OSKARSHAMN

På nyårsdagen intervjuar Oskarshamns-Nytt den politiske vilden Jan Johansson, som nyligen bestämde sig för att lämna Sverigedemokraterna.

Han säger att fem ledamöter i SD:s fullmäktigegrupp redan i ett tidigt skede var tydliga med att de inte vill se Leif Axelsson på oppositionsrådsposten i kommunen.

– Jag, Marko Raiskio, Anders Svensson, Peter Bohman och Johanna Bäckström Wörmke var emot honom direkt.

– Leif är inte populär inom kommunpolitiken. Han har varit en hoppjerka. Moderaterna tycker inte om honom, säger Jan Johansson.

Han fortsätter:

– Leif har två sidor – han kan vara kelig, öm, tillmötesgående och honungslen. Men sedan har han en annan sida också. Han kan vara fruktansvärd. Och det har jag upplevt några gånger under den senaste tiden.

Kan du berätta om något exempel?

– Ja, vi satt på ett förberedande möte inför kommunstyrelsen i höstas. Då kom vi ihop oss lite grand – och han började skrika på mig. ”Du, Janne Johansson, det är ingen som tycker om dig i den här stan”, sa han. ”Jaha, kan du ge något exempel?”, sa jag. ”Magnus Larsson (centerpartisten)”, sa han. ”Jaha, bara Magnus Larsson – det står jag ut med”, sa jag. Jag och Magnus är inte fiender – men vi har heller inte varit de bästa vännerna inom politiken, säger Jan Johansson.

– Nej, men jag tycker att Leifs exempel var dåligt.

– Och Leif är inget att bygga på inför nästa val, 2026. Han är inte populär i Moderaterna – och han kan därför inte bädda för något samarbete med dem 2026. Även om SD och M skulle få majoritet tillsammans, så kommer inte Moderaterna att sätta sig och styra tillsammans med Leif Axelsson. Det gör de inte.

Du tänker på det som hände när Leif Axelsson var med i Moderaterna?

– Ja, precis. Sedan var han hos Liberalerna ett tag.

Han har två sidor, som du ser det?

– Ja, jag litar faktiskt inte på Leif Axelsson. En del gillar honom, en del gillar honom inte.

– Sedan tycker jag inte att han är en bra politiker heller. På förmötena inför kommunstyrelsen har jag upptäckt att han är dåligt påläst. Äldreomsorgsfrågorna kan han – där är han expert. Men sedan kan han inget om skolan, fritiden, kulturen, näringslivet och föreningslivet. Där är han helt borta, som jag ser det. Han är inte intresserad över huvud taget. Det är inte bra att släppa fram en sådan som oppositionsråd, säger Jan Johansson.

Så ni hade ett internt partibråk i oppositionsrådsfrågan?

– Ja, det kan man säga. Vi krävde att frågan skulle avgöras i en omröstning i fullmäktigegruppen (elva ledamöter, totalt). Men Mattias Bäckström Johansson (oskarshamnaren som numera är SD:s partisekreterare) satte stopp för det. Han sa att vi skulle gå efter listan. Därmed var Leif Axeslsson vår oppositionsrådskandidat per automatik, enligt Bäckström Johansson.

– Men vi andra fem höll inte med om det. Vi föreslog Marko i stället.

I ett tidigt skede?

– Ja, vi lobbade för det. Och vi trodde att vi skulle få med oss några andra ledamöter från andra partier. Det hade Marko jobbat för. Han försökte värva anhängare till sig, säger Jan Johansson.

Frågan avgjordes i fullmäktige den 12 december. Anders Svensson (SD) klev upp i talarstolen och nominerade Marko Raiskio till uppdraget som oppositionsråd, trots att Leif Axelsson var valberedningens förslag.

Det hela avgjordes i en sluten votering, med tre namn på bordet: Leif Axelsson, Marko Raiskio och Fredrik Jonasson (V).

Leif Axelsson fick tolv röster, Marko Raiskio fick sex och Fredrik Jonasson landade på åtta.

