DEBATTARTIKEL
Replik på Centerpartiets debattinlägg om strandskydd, tidigare inlägg publicerat 23 april.
En bärande del av januariavtalet var löftet om att reformera strandskyddet.
Centerpartiet har släppt fram Socialdemokraterna till regeringsmakten flera gånger i tron att det skulle infrias.
I löftet angavs mål om att göra det enklare att bygga strandnära, skapa bättre förutsättningar för bostäder och näringsverksamheter och att öka det lokala inflytandet över strandskyddet.
Därför är det inte svårt att förstå varför Centerpartiet nu reagerar så starkt på att riksdagen inte stödjer det förslag som regeringen har lagt fram.
Utan någon typ av strandskyddsreform har Centern ingenting att visa upp för väljarna för att motivera att man har gjort en S-regering möjlig.
Ser till sakfrågan
Moderaterna och Kristdemokraterna ser däremot till sakfrågan. Innebär reformen tydliga förbättringar?
Där är tyvärr svaret nej. Enligt förslaget ska kommuner bara kunna ansöka om att få strandskyddet hävt i områden där tillgången på obebyggd mark är god och där efterfrågan på mark för bebyggelse samtidigt är låg. Det vill säga på platser där intresset att bygga är lågt.
Till det förslaget har regeringen lagt ett förstärkt strandskydd där efterfrågan på mark för fritidshusbebyggelse är stor. Det vill säga, där människor vill leva och bo. Tidigare upphävda strandskydd ska även kunna återinföras.
Möjligheterna att utveckla områden i attraktiva lägen försämras alltså, och det blir svårare att anlägga bryggor och vägar ned till stränderna.
Länsstyrelsens roll och veto i strandskyddsfrågor stärks, utrymmet för förenklingar blir nästan obefintligt och strandskyddet skärps i mycket stora delar av landet.
Det är helt fel väg att gå.
Centerns försvar för allt detta är att reformen bara är den första i en rad reformer av strandskyddet.
För detta finns det inga som helst garantier. Strategin att göra reformer ihop med partier som tycker helt annorlunda – Socialdemokraterna och Miljöpartiet – är feltänkt. Det visar strandskyddsförslagets utformning.
För vi kommer ihåg vad det stod i januariavtalets punkt 23: ”Strandskyddslagstiftningen behöver göras om i grunden genom en ökad differentiering.”
Bristfälligt förslag
Propositionen innebar ingen förändring ”i grunden”.
I vissa delar är det till och med en skärpning som ger länsstyrelserna än mer makt.
Därför har vi valt att yrka avslag på propositionen. Det är bättre att göra om och göra rätt än att försöka lappa och laga i ett bristfälligt förslag. Och det är bättre att arbeta fram reformer i gemenskap med likasinnade.
Jan R Andersson (M), riksdagsledamot (bilden)
Gudrun Brunegård (KD), riksdagsledamot
Pär-Gustav Johansson (M), viceordförande Regionala utvecklingsnämnden
Foto: Sveriges Riksdag