KRÖNIKA
Ponera att du är en ensam och ofarlig varelse i ett litet inpinkat revir i en gigantisk sandlåda.
I närheten ligger ett stort och vidrigt monster och vräker ut sig på en enorm yta, “Det opålitliga riket” som hans land kallas i folkmun. Monstret heter Dumin. Och han kastar lystna blickar på det som är ditt.
Ja, faktum är att det är en glupsk jävel. Han vill bestämma över ett större område i sandlådan. Helst hela. Mycket vill ha mer.
– Snälla, Dumin, låt oss samtala på ett civiliserat sätt, kanske du säger.
Dumin hånler. Han föraktar svaghet. Maktspråk är det enda språket han förstår – och han vet att du är chanslös om han bestämmer sig för att roffa åt sig din sandlådeplätt.
Ensam, patetisk och försvarslös som du är.
Samtidigt kan inte Dumin låta bli att undra varför du aldrig har blivit fullvärdig medlem i det där demokratiska och snälla gänget som Dumin hatar.
– Du har ju för fan samarbetat med dem i hemlighet hur länge som helst. Ja, ända sedan 50-talet, faktiskt. Stå för det då – fullt ut, säger Dumin.
”Ja, jo, det kanske man skulle göra. Inte så dumt att ha stora och starka vänner om Dumin blir riktigt dum”, tänker du.
Det snälla och demokratiska gänget har bildat en så kallad försvarsallians – med det gamla vackra mottot: EN FÖR ALLA – ALLA FÖR EN.
Du har förvisso varit med på försvarsövningar med det snälla gänget vid ett flertal tillfällen, under decennier, men medlem har du inte blivit – och då kan du faktiskt inte vara säker på att du får hjälp om Dumin vill lägga sina blodiga händer på det som är ditt.
Det snälla gänget har dessutom en del fulvapen – i avskräckande syfte, eftersom även Dumin har det.
Terrorbalans.
Ett språk som Dumin förstår, som sagt var.
Det snälla gänget, med en stor och stark ledare som Dumin faktiskt är rädd för, har ett 30-tal medlemmar och blir en av dem attackerad, så rycker de andra ut som räddare i nöden.
Bättre livförsäkring kan man inte få i den här sandlådan.
Så varför tvekar du?
Nä, tänkte väl det.
Du ogillar förvisso en eller ett par individer i försvarsalliansen – men det är smällar du får ta om du inte vill ha ovälkommet besök.
Och det är en försvarsallians. Inte en militärallians som hoppar på andra helt oprovocerat, i värsta Dumin-stilen.
Om någon av dem som du ogillar i försvarsalliansen själva startar ett anfallskrig, så behöver inte du hjälpa till. Givetvis inte.
I försvarsalliansen rycker man bara ut om en medlem har blivit attackerad.
Och vill man själv ha hjälp, så måste man räkna med att hjälpa andra också.
Det är en självklarhet.
Ensam är inte stark.
Titta bara på en av Dumins närmaste grannar, som sorgligt nog inte är med i någon försvarsallians.
Nu kämpar grannen för sitt liv…
Och Dumin är inte den ende idioten i sandlådan. Det finns fler dummisar.
Så, nä, den som är alliansfri är icke fri. Det gäller att ha starka vänner på sin sida i en galen värld.
Därför säger jag ja till Nato.
Och nu är vi på väg in i försvarsalliansen, tack vare Socialdemokraternas omsvängning i frågan.
Mycket bra.
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.