Leif Axelsson valdes därmed till oppositionsråd.

– Marko fick trots allt sex röster – och vi var fem. Han fick således en röst till. Den kan ha kommit från ett annat parti, men den kan också ha kommit från en sverigedemokrat. Jag har pratat med Mattias Bäckström Johansson om det. ”Tänk om det var sex från SD som ville ha Marko och bara fem som röstade på Leif”, sa jag. Men det ville han inte lyssna på. Tyvärr står han på Leifs sida. Varför vet jag inte.

Hur kommer det sig att ni hellre ville se Marko Raiskio som oppositionsråd?

– Han är inte politiskt erfaren på något sätt. Han måste skaffa sig mer politisk erfarenhet och våga ta debatter och sådant, påpekade Mattias Bäckström Johansson. Men han kommer att lära sig under resans gång, påpekade jag. Marko är offensiv och han kan näringslivet. Och han är inte rädd för att prata med folk. Vi var överens om att vi skulle dra i gång med en rejäl offensiv i samhället, om han blev vald till oppositionsråd. Jag skulle ha hjälpt honom på alla tänkbara sätt, säger Jan Johansson.

– Nu kommer jag i stället stenhårt bevaka hur Leif Axelsson jobbar som oppositionsråd. Han ska jobba lika mycket som kommunalråden i majoritet (socialdemokraten Andreas Erlandsson och moderaten Lucas Lodge). De har ett schema varje dag. Det ska bli intressant att se hur Leif Axelssons schema kommer att se ut.

Och ni var ganska säkra på att ni skulle lyckas med ”kuppen” på fullmäktigemötet?

– Ja, jag trodde att Marko hade värvat ett antal ledamöter från ett parti – jag vill inte säga vilket. Men så blev det inte, på grund av att ett annat parti lade sig i detta. Det partiet vill hellre ha Leif Axelsson. De tycker att det är bättre att ha honom som oppositionsråd under mandatperioden, med tanke på att han inte kan bygga upp något samarbete med Moderaterna, säger Jan Johansson, som även har reagerat på att Mattias Bäckström Johansson blev vald till förste vice ordförande i fullmäktigeförsamlingen.

– Hur många gånger kommer han att vara på plats? Det ska jag bevaka hårt mandatperioden ut. Han kommer att prioritera riksdagen och rikspolitiken, men kan ändå lyfta ett arvode på 60 000 kronor per år (sju procent av riksdagsarvodet) som förste vice ordförande i fullmäktige. Och det blir en bra semesterresa för honom och hans familj.

– Nej, SD blev riktiga förlorare på överenskommelsen med Kristdemokraterna och Liberalerna. Vi släppte tre presidieplatser. Kristdemokraterna fick presidieplatserna i socialnämnden (Andreas Englund är andre vice ordförande) och samhällsbyggnadsnämnden (Per Tingström är andre vice ordförande).

För att ni skulle få oppositionsrådsposten?

– Ja, precis – och Mattias plats som vice ordförande i fullmäktige. Det är bara en marionettplats, och det har jag sagt. På en sådan plats sitter man bara av kvällen. Det är ingen maktposition.

– Men sitter man med i presidiet i en nämnd, så har man ett visst inflytande. Där kan man prata fritt och man kan få igenom egna förslag.

Per Tingström (KD) blev dock inte vald till andre vice ordförande i bildningsnämnden, vilket var tanken från början. Charlotte Sternell (C) fick den platsen efter en votering i fullmäktige. Hon fick 21 röster – och Per Tingström fick 15.

13 röster var blanka.

– Jag fick så jävla mycket skit för det. Det var mitt fel, sa Ingemar Lennartsson (KD). De var vansinniga på mig. Jag gick förbi deras bord under ajourneringen. Där stod Lennartsson med sitt gäng och Liberalerna – och några från Sverigedemokraterna. Jag gick bara förbi. Lennartsson spände blicken i mig och sa ”försvinn härifrån”. Då hakade även Leif Axelsson på. ”Bara försvinn härifrån”, sa han. De var hatiska. Detta ledde också till att jag bestämde mig för att lämna fullmäktige. Jag fick skulden för att Charlotte Sternell blev vald i stället för Per Tingström. Men jag hade ju inte pratat med några sossar, eller med några andra, om det här.

