SÖNDAGSKRÖNIKAN
”Hundlivet är hårt”.
Här kunde dagens krönika slutat om Nalle suttit vid tangentbordet.
Ernest Hemingway och hans förmåga att skriva kort och kärnfullt inspirerar även vår fyrbenta vän.
Något att fundera över
Kanhända tog den store författaren sin inspiration från djurens ordlösa, men så effektiva kommunikation?
Onekligen något att fundera över, men det tänker jag inte göra nu.
“Den senaste veckan har vår pälsbeklädde vän haft det tungt”
CAROLINE ANDERSSON, KRÖNIKÖR
Den senaste veckan har vår pälsbeklädde vän haft det tungt.
Ovanpå den förfärliga värmen har det staplats magproblem av den mer långvariga varianten.
Därav inledningen på denna krönika.
Men Nalle tyckte det var för tufft att tackla tangentbordet efter en sådan pärs, därför har jag tagit på mig att skriva ihop något i hans ställe.
Och nu är det en semesterfirande söndagskrönikör som kommer till tals.
Och då tänker jag återvända till frågan om hundliv.
I veckan som gick talades det en hel del om de så kallade pandemidjuren.
De hundar och katter som införskaffats av hemmaarbetande kontorsmänniskor som saknade hänget vid kaffeautomaten, luncherna på stan och resorna utomlands.
“Tomrummet måste fyllas”
Tomrummet måste fyllas och då skaffade man en pälsklädd kompis.
Sett i backspegeln borde nog vissa ha nöjt sig med en guldfisk.
För ansvaret för en hund eller katt är att jämföra med ansvaret för ett barn.
Uppfostran, utfodring, vaccination, försäkring, aktivering och inte minst massor med kärlek.
Skillnaderna är små mellan ett litet barn och en hundvalp.
Kliande tandkött och potträning/säga till när man behöver gå ut har de gemensamt.
Att lära sig vad man får och inte får göra samma sak.
Kommunicera gör de på olika sätt, men säg den hundägare som inte kan vittna om hur mycket som kan sägas utan ord.
“Små barn brukar stoppa allt de vill undersöka i sin mun. Valpar gör likadant”
Små barn brukar stoppa allt de vill undersöka i sin mun. Valpar gör likadant.
Fick en lektion av sin mor
Redan när vi var i Halltorp för att hämta Nalle fick han en lektion av sin mor Isa.
Hon gav honom en uppsträckning som hette duga när han försökte ta en tugga av tulpanerna som växte i familjens trädgård.
Under våra första månader tillsammans gick jag mer än ofta dubbelvikt under våra promenader för att plocka ifrån vår bångstyriga valp allt han stoppade i sin mun i sina försök att avgöra om det var ätligt eller ej.
Det blev nej och fy till cigarrettfimpar och tuggummin, gamla pappmuggar och utspottat snus.
Livet med husdjur är en prövning och en välsignelse.
Är man inte införstådd med detta bör man avstå.
Pandemin är ett övergående problem.
Tar tid
Men har du tagit på dig ansvaret för ett annat liv är det din förbannade skyldighet att fullfölja ditt uppdrag till slutet.
Oavsett om det handlar om föräldraskap eller hund/kattägande.
Vår hund har uppnått en ålder då mycket kan tas för givet.
Rutiner har etablerats och såväl han som vi trivs bra med den stilla lunk vi kommit in i.
“Att uppfostra en hund eller lära känna en katt tar tid”
Men det tar tid att komma dit och där har vi kanske svaret på varför så många djur nu blir tvingade att byta ägare.
Att uppfostra en hund eller lära känna en katt tar tid.
Längre tid än en pandemi.
Känner du dig det allra minsta osäker på om du har den tiden och det tålamodet, skaffa dig en guldfisk.
I väntan på svalare väder: håll avståndet ,håll händerna rena och håll huvudet kallt.
Arkivfoto: Peter A Rosén
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
