INSÄNDARE
Man skäms för att säga att man jobbar inom äldreomsorgen i Oskarshamns kommun.
Man är utbildad undersköterska – med många års arbetslivserfarenhet – men just nu känner man sig som städerska och kock, med mera.
Att vårda våra äldre finns ju inte kvar.
Även det sociala är helt borta.
Vi hinner ju knappt hjälpa dem med att borsta tänderna!
Och duscha ska vi inte ens prata om.
“För tungt”
När man står med för lite personal så ska vi stryka alla duschar.
Under många år har vi påtalat att personalstyrkan är för liten – vi hinner inte med allt.
Vi har det alldeles för tungt på vår avdelning – ”uteslut duscharna”, får vi till svar.
Sedan när anhöriga givetvis blir besvikna och ledsna över att se hur ovårdade deras anhöriga är, så får vi som personal ändå skit från chefen.
”Det får absolut inte vara så här”, får vi höra.
Nej, det får det inte – men sådan är verkligheten.
“Våra äldre får inte den vården som de ska ha”
Undersköterska i Oskarshamns kommun
Våra äldre får inte den vården som de ska ha.
Ibland får de inte duscha på veckor – och inte klippa naglarna eller raka bort skägget.
“Händer inget”
De får sitta blöta, med nerkissade kläder, på grund av att personalen inte hinner byta på dem.
Personal lägger de äldre vid 17:30 på kvällen – och där ska de ligga helt själva fram till nästa dag.
En del får ligga ända fram till klockan 10–11 på förmiddagen. Först då är vi klara med alla brukare.
Trots att vi har framfört klagomål till chefen och tjatat om att vi behöver mer personal, så händer det inget.
”Skulle ni vilja ha era anhöriga på den här avdelningen?”, får vi höra.
Det förekommer även hot och mobbning bland personalen på vår avdelning.
Det finns även fall där chefen är underrättad.
“Känner oss inte trygga”
Vi känner oss inte trygga på vårt jobb!
Men inget händer.
Det enda som händer är att ordinarie, utbildad, personal säger upp sig.
Och chefen tar inte tag i problemet och gör inget för att dessa personer ska stanna.
Våra gamla blir oroliga när de hör och känner hur dåligt personalen mår.
En del av de äldre har inga anhöriga – det är det värsta.
Många får dö ensamma.
“Ingen ska behöva dö ensam!”
Ingen ska få behöva dö ensam!
Men det finns knappt några vikarier att ta in.
“Tappar vikarier”
Så hur ska man få in någon som kan sitta vak?
”Vi ska vara rädda om våra vikarier”, säger chefen – men vi förstår varför vi inte har några vikarier.
Innan de ens hinner börja jobba hos oss, så får de bara höra en massa skit om personalen, från chefshåll.
Bara där tappar vi vikarier!
En dag blir även vi gamla – och jag tror inte att någon vill bo på något av dagens boenden.
Respekten för de äldre har nästan försvunnit helt och hållet!
Och så lite respekt det finns för titeln ”undersköterska inom äldreomsorgen”.
“Värda så mycket mer”
Det är nästan pinsamt.
Det känns inte bra i hjärtat när jag/vi har lämnat arbetspasset för dagen.
Jag/vi hade velat göra så mycket mer för våra gamla människor.
De är värda så mycket mer.
Undersköterska i Oskarshamns kommun
Genrebild: Freepik
Och här kommenterar Rolf Lindström (M), ordförande i socialnämnden, insändaren.
Och här svarar oppositionsrådet Leif Axelsson (SD) på frågor kring insändaren.
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