– Det kom som en jätteöverraskning även för mig – men jag fick skulden för det.

De menade på att det var fritt fram för andra partier att rösta på Charlotte Sternell i och med att ni försökte kuppa in Marko Raiskio på oppositionsrådsposten?

– Ja, precis. Men i presidievalen röstade vi enligt överenskommelsen som SD hade med L och KD. Vi röstade inte på några andra där. Men varför sossarna lade sig i det hela, ja, det vet jag inte. Jag hoppas att Lennartsson har tänkt om och att han förstår att det inte var vårt oppositionsrådsförslag som utlöste detta.

Men sedan gick det några dagar och du kom fram till att du vill sitta kvar i fullmäktige, som politiskt obunden?

– Ja, jag tänkte att ingen annan ska diktera vad jag ska göra. Jag har alltid varit envis i mitt liv – och stått för mina åsikter, bedömningar och beslut. Jag tar mina beslut själv – det ska inte andra göra. Att jag får ett fruset förhållande till Sverigedemokraterna, ja, det bryr jag mig inte om, inte det minsta.

Det kan du leva med?

– Ja, det kan jag leva med.

– När jag gick med i SD 2014, så fick jag ett väldigt dåligt förhållande till min dotter i Stockholm. Hon är vänster och feminist, så hon blev ju skogstokig när hon fick reda på att jag hade gått med i SD. Hon sade upp bekantskapen med mig.

– Men min son gick in och medlade – så efter någon månad så hade jag återigen ett bra förhållande till min dotter. Och då bestämde vi att vi aldrig skulle prata politik med varandra. Nu vet hon att jag har gått ur partiet – och hon är själaglad för det.

Du har lämnat SD nu?

– Jag ska gå ur partiet nu i veckan som kommer, svarar Jan Johansson, som berättar att det var Britt-Marie Sundqvist som värvade honom till partiet.

Hon hade bland annat noterat att han var en flitig insändarskribent.

– Nu, inför den här mandatperioden, var tanken att jag skulle trappa ner rejält och lämna bildningsnämnden. Tekniska nämnden behövde jag inte lämna i och med att den nu är nedlagd. Jag hade bara önskemål om att få sitta kvar i lokala säkerhetsnämnden, Anérska Fonden och kanske i någon bolagsstyrelse. Men det sket sig sedan när vi började bråka med varandra.

Var stod du politiskt innan du blev sverigedemokrat?

– Jag har faktiskt till och med stått på Vänsterpartiets lista en gång i tiden. Men det var ett övertramp. Det var Matti Wahlström som tyckte att jag skulle gå med. Vi satt tillsammans i styrelsen i tennisklubben. ”Du måste gå med”, sa han. ”Nej, jag vill inte gå med”, sa jag. Men sedan satte han ändå upp mig på listan, långt ned. Jag minns att jag fick ganska många personröster, svarar Jan Johansson, som är uppvuxen i ett arbetarhem.

– Socialdemokrat har jag inte varit, men jag var med i gamla Folkpartiet en gång i tiden. Jag satt dock inte i fullmäktige, jag minns bara att jag gick med i partiet.

Var skulle du placera in dig nu, åsiktsmässigt?

– Det skulle nog luta åt Moderaterna i sådana fall. Absolut.

De kanske plockar upp dig nu?

– Ja, man vet aldrig. Vi får se.

Du tycker inte att du borde lämna fullmäktige i och med att du har skrivit på en kandidatförklaring hos Sverigedemokraterna, där det står att man avser att lämna sina uppdrag om man inte avser att fullfölja uppdraget för partiet eller om partiet inte längre har förtroende för kandidaten?

– Det kan man tycka – men det fungerar inte så, faktiskt. Jag är folkvald i fullmäktige. Det är upp till mig om jag vill lämna. Jag lämnade in mitt entledigande – och det var efter påtryckningar från Mattias Bäckström Johansson.

