INSÄNDARE

Att avveckla akutmottagningen i Oskarshamn är ett systemfel – och ett nationellt säkerhetsproblem.

Region Kalmar län har beslutat att omvandla Oskarshamns sjukhus till ett närsjukhus.

Det låter oskyldigt – till och med positivt för den som inte läser innantill.

Men bakom begrepp som “närsjukvård” och “effektivare flöden” döljer sig ett faktum:

Oskarshamn är på väg att förlora sin akutmottagning.

Detta är inte en vanlig vårdfråga.

Det är inte ett logistiskt val bland andra.

Det är ett strukturellt svek mot en hel kommun – och ett symptom på något mycket större: att det svenska vårdsystemet saknar beredskap att möta den tid vi lever i.

En verklighet som inte längre är normal

Vi befinner oss inte längre i ett läge där vårdstruktur kan planeras utifrån effektivitet i vardagen.

Sverige är numera ett Nato-land.

Vi lever i ett Europa präglat av krig, cyberattacker, informationspåverkan och energikris.

Totalförsvaret byggs upp igen – för att vi vet att samhället måste klara mer än det har gjort på decennier.

I det läget väljer Region Kalmar län att nedmontera en av de mest kritiska samhällsfunktionerna i Oskarshamn: tillgången till akutvård.

Det sker i en kommun med tung industri, stora transporter, en aktiv hamn och inte minst – en av Sveriges tre kärnkraftsanläggningar.

Sex reaktorer i drift – och Oskarshamn är en av dem

Sverige har i dag sex aktiva kärnkraftsreaktorer: två i Ringhals, tre i Forsmark och en i Oskarshamn.

Dessa utgör tillsammans ryggraden i Sveriges baskraftförsörjning. De är klassade som samhällsviktig infrastruktur, och säkerheten kring dem är nationellt prioriterad.

Att i samma andetag som man rustar totalförsvaret, väljer att ta bort akutsjukvård i en kärnkraftskommun, är inte bara ett strategiskt feltänk – det är ett riskbeslut utan förankring i verkligheten.

En utredning som blundar för samtiden

Regionens beslutsunderlag utgår till synes från personalbrist, vårdekonomi och logistik. Det må vara giltiga faktorer i normal drift. Men frågan är: har man överhuvudtaget vägt in:

• Sveriges nya försvars- och säkerhetspolitiska läge?
• Natos krav på civil beredskap och sjukvårdskapacitet?
• beroendet av Oskarshamn som energiproducent?
• risken för civila olyckor, sabotage eller kris i fredstid?
• samhällsviktiga aktörers behov – som Försvarsmakten, MSB och energibranschen?

Det finns inga tydliga spår av detta i materialet. Ingen involvering av totalförsvarsmyndigheter.

Ingen fördjupad konsekvensanalys för kris- och krigsberedskap.

Det är ett grovt underskott på verklighetsförankring – och ett systemfel i ansvarskedjan.

Vägen till Västervik är inte ett alternativ

Regionen pekar ut Kalmar och Västervik som alternativ för framtida akutresurser. Men alla som kört mellan Oskarshamn och Västervik vet hur vägen ser ut: krokig, smal, dåligt underhållen, utan viltstängsel och med begränsad framkomlighet vintertid.

Dessutom är Västerviks sjukhus redan belastat. Infarten är en flaskhals. Kapaciteten är pressad. Det är inte byggt för att svälja ett ökat akutflöde från Oskarshamn. Kalmar ligger ännu längre bort, och är redan i dag det mest belastade sjukhuset i länet.

Att tro att det är tryggt att förlita sig på dessa lösningar visar på en direkt underskattning av vad akutsjukvård handlar om: tid, närhet, stabilitet.

Oskarshamn är inte vilken ort som helst

Det här är inte ett samhälle med 3 000 invånare. Det är en kommun med över 27 000 invånare, strategiska verksamheter, hamn, tung industri och internationella flöden. Det är också ett samhälle med en särställning i Sveriges energisystem.

När man lägger ner en akutmottagning här, så handlar det inte bara om var en patient får sin vård. Det handlar om var samhället förväntas stå starkt – även när det blåser.

Regionen är inte rätt nivå för det här beslutet

Region Kalmar län styrs av S, C och V. Regionpolitikerna är folkvalda att sköta vård, kollektivtrafik och kultur – inte fatta säkerhetspolitiskt strategiska beslut i ett Nato-land. Det är inte ett påhopp. Det är ett faktum. Kompetensen och mandatet för detta saknas helt.

Man har inte involverat Försvarsmakten. Inte MSB. Inte civilförsvarsexpertis. Man har inte ens lyft frågan till regeringsnivå, trots att man vill genomföra en strukturförändring som påverkar samhällsberedskapen i en hel landsände.

Det är fullständigt orimligt att en enskild region ska kunna fatta beslut som potentiellt försvagar totalförsvaret – utan nationell granskning.

Var är regeringen?

Det går inte längre att gömma sig bakom regionernas självstyre. När beslut får konsekvenser för rikets säkerhet, krisberedskap och totalförsvar, då måste staten kliva in.

Regeringen behöver nu:

• begära fullständig konsekvensanalys ur beredskapsperspektiv
• kräva att Försvarsmakten och MSB involveras
• pröva beslutet i relation till nationell säkerhetsstrategi
• stoppa genomförandet tills dessa steg är tagna

Det som krävs nu är inte titlar – utan ansvar

Det här är inte en fråga om politisk prestige, utan om vad ledarskap i en ny tid kräver. Det kräver förmågan att förstå att vi inte längre kan fatta beslut för “det normala” – utan måste planera för det oväntade, det allvarliga, det svåra.

Det kräver:

• analytisk förmåga
• civilkurage att säga ifrån
• samhällskunskap bortom partipolitik
• förståelse för hur världen faktiskt ser ut – inte bara hur vi önskar att den vore

Sverige har gått från att planera för fred, till att bygga beredskap för kris och konflikt.

Då är det inte acceptabelt att samtidigt avveckla akutsjukvård i en kommun av nationell betydelse – utan helhetsanalys och utan nationell kontroll.

Det är inte bara ett dåligt beslut. Det är ett farligt beslut. Och det måste stoppas.

Arne Andersson