OSKARSHAMN
– Alla partier är överens om att språket är en nyckelfråga, oavsett vilket arbete det gäller. Du måste behärska det svenska språket om du ska ha ett serviceyrke där du jobbar med människor. Det var också därför vi avsatte pengar i vår tilläggsbudget för att komma i gång med en språkutbildning. På grund av pandemin och andra saker har utbildningen blivit framskjuten i tiden – men den ska i gång. Det råder ingen tvekan om det, sa kommunstyrelsens ordförande Andreas Erlandsson (S) till vår tidning i dag, med anledning av larmet om utbredd språkförbistring inom äldreomsorgen (läs den artikeln här).
– Vi är överens om att det är ett problem – men vi är inte överens om vilka åtgärder som är bäst, säger socialnämndsledamoten Leif Axelsson (SD).
Leif Axelsson blev inte förvånad när han läste intervjun med Andreas Erlandsson.
– Detta har jag och mitt parti hört hur många gånger som helst. Vi har under en längre tid legat i som attan i socialnämnden, och med att skriva interpellationer. Men det är väldigt lite som händer, säger han.
Andreas Erlandsson hänvisar till pandemin och att de inte har fått tag i lärare. Språkutbildningen är på gång, men den är försenad, berättade han…
– Visst, vi har en pandemi. Men man kan väl inte skylla allt på den? Vi har också en verksamhet att ta ansvar för. Och den måste fungera.
Lärarna har behövts i kärnverksamheten, sa bildningsnämndens ordförande Anton Sejnehed (S) till vår tidning i dag (läs den artikeln här)…
– Då får man bromsa de här vikarierna, naturligtvis. Då har de inte i vården att göra, säger Leif Axelsson.
“Det där tror jag inte på”
LEIF AXELSSON (SD)
Men Andreas Erlandsson säger att det inte finns så många att välja mellan. Det är dessa personer eller inga personer alls som gäller…
– Det där tror jag inte på. Så alarmerande tror jag inte att det är. Jag tror att det går att få tag på folk, om man anstränger sig ordentligt. Jag har själv varit enhetschef under många år – och jag vet att det är svårt att få tag på vikarier till sommarmånaderna, men så här galet var det aldrig under min yrkesverksamma tid, säger Leif Axelsson.
– Det är klart att det finns svensktalande vikarier. Och jag menar inte bara infödda svenskar – vi har många duktiga medarbetare med invandrarbakgrund som behärskar språket. Men verksamheterna ska inte plocka in personer som inte förstår svenska eller kan göra sig förstådda på svenska. Att de inte kan skriva på svenska kan man möjligen acceptera – men de måste kunna prata med de gamla.
“I värsta fall går vi mot en katastrof”
LEIF AXELSSON
– Vill man hitta duktiga vikarier, så hittar man dem. Hur många pensionärer har vi skickat hem? De skulle kunna komma in och jobba under somrarna. Varför ringer man inte runt till dem och frågar om de är intresserade? Det måste finnas andra att ringa till också. Visst, vi befinner oss i en högkonjunktur och vi konkurrerar med andra i jakten på personal. Gör vi inget nu, hur blir då nästa sommar – och sommaren därpå? I värsta fall går vi mot en katastrof inom äldreomsorgen.
Arbetsmarknaden i Oskarshamn är väl ändå speciell, med tanke på att de flesta har jobb, som Andreas Erlandsson påpekade?
– Ja, men vi har väl kanske ungdomar, som går utbildningar, som kommunen kan ringa till. Har kommunen varit ute och pratat på skolorna? Och förmedlar kommunen en tillräckligt attraktiv bild av jobbet?
Man måste kanske höja lönerna och förbättra arbetsmiljön?
– Ja, precis.
– Personalfrågan måste ligga högt upp på prioriteringslistan – både inom verksamheterna och politiken. Det får inte fortsätta på det här viset. Det är fruktansvärt.
– Nu har vi personal som var och varannan dag slår larm om både det ena och det andra inom omsorgen. Verksamhetsledningen måste verkligen lyssna – och inte bara negligera dem som är kritiska. Och var är facket? Var är Kommunal? Kan de acceptera att det är så här ute hos deras medlemmar? Varför hörs inte facket i debatten?
Leif Axelsson undrar om kommunen har en optimal chefsorganisation.
– Har vi det? Och får chefsorganisationen rätt förutsättningar från politiken för att kunna klara av uppdraget?
Men Andreas Erlandsson betonar ju att det inte går att få tag i några andra vikarier….
– Jo, det går – det är jag övertygad om. Med rätt kommunikation utåt och med rätt kikare, så får vi tag på folk. Det måste finnas folk – det gjorde det alltid förr i tiden, säger Leif Axelsson.
Kommunen måste anstränga sig mer, menar du?
– Ja, de måste verkligen anstränga sig. Hur vet de att det inte finns fler? På vilka ställen har de undersökt det? Det räcker inte med en blänkare på kommunens hemsida. Man måste anordna med mässor och annat för att få tag på folk.
– På min tid jobbade vi tillsammans med Arbetsförmedlingen. Enhetscheferna rekryterade semestervikarier tillsammans med dem. Det var ett jättebra samarbete. Vi hittade många duktiga vikarier. Och många stannade kvar i vår verksamhet sedan.
“Att vara SFI-lärare har de inte tid med”
LEIF AXELSSON
– Flera medarbetare från min tid som chef har ringt till mig och sagt att det inte fungerar bra ute i verksamheterna nu. De får mer och mer att göra och de mäktar inte med det. Till råga på allt ska de dessutom vara språklärare. Den ordinarie personalen ska inte behöva ägna sig åt det. De har fullt upp med att ta hand om de gamla. Att vara SFI-lärare har de inte tid med.
Hur reagerade du på artikeln om de svåra språkbristerna inom äldreomsorgen (läs den artikeln här)?
– Jag tycker att det är jättetråkigt. Det är fruktansvärt. Det får inte gå till på det här sättet.
Leif Axelsson tycker att det är dags att de politiska partierna i kommunen börjar dra åt samma håll i den här frågan.
– Vi måste lyssna på varandra – och vi ska inte se på varandra som fiender. Vi måste samarbeta med varandra. Vad kan vi åstadkomma tillsammans för att lösa situationen? Det är den viktiga frågan.
– Vi behöver kanske anordna ett forum under två heldagar med politikerna och cheferna, där vi diskuterar problemen i både stora och små grupper. Fackrepresentanter och medarbetare bör också vara med. Det är ju kris. Vi kan inte ha personal som lämnar oss eller funderar på att lämna oss. Vi måste se till att vi har en verksamhet som fungerar.
“Törs jag bli gammal i den här kommunen?”
LEIF AXELSSON
”Törs jag bli gammal och riskera att hamna på ett äldreboende i Oskarshamns kommun?”. Den frågan får Leif Axelsson ganska ofta.
– Och jag tänker likadant. Jag känner en oro. Törs jag bli gammal i den här kommunen? Kan jag känna mig trygg? Får jag rätt medicin och så vidare.
Läsarfråga:
Arkivfoto: Peter A Rosén
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.
