LÖRDAGSKRÖNIKAN
Den här veckan är det faktiskt lite skrivkramp hos er krönikör. Vad ska veckans text handla om?
Tja, normalt sett så har jag det helt klart för mig på torsdagskvällen, men icke denna gång.
Det saknas ju egentligen inte uppslag. Vi har ju äntligen fått en ny statsminister, för första gången en kvinnlig sådan, och en ny (nygammal) regering.
Det är statsråd som glömt betala räkningar och som inte kan hålla händerna i styr.
Det politiska käbblet mellan höger, vänster och mitt fortsätter med oförminskad styrka. Från regeringshåll ska man nu ta itu med alla problem som man egentligen redan borde ha gjort. Visst har man gjort insatser, men nu – nu är det ALLVAR.
Från högerkanten kommer det mest påpekanden om hur dåligt allt som regeringen har gjort och tänker sig göra är.
Det är tröttsamt. Så det lämnar vi därhän.
Man kunde ha skrivit om att vintern har anlänt och att kommunernas budget för snöröjning redan är hårt ansträngd.
Eller om elpriserna som når nya rekordnivåer och ingen förstår egentligen riktigt varför det blivit så dyrt. Eller så är det så att ingen kan förklara så jag begriper fullt ut.
Men det tänker jag inte heller skriva om.
Pandemin som alltjämt pågår är tyvärr ett alltid aktuellt ämne att behandla. Nya virusvarianten, stärkta rekommendationer, vaccinpass och hur blir det med julfirandet?
Nix, det blir det inte heller. Då upprepar jag mig bara.
Istället får ni en liten resumé från veckan.
Startade tufft
Veckan startade tufft. Alla jobb bjuder på både bra och dåliga dagar, så även läraryrket.
Måndagen var en mindre bra dag. De lektioner jag hade blev sisådär kan man säga. Eleverna verkade ha fullt upp med andra tankar, det var väldigt ofokuserat.
Kändes inte som att vi kom framåt.
Jag var inte nöjd när jag åkte hemåt, men det fina är att det kommer nya dagar och på tisdagsmorgonen hade ett av de måndagströtta gängen piggnat till ordentligt och det blev en bra lektion.
Både jag och eleverna kom igång mer och mer under veckan, men nu när det är fredag eftermiddag är vi på väg ner i varv igen.
Det är för övrigt intressant att se hur olika samma grupp elever kan vara på lektion beroende på tidpunkt på dagen, vilken veckodag det är och vilket ämne de har haft före. De har med sig olika tankar och känslor in på lektionen och dessa varierar. Det är verkligen spännande att arbeta med människor.
Jag har också haft de sista av terminens utvecklingssamtal tillsammans med elever och föräldrar. Det är faktiskt en riktig energiboost även om det tar lite tid.
Det är härligt att höra att eleverna upplever att de har en trygg skolmiljö, engagerade lärare och att de får det stöd de behöver för att klara sina studier. Föräldrarna intygar också att de bara hör gott om skolan och de känner sig också trygga med sina ungdomars skolgång.
Det är också häftigt att höra om framtidsplanerna som kan variera från rymdingenjör till helikopterpilot eller ”jag har ingen aning just nu”.
Det är inte lätt att veta vad man ska bli och nu för tiden finns det så många olika utbildningar till yrken jag inte ens visste fanns.
Bra förutsättningar
Det jag däremot vet och är stolt över är att jag och alla mina kollegor på Mönsteråsgymnasiet ger våra elever bra förutsättningar att ta nästa steg i livet, varthän det än bär.
Så sammanfattningsvis började veckan i moll men slutar i något som i alla fall påminner om dur.
Jag har nog rätt yrke trots de tvivel som uppstod i måndags.
Veckorna går för övrigt väldigt fort. Jag kan inte begripa att det snart är jul igen.
Men det är mycket man inte begriper – som till exempel att IKO ligger femma i SHL. Helt enastående bra! Ska bli spännande att se hur långt det räcker när allt ska avgöras på vårkanten.
Nähä, nu tar vi och njuter av helgen!
Ta hand om varandra.
/Thomas
Foto: Pierre Stjernfeldt (Fredrik Olofsson i IKO)
Krönikör. Lärare som levererar lördagskrönikan om skolan, samhällsfrågor, sport och mycket mer. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.