TISDAGSKRÖNIKAN
Makthavarna i Sverige har inte stake nog att införa ett förbud mot onödiga inrikesresor.
Därför måste vi andra, som fortfarande tror att sunt förnuft är en lämplig ledstjärna i tillvaron, ställa följande krav på våra medmänniskor i de mest smittdrabbade delarna av landet:
Stockholmare – och andra storstadsbor – stanna hemma under påskledigheten! Belasta inte vården i mindre regioner i onödan!
Ja, jag vet att regeringen och expertmyndigheterna har skickat ut rekommendationer och uppmaningar i frågan. Men grejen är att de nöjer sig med att vädja. Det räcker inte.
Man är rejält naiv om man tror att alla lyssnar på rekommendationer och uppmaningar. Det finns alltid folk som struntar i sådant – och i det här fallet innebär det att coronasmittan kommer att sprida sig ytterligare i vårt land.
Gotland – och andra regioner – gör nu allt vad de kan för att stockholmare, och andra personer i de värsta smitthärdarna i Sverige, ska ställa in påsknöjet ute på ”landet”.
“Riskerar att kollapsa”
Medarbetare inom vården gör likadant. De försöker få folk att förstå att sjukvården i de mindre regionerna riskerar att kollapsa om alltför många personer insjuknar under påskäventyret ute på ”vischan”.
Det är hårresande att medborgarna själva ska behöva ta tag i den här problematiken.
I Sverige har vi makthavare som inte vågar (eller inte vill?) peka med hela handen. Ledarskapet är slappt och flummigt. Det de säger är luddigt och oftast otydligt.
I merparten av alla andra länder på det här jordklotet, som kallas Tellus, gör man tvärtom. Låt oss exempelvis titta på våra kloka grannar i Finland.
Där har de ordergivande makthavare. Hela landskapet Nyland, där huvudstaden Helsingfors ligger, har spärrats av – och gränsen mot de övriga delarna av landet bevakas av både polis och militär, dygnet runt.
I vårt land flaggar man för en tidigareläggning av uteserveringssäsongen – i Finland diskuteras en totalstängning av samtliga restuaranger…
Jag håller med Hanna Gråsten, politisk reporter på tidningen Iltalehti. Hon skriver så här:
”För en gångs skull skulle det löna sig för Sverige att ta modell av Finland. Onödiga risktagningar och förhalade beslut kan kosta många liv inom riskgrupperna.”
Hon är inte den enda som undrar vad svenskarna håller på med.
”Det är värt att ställa frågan om Sverige bara slösat dyrbar tid i kampen mot pandemin”, skriver Jouko Juonala, ledarskribent på Ilta-Sanomat.
Nästintill alla skolor i Finland är nedstängda – och finländarna uppmanas att arbeta på distans och hålla sig inomhus. De som har passerat 70-strecket ska helst inte röra sig ute över huvud taget, om det inte är nödvändigt, betonar makthavarna i Finland.
Och ett flertal finländska företag, både små och stora, har stängt ned sin verksamhet, tillfälligt eller permanent.
Offentliga samlingsplatser som bibliotek och kulturinstitutioner bommades igen för några veckor sedan…
Detta kan vi jämföra med den svenska huvudstaden, där vi just nu har den värsta smittspridningen i Sverige. Badhusen är alltjämt öppna, för att nämna ett exempel. Här bekämpas coronaviruset utan hårda restriktioner, tvång och krav på isolering. Grundskolorna är öppna…
Förvirring och ilska
Den svenska modellen har orsakat både förvirring och ilska, rapporterar Svenska Dagbladet, SvD.
– Jag är orolig över den svenska linjen. Finland har en hård linje och jag litar på vår kvinnoregering, säger Axel Lindell till SvD.
Han är serviceansvarig vid Svenska teatern i Helsingfors, en teater som är helt nedstängd.
