kan erbjuda arbetsuppgifter och pengar.

– Allt detta handlar inte om att pojkar är dummare än flickor. Men pojkarnas hjärnor mognar senare än flickornas. Pojkarna har därför inte samma självregleringsförmåga som flickorna. Frontalloben hos pojkar är inte färdigutvecklad förrän i 25-årsåldern. Vilket kan jämföras med flickorna, där den är färdigutvecklad i 18–20-årsåldern. Man måste acceptera de biologiska skillnaderna mellan pojkar och flickor. Och i vårt parti anser vi att det är klarlagt att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor – det visar all hjärnforskning. Om vi vill att pojkar och flickor ska lyckas så bra som möjligt i skolan, så måste vi förstå olikheterna.

“Klarar inte av det”

– Det handlar inte om att säga att den ena är bättre än den andra. Det rör sig snarare om att inse att flickor mognar tidigare. Små flickor kan vara hur ordentliga som helst och de har många gånger kommit långt i sin språkutveckling och i sin förmåga att ta ansvar för sig själv. Vi kan inte ha en skola som bygger på eget ansvar i så tidig ålder – pojkarna klarar inte av det.

Vad kan man göra?

– Man måste anpassa utbildningen, så att den passar både pojkar och flickor. Man kan inte kräva att barnen ska ha en analytisk förmåga i så tidig skolålder. Jag tror att vi måste styra upp skolan mer och ha mer av faktabaserad katederundervisning. När jag gick i skolan, så var det ganska fyrkantigt. Nu efteråt tycker jag faktiskt att det var bra. Det var en ganska tråkig lokal och det fanns inte en massa störande moment. Vi hade alltid samma lokal, vi hade samma platser och vi fick mycket katederundervisning. Det var väldigt tydliga ramar.

Finns det något som ni vill spara på i kommunen?

– Vi har väldigt många anställda i Mönsterås kommun, jämfört med jämnstora kommuner. Får vi makten, så skulle vi se över hur många anställda som verkligen behövs.

Hur skulle du vilja summera mandatperioden som snart är slut?

– Det är min första mandatperiod. I mars 2020 slog pandemin till med full kraft, och den har färgat mandatperioden väldigt mycket – på olika sätt.

– När det gäller vårt eget arbete, så tycker jag att vi har varit duktiga på att skriva motioner och interpellationer. Vi fick också till en bra debatt kring vattnet i Timmernabben, som har dålig smak. Vi har även initierat debatterna om trygghetsfrågan och vindkraften.

Håller ni med Kristdemokraterna om att besluten om eventuella byggnationer av vindkraftsparker borde tas i fullmäktige i fortsättningen?

– Ja, men egentligen spelar det ingen roll så länge mandatfördelningen ser ut som den gör nu – Centern och alliansen har majoritet både i kommunstyrelsen och fullmäktige.

Hur ser du på utmaningarna under den kommande mandatperioden?

–  Ja, först och främst ska vi invänta valresultatet. Sedan hoppas jag förstås att vi kan få till en förändring på något sätt. Jag tror bestämt att Centern har styrt kommunen tillräckligt länge (sedan 1985).

– Under den kommande mandatperioden står kommunen inför flera utmaningar, framför allt på investeringssidan. Vi har skolbyggnader som börjar bli gamla och slitna – vi ska exempelvis bygga en ny skolbyggnad i Timmernabben. Parallellt med flera skolinvesteringar har vi ett vatten- och avloppssystem som också är i behov av stora investeringar.

Leder till jobb

– Sedan har vi utmaningen inom äldreomsorgen. Det gäller att få den befintliga personalen att stanna. Men det är också viktigt att få ungdomar att söka sig till vårdyrkena. Detsamma gäller industrijobben. En ung människa kan i dag vara säker på att få jobb om han eller hon antingen går vård- eller industriprogrammet. Många väljer dock något annat. Där har vi en utmaning, att med hjälp av informationsinsatser få fler att välja vård- och industriprogrammen. Det är avgörande för kompetensförsörjningen framöver. Egentligen tycker jag inte att man ska försöka få unga att välja något som de egentligen inte hade tänkt sig, men det gäller att upplysa dem om hur det är att jobba inom vården och industrin. Man kan exempelvis satsa på studiebesök inom olika verksamheter.