Vad sa han?

– Han sa att det inte skulle bli tal om några disciplinära åtgärder om jag valde att lämna fullmäktige. ”Då får det vara så”, tänkte jag. Men sedan tänkte jag att han inte ska få diktera mitt liv. Jag ringde kommunen och frågade om det var okej att ändra sig. Och det var det. Det gick att dra tillbaka entledigandet – beslutet är ju inte taget i fullmäktige än. Det kommer på nästa sammanträde. Så ansökan om entledigande har strukits. Den finns inte kvar.

Så nu sitter du kvar mandatperioden ut?

– Ja, men sedan får jag ju se hur det fungerar. Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor. Och framför allt nu när man är politiker. Jag har varit väldigt noga med att följa upp alla ärenden som kommer på dagordningen. Jag tänker exempelvis på beslutet om en ny vattentäkt, när man tog beslut om Hummeln. Det arbetet följde jag väldigt noga. Jag blev väldigt insatt i hur hela systemet fungerar. Men jag tror inte att många politiker var ute och tittade på arbetet som gjordes.

– Det är likadant när kommunen ska ta beslut om en ny skogsplan, exempelvis. Då brukar jag åka ut tillsammans med föreningar och titta på vilken skog som ska plockas ner. Sedan får man bilda sig en uppfattning – om det är lämpligt eller inte. Jag tyckte att det var olämpligt att börja hugga vid Fallebo gård. Därför engagerade jag mig i det ärendet. Det var likadant med Vånevik och Dragskär, där man vill bygga bostäder och där det finns en stark folkopinion. Då tycker jag att man ska ställa upp för folket – på deras sida.

Kommer du att driva liknande frågor framöver?

– Ja, det kommer jag att göra. Absolut.

Vilka är dina hjärtefrågor? Vad är viktigast för dig?

– Fritids- och kulturfrågor – och skolan. Men det var även väldigt intressanta frågor i tekniska nämnden, med gator, vägar och skogar. Jag försöker vara så bred som möjligt.

Friluftslivet är betydelsefullt för dig, förstås…

– Ja, det är en stor del. Det är viktigt att det finns möjligheter att motionera – och det ska vara fina och välskötta anläggningar. Jag har lagt ned väldigt mycket arbete i Havslätt, säger Jan Johansson, som är den drivande kraften, som verksamhetsledare och styrelseledamot, i föreningen Gympalusten och i föreningssektionen Gympalusten Skidspår.

Han är även med i Oskarshamns Sportklubb och SOK Viljan.

Jan Johansson vill egentligen inte kalla sig för politisk vilde.

– Men visst, jag kommer ju inte att tillhöra något parti – jag blir opolitisk, kan man säga. Jag behåller ändå min plats i fullmäktige. Det gäller både kommunen och kyrkan i Döderhult. Jag har gått med i gruppen Aktiv kyrka i Döderhults församling. Det är den största gruppen i församlingen (den fick 40 procent av rösterna i kyrkofullmäktigevalet förra hösten). Jag är invald som sverigedemokrat, men är nu politisk vilde även där, kan man säga.

– Och i kommunpolitiken skulle jag kunna gå med i ett annat parti. Dyker det upp ett förslag från något av partierna, så skulle jag nog fundera på det, säger Jan Johansson.

Han berättar också att han aldrig har betraktat sig själv som en riktig sverigedemokrat.

– När jag har suttit i kyrkan, i det uppdraget, så har jag nästan skämts för att vara sverigedemokrat. Det har inte passat in där. Människors lika värde är centralt för kyrkan – och Sverigedemokraterna ser det inte på samma sätt, tyvärr.

– Sedan har SD haft rätt i många frågor. Jag blundar inte för det. Vi har tagit emot för mycket folk utifrån. Vi kan inte integrera så många. Det ledde till att vi fick utanförskapsområden och problem med gängkriminalitet. Invandringspolitiken borde ha varit restriktivare.

