SÖNDAGSKRÖNIKAN
“Har du inte råd med bensin? Kör på batteri!”
De senaste veckorna har mycket fokus lagts på frågan om klimatet och temperaturen
Och då menar jag inte att det är ovanligt varmt för att vara november.
Jag syftar på det entoniga tjatet från miljöaktivister och i vissa fall miljöfascister som envist hävdar att enda vägen ur klimatkrisen är höjt bensinpris och att alla kör batteridrivet.
“Vem ska betala alla dessa batteridrivna fordon?”
CAROLINE ANDERSSON, KRÖNIKÖR
Då har jag bara en fråga: vem ska betala alla dessa batteridrivna fordon?
Själv kör jag en bil som drar snålt med bensin och tur är det när bensinpriset snart gått om milersättningen.
Marie Antoinettes påstådda uttalande om att svältande fransmän skulle äta tårta om det inte fanns bröd har i modern svensk politik omtolkats till det jag inledde dagens krönika med:
Har du inte råd med bensin, kör på batteri.
Ni förstår givetvis vad svenska miljöaktivister inte vill inse: har du inte råd med det ena, saknar du också medel till det andra.
“Vem ska finansiera mitt byte?”
Vem ska finansiera mitt byte av bensindriven bil till batteridrivet fordon?
Jag skulle möjligen ha råd med en batteridriven cykel, men längre än så räcker inte min skrala kassa.
När man i likhet med er krönikör har ett arbete som räknas som lågavlönat och därmed också har låg status finns helt enkelt inte förutsättningarna för en omställning från fossilfria drivmedel till el.
Jag hade passerat trettio innan jag till slut tog körkort och fick uppleva frihetskänslan det innebar att kunna ta mig i princip vart jag ville utan att passa tåg- och busstider.
Men under alla år jag var hänvisad till att resa kollektivt var jag tacksam för att den möjligheten fanns.
Nu hör vi allt oftare om hur tågavgångar ställs in och hur bussrutter läggs om eller läggs ner.
Den senaste veckan har jag i mitt flöde på Facebook kunnat läsa om hur det diskuteras att stryka stoppet som tågen gör i Bräkne-Hoby.
Uppvuxen i byn ifråga förstår jag mycket väl ilskan som rasar hos de boende i denna lilla ort belägen mellan Ronneby och Karlshamn.
På samma sätt som vi i Oskarshamn uppskattar färjorna som tar oss till Gotland och Öland, uppskattar de boende i Bräkne-Hoby möjligheten att kliva på tåget i sin lilla by för att sedan ta sig hela vägen genom Skåne och vidare över till Danmark.
“Att uppmana till mer kollektivt resande samtidigt som man vill lägga ner och lägga om rutterna går helt enkelt inte ihop”
Att uppmana till mer kollektivt resande samtidigt som man vill lägga ner och lägga om rutterna går helt enkelt inte ihop.
Försöker våra folkvalda avbefolka landsbygden och förvandla den till en ödemark?
“Alla vill inte bo där”
Alla kan inte bo i städerna och alla vill inte bo där.
Jag bodde själv under cirka tre års tid i en förort till Stockholm, med tillgång till tunnelbana, buss och pendeltåg.
Men det var hela tiden med en förhoppning om ett boende utanför storstaden.
Ödet ville till slut att jag flyttade tillbaka hem och hamnade då av en slump strax utanför Ronneby, i det havsnära lilla Saxemara.
Hade jag inte haft tillgång till bil hade jag varken kunnat bo i ettan ute på landet eller jobba kvällstid i telefoncentralen på SIFO.
Så, nej, här blir det varken batteridriven bil eller sparkcykel.
“Mitt arbete och min fritid kräver bil och den går på bensin, det är min verklighet”
Mitt arbete och min fritid kräver bil och den går på bensin, det är min verklighet.
Kanske det är dags för våra verklighetsfrånvända politiker att kliva ur sina eldrivna bilar och komma i kontakt med den vardag de flesta av oss ändå lever i.
Det är väl ändå oss väljare de ska företräda och våra behov de ska tillgodose?
Så välkomna att ta en tur utan för huvudstadens tullar och ta gärna tåget, om ni lyckas hitta en avgång som inte är inställd.
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