Ledarskribenten Jounala skriver att Sverige inte är speciellt krismedvetet.
”Man hamnade inte under Nazitysklands stövel och man behövde inte strida för sitt liv i andra världskriget.”
Och jag skulle vilja betona att covid-19-krisen verkligen inte är en höger-vänster-fråga. Det finns folk både på vänster- och högerkanten (och även i mitten) som anser att Sveriges linje är alldeles för slapp.
För er som tror att jag driver någon sorts högerlinje, kan jag berätta att jag är fullkomligt överens med en vänsterpartist i den här frågan.
Eric Hammarstrand är egenföretagare inom personlig assistans. Han är ”extremt muskel- och lungsvag” och sitter i Vänsterpartiets lokala partiföreningsstyrelse i Motala.
I en debattartikel i Aftonbladet, med rubriken ”Vill ni bli av med oss människor som kostar?”, så skriver han att det finns två sätt som fungerar om man vill skydda äldre och andra personer i olika riskgrupper.
”Ett är att aggressivt testa alla i samhället, och hård karantän vid positiva svar, men det är svårt att genomföra då det krävs extrema resurser”, skriver han.
”Det andra är att alla människor, även unga som inte är i någon riskgrupp, går i karantän. Att stänga allt som inte är sjukvård, poliser, assistenter, hemtjänst – och så vidare. Så att dessa arbetare kan göra sitt jobb, med minimal risk för att bli smittade – och då sprida smittan till riskgrupper”, fortsätter han.
“Blir av med människor som kostar”
”Detta har resten av världen insett och valt att agera efter. De enda argumenten till att inte agera efter denna vetskap är ekonomiska. Och inom de ekonomiska argumenten kan man kanske konspiratoriskt tänka att ett är – man blir av med ”människor som kostar”?”, skriver Eric Hammarstrand i debattartikeln i Aftonbladet.
”Du kanske tycker att det låter tråkigt med karantän? Men se, vi funktionsnormbrytare satt i ofrivillig husarrest fram till 1993 – och många gör det än i dag på grund av ”tänk på ekonomin”. Då kan banne mig ni andra också göra det i några månader”, skriver han.
Så, ni på vänsterkanten, vad tycker ni? Får han inte ha de här åsikterna som medlem i Vänsterpartiet?
Hur har covid-19-krisen kunnat utveckla sig till en höger-vänster-fråga i mångas ögon? För mig är det obegripligt. För det är verkligen inte en höger-vänster-fråga. Det handlar om människoliv. Inget annat.
Och till er som tror att jag driver något enskilt partis frågor. Det är inte sant. Oskarshamns-Nytt är inte kopplad till något politiskt parti – men i krönikor har krönikören ifråga rätt att uttrycka sina personliga åsikter (krönikan är en fri form).
Och jag kan avslöja att jag inte känner mig hemma i något av partierna i Sverige.
Jag har varit med i partier både på vänster- och högerkanten – och jag kan nu slå fast att partipolitiken inte passar mig. Jag är som många andra – jag skulle vilja plocka lite från varje parti och baka ihop en egen variant.
Både röd och blå
Något förenklat kan man säga att jag är röd i ekonomiska frågor (jag anser exempelvis inte att vi ska ha fattiga människor i Sverige) och blå när det kommer till ordnings- och migrationsfrågor. Det får ni leva med. Vi har åsiktsfrihet i Sverige. Och som sagt, jag uttrycker mina egna, högst personliga, åsikter. Inte något enskilt partis åsikter.
För övrigt så tycker jag att det är viktigt med en bred debatt, oavsett fråga. Det måste vara okej att kritisera regeringen och myndigheterna för den nuvarande krishanteringen. Det är ett friskhetstecken i en fungerande demokrati. Eller måste alla tycka likadant? Då börjar det lukta DDR, eller Nordkorea. Och den lukten gillar inte jag…
TEXT
Peter A Rosén
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.