Var det därför du gick med i SD?

– Nej, jag tror inte att jag tänkte i sådana banor. Jag kände Britt-Marie Sundqvist ganska väl på den tiden – och jag tänkte att jag inte hade något att förlora på att gå med. Då var partiet under uppbyggnad.

Det var ingen speciell fråga som gjorde att du valde SD?

– Nej, det var det faktiskt inte.

Hur vill du summera åren med SD?

– Jag är nöjd med min roll. Jag har levererat det som jag hade tänkt mig. Och jag har varit väldigt påläst på mötena, säger Jan Johansson, som har varit ledamot i bildningsnämnden och kommunstyrelsen och ersättare i tekniska nämnden.

Jag har fått information om att du inte var speciellt aktiv under valrörelsen i höstas. Hur ser du på det?

– Nej, men det kan jag väl hålla med om. Jag drev väl kanske en egen valrörelse och pratade med folk. Jag var där, men jag satte inte upp mig på närvarolistan på torget. Jag kryssade inte i att jag skulle komma på torsdag eftermiddag, exempelvis. Jag tyckte att det redan var väldigt mycket folk i valstugan. Jag var där när jag hade tid och när jag kände för det. Och jag var med på en del valdebatter. Jag tyckte att det räckte för min del.

Du har inga planer på att starta ett eget parti?

– Vi har pratat lite om det, faktiskt, Marko och jag. Men vi har inte bestämt något.

– Mattias Bäckström Johansson är Sverigedemokraternas partisekreterare – det är en topposition – men han har inte varit helt ärlig i det här med oppositionsrådsfrågan. Han har framför allt inte varit demokratisk. Tidigare har han blandat sig i både Kalmar- och Högsbypolitiken. Och det här med konflikter…

– Att ha två olika oppositionsrådskandidater är ingen konflikt, som jag ser det. Det ska man kunna ha i en demokrati. Det är en rättighet man har. Det ska inte bli någon konflikt kring det. Då ska man ta upp det i gruppen. Men Mattias Bäckström Johansson vill inte ha några bråk, det ska gå lugnt till väga, han är mycket konflikträdd. Han vågar inte ta strid om något.

Hur vill du beskriva honom i övrigt?

– Han är en oerhört duktig politiker. Annars hade han inte kommit så långt som han har gjort. Och han är väldigt trevlig som människa, utanför politiken. Både han och jag har ett stort hockeyintresse, exempelvis. Nej, jag tänker inte bli ovän med någon på grund av det här. Men Leif Axelsson kommer att hata mig för evigt, säger Jan Johansson.

– Det känns djupt tragiskt att läsa vad Jan Johansson säger. Det signalerar en bitterhet. Med ålderns rätt så tror jag att han har gjort sitt inom politiken. Han är 80 år. Han ska nog ägna sig åt sin skidåkning, och sådant som han är duktig på framöver. I övrigt vill jag inte kommentera det här mer för tillfället. Jag återkommer med en längre kommentar längre fram, säger oppositionsrådet Leif Axelsson till ON på söndagseftermiddagen.

“Jag har ingen särskild kommentar mer än att jag beklagar att Jan sviker det löfte han givit våra medlemmar, partiet och våra väljare då man väljer att sitta kvar som vilde, trots att man inte är personvald (Jan Johansson fick 50 personröster i valet i höstas, redaktionens anmärkning). Gällande valen i fullmäktige har vi haft flera interna gruppmöten och där nomineringar till olika förtroendeuppdrag har fastställts. Dels har Jan Johansson varit frånvarande från de flesta av dessa möten och han, men heller ingen annan, har heller inte nominerat någon annan än Leif Axelsson till oppositionsrådsposten”, skriver Mattias Bäckström Johansson i en kommentar.

I ett sms skriver Peter Bohman att han inte vill kommentera artikeln.

ON har även sökt Marko Raiskio och Johanna Bäckström Wörmke för en kommentar.

Vi väntar på svar.

Peter A Rosén

Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.

peter@oskarshamns-nytt.se