KRÖNIKA
Den svenska sommaren är här!
Länge verkade det som att vi än en gång skulle kunna säga ”jaha, det var det med sommaren” – när temperaturen inte krånglade sig över 20-strecket.
Men, så blev det varmt igen.
Faktiskt riktigt varmt!
“Vem bryr sig om alla dessa katastrofer? Det är ju sommar!”
WOLTER STACKELBERG, KRÖNIKÖR
Skönt, så skönt att till och med jag vågade mig ner i böljan den blå.’
Ingen glädje varar för evigt.
De färdigskrivna artiklarna om ”Ryssvärmen”, ”brandkatastroferna” och ”vattenbristen” duggade tätt i såväl riks- som landsortspress.
De likaledes färdigskrivna löpsedlarna om artros, diabetes eller bantning tapetserades utanför varje matvarubutik, även COOP, trots att inget kunde köpas därifrån på grund av en global hackerattack mot deras kassasystem.
Vem bryr sig om alla dessa katastrofer?
Det är ju sommar!
“Buskis är kul”
Kan vi inte få njuta av värmen när den väl behagar infalla?
Under sommaren brukar det ordnas allsköns kultur i form av fester, utställningar och aktiviteter riktade mot semestrande barnfamiljer.
Ett återkommande tema brukar vara utomhusteater, inte sällan av buskiskaraktär.
Jag tycker att buskis är kul.
De flesta skulle inte våga erkänna det trots att föreställningarna oftast är fullsatta.
Det är kul när den ene far ut genom den gröna dörren samtidigt som den andre kommer runt hörnet, kliar sig i huvudet och kläcker ur sig något putslustigt, gärna på hemsnickrad dialekt.
Det är något som alltid funnits och tycks klara trycket från den nya digitala värld vi lever i.
En nyhet för denna sommar är att buskisen, efter alla dessa år, letat sig in i styret av riket.
“Här följer ett referat av nyuppsatt buskis som förhoppningsvis inte kommer att gå i repris”
Här följer ett referat av nyuppsatt buskis som förhoppningsvis inte kommer att gå i repris.
Det underliggande temat bygger på en statsminister – vem som helst – som utsätts för något så förnedrande som ett misstroende.
Riksdagen anser honom helt enkelt inte lämplig för sitt uppdrag.
“Tittar sig nöjt i en spegel”
Spelet inleds med mycket individuellt prat och agerande så att publiken lär känna karaktärerna för kvällen.
Det avslutas med en monolog där sagde statsminister brer ut sig och förkunnar att HAN inte kan se en Regering utan sig själv vid rodret.
Han tittar sig nöjt i en spegel.
Spegeln säger inget utan spelar med, så som speglar brukar göra.
“Statsministern susar hängande – likt Karlson på taket – över scenen och viskar än åt den ene, än åt den andre”
Paus
Den andra akten inleds med ”dörrspringandet” – där den ene går in och den andre kommer ut.
Nån far ut till vänster emedan någon annan utnyttjar scenens högra utgång – varefter man hör vederbörande utstöta en kraftfullt suck.
Statsministern susar hängande – likt Karlson på taket – över scenen och viskar än åt den ene, än åt den andre.
Om vad är lite oklart, men av minerna att döma blir någon glad samtidigt som någon annan blir stående och surar i ett hörn.
“Glatt hoppande”
Den dystra och dramatiska stämningen bryts med ett glatt hoppande när statsministern låtit sitt väsen ta vägen om den surande och viskat något i örat.
Ridå
Inledningen av den tredje, och sista, akten ter sig till en början lite tom.
“Det är helt tyst. Scenen är helt tom när en stilla fagott börjar spela i fjärran”
Det är helt tyst.
Scenen är helt tom när en stilla fagott börjar spela i fjärran.
Musiken kompletteras med fler instrument och gladnar betydligt.
Sakta kommer de olika personerna in.
Välklädda, från olika håll.
De tyr sig till varandra men inte som vanligt.
“Bara som det ser ut?”
Nu kan en som tidigare hållit sig på sin kant komma ut tillsammans med en som haft sin hemvist på den andra kanten.
Eller? Är det bara som det ser ut?
Plötsligt, börjar var och en att prata.
Högt, klart och tydligt.
Den ena utläggningen efter den andra med varierande innehåll där det gemensamma är att ingen kommenterar eller säger emot.
Känslan att var och en bara pratar rakt ut i luften, om vad som helst, infinner sig.
“De får även en påse med tre pluppar. En gul, en grön och en röd”
Precis så som regissören tänkt sig.
Sen får alla en sån där platta med runda, fyrkantiga och trekantiga hål i.
De får även en påse med tre pluppar. En gul, en grön och en röd.
De uppmanas att stoppa en av de olikfärgade plupparna i därför avsett hål, men bara en.
De andra låter ni bli!
När allt är klart, läggs de olika plupparna i varsin korg och det företas något som skulle kunna liknas vid att de nyinkomna, allvarliga, personerna räknar.
“Hör bara mummel”
Man hör bara deras mummel.
Musiken tätnar.
Plötsligt brister den ut i ett Crescendo och ”Karlsson på Taket” kommer ut, hoppande av glädje över att han åter blivit vald till Statsminister!
Som av en händelse!
Så var den sommarteatern slut.
Utan några större sensationer i kroppen, mer än en upplyft lättnad att det är över.
“Ta vara på sommaren och njut av värmen”
Publiken beger sig hem i en tyst ringlande ström.
Vad var det som hände, egentligen?
Ta vara på sommaren och njut av värmen!
Joeldagen
I dag är det Joeldagen, om du inte visste det.
Joel omtalas bland annat i Västergötland som en av slåtterdagarna.
På vissa håll sågs Joel som den första av de dagar då man tog in hö och gräs.
Foto: Ninni Andersson / Regeringskansliet
Krönikör. Senior boendes i nordligaste delen av länet vars liv kretsar mycket runt livet på landet. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