Det finns utmaningar även inom skolans värld, konstaterar Anni Juhl Nielsen.

– Många väljer att gå i skolan i en annan kommun, både på grundskolenivå och gymnasienivå – de interkommunala ersättningarna ökar hela tiden. Det är en tråkig utveckling. Föräldrarna ska känna sig trygga med att Mönsterås kommun har så pass bra skolor för barnen att det inte finns någon anledning för dem att välja en skola i en annan kommun. Jag önskar också att gymnasieungdomarna väljer ett program på Mönsteråsgymnasiet. Vi måste tillbaka till hur det var förr, då Mönsteråsgymnasiet betraktades som ett modernt och optimalt alternativ. Jag tycker synd om de ungdomar som måste sitta på bussen både morgon och kväll, till och från skolan i Kalmar eller Oskarshamn. Nej, vi måste titta på vad vi kan göra för att få fler att välja att gå i våra skolor.

Vilka åtgärder krävs, tror du?

– Studiero och trygghet är mycket viktigt. Det ska alla ha rätt till i en svensk skola. Man ska känna sig trygg i skolan – man ska inte bli utsatt för mobbning. Föräldrarna ska veta att deras barn får möjligheten att koncentrera sig på undervisningen, så att de inte halkar efter.

Hur ska man få fart på inflyttningen till Mönsterås kommun?

– Jag tror att vi har lagom bra fart på inflyttningen till kommunen. Jag är sverigedemokrat och jag tror inte att någon kommun tjänar på att många flyttar in samtidigt, oavsett vilka det handlar om. Vi är ett socialkonservativt parti – och vi gillar inte snabba, plötsliga förändringar. Det får gärna flytta in lagom många varje år. Det är inget mål i sig att bli en mycket större kommun. Det viktiga är att vi är en attraktiv kommun att bo i, för människor i alla åldrar.

– Det är jätteviktigt med bra förskola, skola och äldreomsorg. Vi skulle gärna se många dagmammor också. Det fanns många fler när vi flyttade hit. Det är viktigt med en bra blandning. Det finns barn som trivs bättre i en mindre grupp. De ska också få sina behov tillgodosedda.

Hur ser du på ungdomarnas behov, generellt sett? Har de tillräckligt mycket att göra?

– Ja, vi har ett ganska rikt föreningsliv – med fotboll, handboll, tennis och mycket annat. Och vi har fritidsgårdar i Mönsterås och Blomstermåla. Ungdomar har också ett eget ansvar när det gäller att hitta bra sysselsättningar. Man kan inte bara kräva att andra ska erbjuda saker.

Hur ser du på landsbygdsfrågorna?

– Det här hörnet känns ju lite grand som södra Sveriges Norrland. Landsbygdsfrågorna är viktiga och vi har en ny landsbygdspolitisk talesperson, Mattias Karlsson, som har lagt fram ett nytt landsbygdspolitiskt program. Vi vill exempelvis ha bränslepriser som gör att folk har råd att köra bil. Bilen är extra viktig på landsbygden, där kollektivtrafiken inte är utbyggd på samma sätt som i storstäderna.

– Vi vill även ha en ny energipolitik. Vi har också ett förslag om att läkare, sjuksköterskor, lärare och specialistkompetenta personer ska få avdrag på sina studieskulder om de flyttar till glesbygdsområden. Det ser vi som ett sätt att kunna bemanna våra hälsocentraler och våra skolor. Hela Sverige ska leva. Där är även fiberutbyggnaden viktig, och Mönsterås kommun har gjort ett mycket bra arbete inom det området.

Och trygghetsbiten är givetvis lika viktig på landsbygden som i centralorten Mönsterås, betonar Anni Juhl Nielsen.

