ANNONS

Teckning, allemansrätten, av Cecilia Johansson
Teckning: Cecilia Johansson

Hyllningen till allemansrätten och Småland: “I många avseenden minst lika vackert som fjällvärlden”

ANNONS

Få vårt nyhetsbrev i din mejlbox gratis

Varje lördag får du aktuella artiklar, tips om evenemang & mycket mer. Fyll i dina uppgifter och bekräfta din e-postadress. Prenumerationen är gratis och du kan avsluta den när som helst:

ANNONS

KRÖNIKA

Jag har brukar gå eller cykla långa sträckor i skog och mark.

Jag saknar naturinventeringarna jag gjorde åt länsstyrelsen i början på 2000-talet då jag fick naturvandra på arbetstid. En fantastisk period i mitt liv.

“Efteråt har jag fortsatt att vandra på min fritid och framför allt efter att jag gick i pension”

Pierre Stjernfeldt, fotograf och krönikör

Efteråt har jag fortsatt att vandra på min fritid och framför allt efter att jag gick i pension.

Pierre Stjernfeldt. Foto: Cissi Svärdström

Jag och en vän har vandrat runt mer än 70 sjöar i östra Småland plus ändå fler skogspromenader utan sjöar. Vi vandrar gärna i stiglöst land. Jag har alltid min kamera med mig. Man vet aldrig vad man får se.

Sumpviol. Foto: Pierre Stjernfeldt

Vackert i Småland

På våra vandringar möter oss ofta ett fantastiskt landskap. Jag har fjällvandrat på sommaren de senaste åren, men jag tycker att Småland i många avseenden är minst lika vackert som fjällvärlden.

På vintervandringarna har jag flera gånger sett spår av lodjur, utter och flera av de andra djuren som bor i de småländska skogarna. På våren och sommaren är det fågelsång, fjärilar och blomprakt som lockar. Sen kommer höstfärgerna.

Makaonfjäril. Foto: Pierre Stjernfeldt

Allt är dock inte bara ros. Ofta stöter man på avstjälpningsplatser med vrak av gamla bilar, skogs- och jordbruksmaskiner, plastdunkar och trasiga plastsäckar med blandat innehåll i alla storlekar och färger, för att inte tala om toapapper och annat skräp.

“Jag har till och med träffat på ett gammalt piano slängt långt ute i skogen en gång”

Jag har till och med träffat på ett gammalt piano slängt långt ute i skogen en gång.

Ljungbyån. Foto: Pierre Stjernfeldt

Jag stöter ibland på markägare som är nyfikna på vilka vi är och vad vi gör på deras marker. Det är alltid en trevlig ton dock. Jag hör att de är oroliga för inbrott och för att deras marker utnyttjas som avstjälpningsplatser av mindre nogräknade personer.

Sällsynt sedvänja

Vi har ju en sedvänja som kallas allemansrätten i Sverige. En mycket sällsynt sedvänja i världen och som ger varje människa rätten att vistas i vår natur. Det är dock en sedvänja som inte står inskriven i lagboken och med den följer ett ansvar som jag ska lista upp nedan.

För att visa på vidden av denna sedvänja så tänkte jag jämföra med ett land som ofta förekommer i våra TV-apparater och biodukar. Nämligen USA. Där hör jag om ranchägare som äger områden i storleksordningen flera kvadratmil, typ halva Blekinge.

“Allemansrätten är något vi verkligen måste vara tacksamma över”

Där får ingen vandra eller uppehålla sig utan ranchägarens tillstånd. Alltså jättelika naturområden som endast markägarna har tillgång till. Med ett sådant system hade en pensionär som jag tvingats vara fånge i stan eller i min bostad.

Allemansrätt är alltså något vi verkligen måste vara tacksamma över. Med allemansrätten följer dock ett egenansvar. Nedskräpning och avstjälpning är olagligt och kan leda till fängelsestraff.

Nedan följer regelverket som följer med allemansrätten. Följ detta så blir alla glada.

Enligt allemansrätten får man

  • Gå på mark som inte är tomt, plantering eller annan känslig mark som kan ta skada därav.
  • Gå, cykla eller rida på enskild väg om inte ägaren har förbjudit sådan trafik.
  • Passera genom inhägnad betesmark om man inte skadar stängsel eller stör boskapen. Glöm inte att stänga grindar efter er.
  • Tälta eller ställa upp husvagn under ett dygn. Dock inte nära bebyggelse eller på mark som kan ta skada.
  • Plocka vilda blommor, bär och svamp som ej är fridlysta på mark som inte är tomt eller räknas som plantering.
  • Göra upp eld såvida inte risk för skogsbrand föreligger. Tänk på att släcka ordentligt.
  • Använda nedfallna kvistar och kvarlämnat ris som bränsle.
  • Medföra hund. Från mars till och med augusti får den dock inte springa lös i skog och mark.
  • Gå i land. Tillfälligt förtöja båt och bada nästan överallt utom vid tomt eller där särskilt tillträdesförbud råder. T. ex. till sälskydds- och fågelskyddsområden.

Enligt allemansrätten får man inte

  • Orsaka skadegörelse eller skräpa ner i naturen.
  • Utan lov färdas över tomt, plantering eller annan mark som kan ta skada.
  • Åka med motorfordon på annans mark så att skada uppstår eller på enskild väg när ägaren förbjudit sådan trafik.
  • Tälta längre än ett dygn eller för nära bebyggelse utan markägarens tillstånd.
  • Detsamma gäller husvagn som dessutom bara får ställas upp i anslutning till väg.
  • Plocka eller gräva upp fridlysta växter.
  • Göra upp eld om risk för brand föreligger. Man får inte elda på hällar eller kala berg.
  • Bryta grenar eller kvistar från träd och buskar eller ta näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda från växande träd och buskar.
  • Låta hund okontrollerat gå lös så att djurlivet störs.
  • Lägga till vid brygga eller bada vid strand som hör till tomt.

Text: Pierre Stjernfeldt

Teckning: Cecilia Johansson

+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS

ANNONS