TISDAGSKRÖNIKAN
Kalmar, Kalmar – det är en rutten stad.
Kalmar, Kalmar – ett jävla rövarband.
Kalmar, Kalmar – en skamfläck i vårt land.
Kalmariter, kalmariter – de re(s)pekterar inte demokratiska val.
Kalmariter är förskräckliga – de roffar åt sig allt som går.
Kalmarvisa
Ja, i huvudet gör jag om den klassiska Norgevisan en smula, till en liten Kalmarvisa (Norgevisan är en satirisk sång i programmet Mosebacke monarki i Sveriges Radio-TV från 1968, framförd av Helmer Bryds Eminent Five Quartet med Moltas Eriksson, alias Melvyn ”Bobo” Slacke som sångare – och texten skrevs av Hans Alfredson och Tage Danielsson).
Socialdemokraterna i Kalmar hade, tillsammans med några allierade, nominerat Kalmarsossen Maia Dahlberg – utan att bry sig om att förankra nomineringen hos Socialdemokraterna i Oskarshamn.
I omröstningen vann Yvonne Bergvall med 10–9.
Då började de odemokratiska Kalmarsossarna gråta och skrika i sandlådan.
En Oskarshamnspolitiker hade tagit den stora, röda ordförandespaden.
Den som inte får gå till någon annan än en fisförnäm kalmarit.
Inte ens efter ett demokratiskt val.
Sista Sovjetstaden?
Det hela slutade med att Yvonne Bergvall kände sig tvungen att avgå.
Det osar kommunism (värsta sorten) om sossarna i Kalmar.
Är det den sista Sovjetstaden/kommunen, månne?
Samtidigt är sossarna i Kalmar duktiga på att brännmärka andra ”odemokratiska partier” (läs: Sverigedemokraterna).
Dem får man minsann inte samarbeta med, vilket von oben-sossarna i Kalmar trodde att Yvonne Bergvall hade gjort för att kunna ta hem omröstningen.
Hyckleri och dubbelmoral.
Sopa rent framför egen dörr först, innan ni yttrar er…
”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen”, sa Jesus, enligt Bibeln.
Arkivbild: Peter A Rosén
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.