Hon lyfter fram cykelvägen mellan Mönsterås och Tålebo som ett tydligt exempel.

– Där vill vi ha belysning. Det är kolsvart på sträckan i dag. Vi tänker likadant när det kommer till sträckan mellan Timmernabben och Ålems kyrkby. Vi tycker också att det vore jättebra med kameraövervakning på vissa platser. I centrala Mönsterås har man haft problem med skadegörelse. Men det är nästan omöjligt att få tillstånd att sätta upp kameror, om man ska hålla sig inom lagens ramar. Här är vi i behov av hjälp från rikspolitiken.

Hur ser du på vägnätet och snöröjningen i kommunen?

– Jag är ganska nöjd med vägarna och snöröjningen. Vi som parti vill dock ha fler planfria korsningar – men det är ju ingen kommunal fråga.

Hur ser du på miljöfrågorna på det lokala planet?

– Jag ser det som en självklarhet att vi sorterar vårt hushållsavfall. Och det är bra med solceller.

Hur ser du på nedskräpningsproblematiken vid återvinningsstationer?

– Jag skulle önska tömning oftare. Sedan vet jag att det ställs saker där som inte ska lämnas där. Men jag har också förståelse för att det finns personer som har svårt att ta sig ut till Mörkeskog (återvinningscentralen). Där skulle jag vilja se att man utvecklade ett system som hjälper personerna i fråga. En bil skulle kanske kunna köra runt och hämta upp sådant som ska transporteras till Mörkeskog. Hjulet i Mönsterås skulle kanske kunna vara med och bidra här.

Hur ser du på Oskarshamns sjukhus?

– Det vill vi ha kvar, såklart.

Hur ser du på arbetslösheten i kommunen?

– Arbetslösheten har sjunkit – både bland inrikes- och utrikesfödda. Det är positivt – sedan vet man aldrig exakt vad som döljer sig bakom siffrorna. Är man sysselsatt någon eller några timmar per vecka, så försvinner man från arbetslöshetsstatistiken. Jag skulle gärna vilja veta vad som döljer sig bakom siffrorna.

Hur ser du på näringslivsfrågorna i kommunen?

– Vi ligger i topp i länet när det kommer till näringslivsklimatet. Det är positivt. Där gör kommunen ett mycket bra jobb.

Det pratas om att man kanske måste slå ihop kommuner i framtiden. Hur ser du på det?

– Vi sverigedemokrater är tydliga med att vi inte ser kommunsammanslagningar som en bra lösning. Däremot är det positivt med samarbete mellan mindre kommuner. Det går att utveckla ytterligare.

Hur ser du på kulturen och idrotten?

– Både kulturen och idrotten betyder mycket. Det är viktigt att det finns idrottsföreningar och det är viktigt att det finns en lokal, kommunal musikskola. Och den lokala biografen är jätteviktig.

Höjd, sänkt eller oförändrad skatt?

– Det är svårt att gå ut och lova en skattesänkning i dessa tider. Men vi vill i alla fall inte höja den.

Vad är det som driver dig som politiker? Vilka är dina hjärtefrågor?

– Det är omsorgen om de svagaste i samhället. Jag vill stödja dem som har fått betala priset för samhällsförändringarna som eliten har påfört de svagaste i det svenska samhället. Det är de svagaste som får betala för elitens projekt. En elit som kallar sig goda människor och skryter om att Sverige är en humanitär stormakt. Men man sviker de svagaste i sitt eget land. Det finns inga ord för det…

Hur vill du beskriva dig själv som person?

– Engagerad. Men jag är en ganska enkel person, som gillar de enkla sammanhangen. Jag tycker om att vara med min familj.

Personligt / Anni Juhl Nielsen

Ålder: 63 år.

Bor i: Timmernabben.

Född och uppvuxen i: Danmark (Jylland).

Familj: Man, tre vuxna barn, fyra barnbarn och två katter.

Har jobbat som: Läkare och barnpsykiatriker.

