KRÖNIKA

Vad är det som händer?

Nu tänkte jag ta mig friheten att bli en cynisk gubbe för en liten stund.

Med ålderns rätt, så att säga – om det nu har något med tilltagande ålder att göra?

Vet inte.

Det kanske bara är så att cynismen tilltar i takt med att erfarenhetens bägare fylls.

Nu är det dessvärre så att även cynism inte bara är cynism, utan rymmer olika förklaringar.

En del tolkar begreppet så att en cynisk person är pessimistisk med en kritisk syn på saker och ting, vilket uppfattas som negativt av omgivningen.

Det finns de som ser en illusionslöshet i cynikern som varken tror bra eller dåligt om något – utan snarare ser positiva, såväl som negativa, företeelser för vad de är.

Optimister gillar inte det utan kallar gärna en cyniker för pessimist ändå.

Tagg i rumpan

Hur det än är med ordvrängandet blir inte sällan cynikern en tagg i rumpan på dem som säger sig stå för utveckling, framtid, omställning eller förbättringar så långt in i framtiden att näst intill ingen kommer att minnas vad som lovades.

En cyniker får sällan eller aldrig rätt när det hen sagt inte slår in.

Min cynism i dag handlar mer om att jag har lite svårt att förstå vad som hänt omkring oss och att vi därmed fått svårt att manövrera oss i vår omvärld.

Låt mig ta några exempel som ligger mig varmt om hjärtat.

Sanning och konsekvens.

Energipolitiken som bedrivits sedan några år tillbaka där vi gått från ett stabilt och robust elsystem till en kostnad som burits av såväl företag som privatpersoner utan större bekymmer.

Det har tjänat oss väl då tillgången till bra och prisvärd el är en förutsättning för en modern stats utveckling vad gäller välfärd, infrastruktur, försvar, rättsväsende etcetera.

På bar backe

Utan den grundstenen börjar bygget att vackla, vilket slår ut företag, ställer människor på bar backe och samhället spårar in på en väg man ser i ”mindre utvecklade” länder – med brottslighet och korruption.

Under valdansen lovade ”alla” politiker att de skulle lösa ”energikrisen”.

Nu är valet över och det är dags att skrida till verket.

Då inser alla och en var att det inte är så enkelt eftersom man med kirurgisk precision monterat ner det som tidigare fungerade så bra.

En ”sanning” som framförs i sammanhanget är att kapaciteten i elöverföringen från norr till söder är för dålig.

En ”cynikersanning” är att man har lagt ned fullt fungerande elproduktion i söder.

En nedläggning som genomförts av utplacerade tjänstemän på uppdrag av politiker som tappat verklighetsförankringen på vägen till Rosenbad och/eller riksdagshuset.

Där står vi med ett elsystem som inte fungerar – till ett pris de flesta av oss inte har råd med.

Självklart har detta påtalats sedan många år tillbaka, men avvisats av de politiker som i dag står med utslagna armar och säger sig inte förstå vad som hänt.

Kommer någon cyniker att få ”rätt”?

En annan sida på samma mynt är vindkraften.

Det sägs att den är billig, koldioxidfri och snabb att bygga ut.

Inget av det är sant ur ett objektivt perspektiv.

Det vet alla – men ingen vill höra.

De med mig som på ett cyniskt sätt framför denna skeptiska hållning pådyvlas massa egenskaper som inte har med vindkraft att göra. Enklast så.

Ingen affärsidé av rang

Jag skulle vilja gå så långt att energifrågan i allmänhet och vindkraften i synnerhet tappat sin nödvändiga koppling till den verklighet den hör hemma i, vare sig det gäller elproduktion, ekonomi, ekologi, natur eller livsvillkor för de människor som förväntas bo i snurrigheten.

Där det finns affärsmöjligheter finns det pengar.

Vindkraft i sig är ingen affärsidé av rang.

Risken är stor att bli sittande med ”svarte Petter” när elpriserna varierar, maskineriet går sönder eller verksamheten skall avvecklas och marken skall återställas.

Affärsmän är inte dummare än att de försöker eliminera sina risker.

I det här fallet görs det genom att sälja verken till pensionsfonder, kinesiska kärnkraftsbolag eller smutsiga företag i allmänhet som vill ”tvätta” sitt anseende genom att framhäva sig som producenter av ”förnyelsebar” el.

Det kan kosta lite – image kostar.

Det gemensamma de har är att de struntar i elen som sådan.

När väl en etablering gott så långt att det är dags för byggnation skys inga medel.

Naturen skövlas, naturvärden grävs bort, skog avverkas – allt på det snabbaste och billigaste sättet.

Tillsynsmyndigheten, som oftast är kommunen, bryr sig sällan – de sitter hellre bakom sitt skrivbord där det varken regnar eller blåser.

Mellan Oskarshamn och Västervik, många av er har säkert åkt förbi, är det en vindkraftsindustri i vardande efter många turer mellan boende och kommunen.

Sjunker mer och mer

Nu skall det byggas!

Sagt och gjort, något ljushuvud som planlade arbetet bestämde att HÄR skall infarten vara! Börja gräv!

De kom tio meter, sedan sjönk den femtiotvå ton tunga grävmaskinen ner i ett bottenlöst hål.

För varje dag sjunker den mer och mer, snart är bara grävarmen och skopan synlig.

Och? Kan man undra.

Förfarandet är symtomatiskt för en verksamhet som jobbar helt efter sina egna villkor med tillsynsmyndigheter som har mer plats mellan fingrarna än vad själva handen utgör.

Det här träsket är känt – om inte annat sedan byggnationen av E22, som passerar bara något tiotal meter därifrån.

En utifrån kommande vindkraftsexploatör som är sig själv nog drabbas understundom av bakslag likt detta.

Låt den sjunka

I sammanhanget kanske det inte är så märkvärdigt.

Med tanke på vilka lagar och regler vi övriga – skogsägare, bönder, väghållare med flera – står under, har det ett högt symbolvärde i en tid då grundläggande regler och normer ställts på huvud.

Låt den sjunka, låt oss tänka efter så att vi kan göra om och göra rätt, som man säger allt oftare.

Wolter Stackelberg

Krönikör. Senior boendes i nordligaste delen av länet vars liv kretsar mycket runt livet på landet. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.

wolter@oskarshamns-nytt.se