KRÖNIKA
Från Oskarshamn via Bussiga Bockara till Ängelholm. Och omvänt. Fjorton gånger.
IK Oskarshamn har bussat sig genom Bockara vid åtta tillfällen under slutspelet i ishockey och Rögle sex.
Varför Bockara?
Jo, byn ligger ju där mitt på vägen. Väg 37. Ännu Ingen förbifart byggd.
Som född och uppvuxen i Ängelholm är så klart Rögle mitt lag.
Efter ett och ett halvt år i skola i Högsby och Oskarshamn kommer dock “bönderna från Småland” som nummer två.
Malmö Redhawks är inget lag man håller på i nordvästra Skåne precis. Tvärtom faktiskt.
Det blev äckligt spännande i en helt avgörande sjunde match. Tio minuter in i tredje perioden stod det fortsatt 1–1. Herregud vilken rysare.
I natt passerar bussen med spelare och ledare Bockara. En annan buss innehåller IKO-fans. Lugnt och stilla åker de genom en sovande småländsk by. Den största bondbyn söder om Dalälven har jag hört att den ska vara.
En del spelare och fans är säkert besvikna under hemresan. Imorgon kommer sannolikt de allra flesta ändå vara nöjda med lagets bästa prestation någonsin. Ingen kan väl på allvar vara besviken på laget som överträffade alla förväntningar.
På tv såg man trots förlusten både leende spelare och fans. Fans är ett särskilt släkte. För dem är det inte bara matchen som gäller utan även uppladdning, sång och fest och resan dit och hem. Resan är som bekant viktigare än målet.
Superlativen haglade över IKO bland Cmores kommentatorer. Heroisk insats var ett uttryck. Hela hockey-Sverige är imponerat. De slog enkelt ut Leksand och gick till kvartsfinal mot Europamästarna och seriesegrarna. Två gånger vann de på bortaplan mot Rögle BK. Det är de ensamma om denna säsong.
Förr fanns Breges Bar och en bemannad bensinmack i Bockara. Det var då det. För ännu längre sedan fanns kortspelarbacken i skogen på vägen ner till Hajesjö. Där, i backen, spelades det kort med höga insatser. Har det berättats.
Nedstämda som ishockeyfans i förlorande lag kände säkert de, som då för länge sedan, förlorade stora potter i kortspel där i skogsbacken.
Vem minns förresten Bockara kräftfest? Inte många kanske men det var visst en höjdarkväll på sin tid.
Kräftor med tillbehör och därefter utomhusdans på lövad bana är ju inte fy skam.
Det är det däremot för Djurgården Hockey. Fy och skam. De ramlade ur SHL med buller och bång.
Stockholm står nu utan lag i högsta serien.
Storstockholm har 2,5 miljoner invånare. Oskarshamn och Ängelholm vardera 28 000!
Snacka om ombytta roller.
Då när Breges bar fortfarande serverade nybryggt kaffe och kakor eller korv med mos var det Hammarby, AIK och nämnda Djurgården som briljerade inom hockeyn. Nästgårds kämpade Södertälje om medaljerna nästan varje säsong.
Huvudstadslagen kämpar om sponsorstöd i deras region som sammanlagt uppgår till en massa miljoner.
I hemtrakterna har IKO bland andra LEAB som sponsor. Deras emblem pryder coachernas kavajer. Ett stort litet framgångsrikt företag. Långemåla kan göra skillnad.
“Det är de värda
IKO gjorde det bästa möjliga. De är värda all uppskattning och nog vore det på sin plats att staden vill stå värd för en offentlig hyllning av laget. Det är de värda och en publikuppmärksamhet bygger intresse inför framtiden och en helt ny skinande arena. Till slut.
Spelare kommer lämna och andra komma. Det ryktas om än det ena än det andra.
Huvudcoachen såg med tillförsikt framåt. Så här är det i hockeyn, sa han.
Men först ska vi möta sommaren. Den gröna, varma och ljuvliga.
Det blev en del Bockara idag. Blir det någon mer krönika blir det mer om att gå på dans i Parken, på Forum eller på Badholmen. Eller i Blomstermåla. Om Södertonskolans fotbollslag som åkte och vann skolmästerskapet borta mot Trollhättan.
Det måste också bli något om vackra Venabygden. Dit nu er chefredaktör inte behöver traska fram och åter. Han skulle ju gjort det om IKO vunnit och tagit sig vidare mot SM-guldet. Rögle var för starka, det anade han, så nu uteblir väl den promenaden. Kan man tro.
Vidare kommer namn nämnas. Ove D, Kjell-Åke O, Tommy L, Titti, Bertil E, Lena A, Conny, Britt-Inger, Majgreth, Annalena L och säkert flera andra. Men, det är en helt annan sak.
Men en sak är säker: inför vår herre är vi alla smålänningar.
Jan Nyberg i Helsingborg