Politiska uppdrag: Fullmäktigeledamot, ersättare i kommunstyrelsen och ledamot i barn- och utbildningsnämnden. Tidigare satt hon i socialnämnden.

Fritidsintressen: ”Vi har barn som bor i Timmernabben, så vi umgås mycket med dem. Jag tycker även om att spela tennis, promenera och cykla. Vi har också ett barn som bor i Köpenhamn, så vi åker till Danmark en del – och tar emot besök från Danmark, förstås.”

Vad läser du helst? ”Jag tycker om böcker som handlar om samhällsfrågor. Jag läste nyligen en bok om mordet på Olof Palme – och nu läser jag Älskade Public service (av Aron Flam och Jens Ganman).”

Vad tittar du helst på? ”Nyheter och tennis.”

Vad lyssnar du helst på? ”Jag lyssnar mycket på radio. Det blir P1 både från Sverige och Danmark.”

Favoritmat? ”Jag äter det mesta – men fisk är en favorit.”

Vad dricker du helst? ”Mineralvatten.”

Favoritlag inom sportens värld? ”Jag har inget favoritlag – men jag tycker om att följa danska och svenska tennisspelare.”

Favoritfärg: ”Röd”.

Vad gör du helst under en ledig dag? ”Då umgås jag helst med familjen. Det kan även bli en hel del trädgårdsarbete – eller bärplockning.”

Hur mycket sover du? ”Jag vill helst sova åtta timmar per natt.”

Vad skulle du göra om du var osynlig under en dag? ”Jag skulle gå omkring i regeringskansliet, för att få reda på hur de egentligen tänker. Det vore intressant.”

Vilket förhållande har du till sociala medier? ”Jag är ingen fan av sociala medier. Men jag är med på Facebook sedan två år tillbaka. Gick med i början av pandemin, för att kunna ha fortsatt kontakt med folk.”

Om du var tvungen att gå med i ett annat parti, vilket skulle du välja då? ”Medborgerlig samling. Det är ett liberalkonservativt parti med en stram migrationspolitik. Det är också ett parti som vill ha ordning och reda i skolan. De driver många frågor som Sverigedemokraterna skriver under på, men Medborgerlig samling kommer inte in i riksdagen.”

Vilka tycker du bäst om i de andra partierna? Vilka fikar du med/skulle du kunna fika med? ”Jag kan fika och prata med alla.”

Favoritårstid? ”Sommaren.”

Favoritställe i kommunen: ”Cykelvägen mellan Timmernabben och Ålem. Den är fantastiskt vacker.”

Vilken kontakt har du med invånarna i kommunen? ”Ja, jag är ju inflyttad, och vi har alltså inte bott här i tio generationer, på gott och ont. Men många känner igen mig från min tid som läkare på vårdcentralen. Och jag har god kontakt med många här i Timmernabben. Har många kontakter inom tennisklubben, exempelvis.”

Vad skrattar du åt? ”Jag skrattar ofta. Jag tycker exempelvis fortfarande att det är kul att köpa leksaker som barn tycker är roliga. Jag tittar inte så mycket på tv, men jag gillar engelsk och dansk humor. Jag saknar bra humor i Sverige. Den fanns när vi kom hit. På 90-talet fanns det en väldigt fin humor här. Jag tänker exempelvis på Snacka om nyheter. Men Stellan Sundahl dog, tyvärr, och sedan försvann den typen av humor i Sverige. Nu är det mest under bältet-humor, och det är inte roligt. Sverige har egentligen en fin humortradition, med fyndiga och väldigt finurliga ordvändningar. Jag saknar den humorn.”

Tror du på Gud? ”Ja.”

Tror du på ett liv efter döden? ”Ja.”

Vad är meningen med livet, enligt dig? ”Att våga vara sig själv och utveckla sig själv. Ingen annan är som jag. Det är bara jag som kan vara det. Det är mitt uppdrag här på jorden – att vara den jag skapades till”, säger Anni Juhl Nielsen.

Peter A Rosén

Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.

peter@oskarshamns-nytt.se