INSÄNDARE
Jag var borta från vården under närmare 25 år.
Så valde jag att gå tillbaka och fick arbete inom hemtjänsten i Oskarshamns kommun.
Till min förvåning upptäckte jag att ingenting hade förbättrats sedan jag jobbade där senast under 1990-talet. Tvärtom hade allt blivit sämre.
För att börja med arbetsbelastningen. Nu har personalen ungefär dubbelt så många brukare att besöka under ett arbetspass jämfört med då.
Och det värsta är att det nu har införts ett tidsschema som är inrutat intill minsta minut. Man ska vara hos Ada klockan 09:14 – 09:53, man ska vara hos Beda klockan 10:01 – 10:26 och så vidare.
“Det finns inga marginaler och ingen rimlig tid för återhämtning mellan besöken”
UNDERSKÖTERSKA I OSKARSHAMNS KOMMUN
Det finns inga marginaler och ingen rimlig tid för återhämtning mellan besöken.
Händer det något oväntat, om någon har till exempel ramlat och behöver extra hjälp, spricker hela schemat.
Visst – det var stressigt även då jag jobbade på 1990-talet men det var rimliga tidsramar på den tiden.
Avskydda av de flesta
Och så envisas Oskarshamns kommun fortfarande med dessa delade turer. Delade turer – omtyckta av ytterst få, avskydda av de allra flesta.
Så är det cheferna. Ofta är det unga människor som aldrig har arbetat inom vården och därmed helt saknar förståelse för hur det är ute i verkligheten.
Många av dem kommer direkt från skolbänken eller så har de tidigare arbetat inom någon annan bransch.
Inte så värst intresserade
De är i allmänhet heller inte så värst intresserade av att vara där personalen är.
Helst sitter de på sina tjänsterum eller tar varje tillfälle i akt att försvinna iväg på ”tjänsteärenden”.
Många av dem ser också till att få ”arbeta hemifrån”.
De har inte förstått – eller vill inte förstå – att en bra chef finns där personalen är.
“En bra chef gömmer sig inte bakom stängda dörrar eller undviker att vara på sin arbetsplats”
En bra chef gömmer sig inte bakom stängda dörrar eller undviker att vara på sin arbetsplats.
Cheferna är också i allmänhet konflikträdda i de fall personalen rapporterar att de blir oförskämt bemötta, eller rentav hotade, av vissa brukare och deras familjer.
De problemen vill cheferna i allmänhet bagatellisera.
Man får höra ungefär att ”Vi befinner oss i brukarnas hem och måste ge professionell hjälp även om det uppstår problem”.
Aldrig
Med andra ord ska man som hemtjänstpersonal finna sig i precis vad som helst. Nej – det ställer jag inte upp på. Aldrig.
Så är det ju lönefrågan. Lönerna står inte i rimlig proportion till det ansvar man har då man (med delegering) ska ge brukarna deras medicin och i många fall, även på andra sätt, ansvara för deras välbefinnande och liv.
“Jag noterar också att jag, som är undersköterska med lång erfarenhet, får en lön som bara är obetydligt högre än vad de nyanställda får”
Jag noterar också att jag, som är undersköterska med lång erfarenhet, får en lön som bara är obetydligt högre än vad de nyanställda får.
Och dessa nyanställda kan vara helt unga och oerfarna, sakna USK-utbildning, ha tänjbar arbetsmoral och i vissa fall stora språkliga problem.
De kan varken förstå svenska eller göra sig förstådda på svenska.
Det verkar som om de högst ansvariga för hemtjänsten inte har förstått vilken risk detta innebär.
Fick mer än nog
Det blev ett kort återbesök för mig inom hemtjänsten. Jag fick mer än nog och slutade.
Nu känner jag mig både kroppsligen och själsligen illamående bara jag tänker tanken att gå tillbaka dit.
Nu arbetar jag i en helt annan bransch och trivs och känner mig uppskattad.
Vad kan det bero på?
Och bäst av allt: Nu är jag inte så fullständigt slut och trött efter en arbetsdag att det enda jag orkar med då är att sätta mig och titta på TV.
Man hör ofta att det är så svårt att rekrytera folk till hemtjänsten i Oskarshamns kommun. Vad kan det bero på?
JA, VAD KAN DET BERO PÅ??
Undersköterska som har tröttnat
Genrebild: Freepik
