KRÖNIKA
Inget klart väder på min valhimmel!
Från och med morgon kan vi förtidsrösta.
Jag tror att jag skall utnyttja den möjligheten, om inte annat för att säkra mig själv.
Jag är rädd för mig själv.
Jag är rädd för vad jag helt plötsligt kan komma att tycka.
Låter det skumt?
Förstår det i så fall.
Tvivlar
Under mina år nära lokalpolitiken och ett allmänt intresse för nationell och internationell politik har försatt mig i tvivlets träsk.
Från att i ungdomen ha utvecklat en stabil borgerlig grund börjar grundmuren att krackelera betänkligt.
Helt plötsligt finns det inga ”sanningar”, ingen som förmedlar sanningar och allra minst någon som står för det som sagts, vilket skakar om min barnatro.
“Titta bara på hur det gick för Annie i förra valet. Hur många skor har hon ätit?”
WOLTER STACKELBERG, KRÖNIKÖR
Titta bara på hur det gick för Annie i förra valet. Hur många skor har hon ätit?
Eller det eviga tutandet om ”valplattformar” hit och dit, vare sig det gäller brottslighet, integration, energi, försvar eller ”välfärd”.
Helst plötsligt säger ”alla” samma sak.
Inte sällan innebär det en 180 graders kappvändning från det man sade för några år sedan då den ”sanning” som då gällde gjorde samma åsikter rasistiska eller rent av nazistiska.
Ingen tycks ha ställt sig framför spegeln för att syna sig själv.
Spegeln spricker
Vinna valet är viktigast oavsett vad jag måste säga. Spegeln spricker.
Hur kan det gå så illa med människor i maktens öga?
Nu är det poppis att brottslingar skall straffas – som om det vore något nytt.
”Varenda sten skall vändas”. Jaha?
Elfrågan, som blivit en egenkokad soppa – måhända inspirerad av tyskarna – skall helt plötsligt ordnas till med kärnkraft av några som de senaste tjugo åren sagt att det är omöjligt.
“Hur tänker de här?”
Hur tänker de här?
Ett annat parti som under hela min uppväxt propagerat för sänkta skatter bröstar upp sig på valaffischerna med budskapet att inga skatter skall höjas. Lite glidning där?
Vi som bor på landet lyfter väl inte så värst många ögonbryn när balkongekologer och söderpolitiker framhäver vikten av landsbygden.
Så sent som i går hörde jag en partiledare i ett före detta landsbygdsparti lansera tanken om att höga bränslepriser är bra för dem som bor på landsbygden.
“Hur hon tänkte här kan jag inte redogöra för. Det är nog höljt i dunkel, om hon ens försökt tänka”
Hur hon tänkte här kan jag inte redogöra för.
Det är nog höljt i dunkel, om hon ens försökt tänka.
Mina tvivel har gått så långt att jag börjat ifrågasätta vårt valsystem rent av.
Eller demokratin om du så vill.
Basen i vårt representativa styre är lokala partiföreningar.
För många decennier sedan – kanske så långt tillbaka som till min barndom – fanns det flera politiska föreningar i minsta samhälle.
Kommunerna var mindre och de lokala frågorna efter kriget diskuterades ute i församlingshemmen där slutsatserna gick vidare till fullmäktigeledamöterna för behandling och beslut.
Nästan alla var med
Nästan alla var med.
I början av 70-talet blev det av någon anledning jobbigt, kanske även dyrt – vad vet jag.
En större organisation skulle bli effektivare och proffsigare – kort sagt mycket bättre.
Så blev det inte.
Så blev ej heller det politiska systemet som åderläts på partiföreningar för att nu – 50 år efter kommunsammanslagningen – bestå av en eller två föreningar per parti i kommunen.
De flesta människor är centralistiska i meningen att allt kretsar runt dem själva, deras jobb, deras familj och fritidsintressen.
I en liten kommun, med stor yta som den jag bor i, blev resultatet att lantisarna fick åka till stan om de ville höja sina röster.
“I takt med att medlemsantalet rasade kom de politiska partierna att vila på en tveksam demokratisk grund”
I takt med att medlemsantalet rasade kom de politiska partierna att vila på en tveksam demokratisk grund.
Det blev allt svårare att rekrytera dugliga företrädare, cirkulation genom nyrekrytering minskade och allt fler kom att häcka på sina stolar livet ut.
Det är inte bra. Inför nästa val har jag därför ett förslag, vilket är att ingen skall få verka på viktiga positioner i mer än två mandatperioder på kommunal-, regional- respektive riksnivå.
Det finns inget som hindrar att man börjar i kommunen, går vidare till regionen och slutar i riksdagen.
Vitaliserar politiken
Det skulle vitalisera politiken väsentligt.
Det skulle sätta fart på ambitiösa människor som vill göra något då de bara har åtta år på sig.
“Vilken idi.. som helst kan vara politiker”
Det skulle minska effekterna av olika överenskommelser partiföreträdare emellan av typen ”du fick det förra gången – nu är det min tur”.
Det skulle sträcka upp tjänstehennarna.
En invändning är att erfarenhet skulle gå till spillo vars motargument är att historien har visat att vilken idi.. som helst kan vara politiker. Till dess förtidsröstar jag på någon betonghäck. Jag återkommer i valveckan med rapport – man kan ju ändra sig fram till valdagen.
Lycka till!
Foto: Peter A Rosén
Krönikör. Senior boendes i nordligaste delen av länet vars liv kretsar mycket runt livet på landet. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
